Archive for the ‘Samhälle’ Category

Kristnazister

Thursday, September 20th, 2012

Jag har drabbats av en plötslig ånger över att inte ha läst Bibeln ordentligt. Visst, det gick snabbt över, jag har ju kunnat lägga massor av tid på att läsa andra, mycket mer uppbyggliga, böcker istället, men det hade ändå varit lite kul att kunna citera de där lite udda styckena, de som föreskriver att man skall offra oxar och hugga av brottslingars händer och så. Nu kan jag inte det, vilket gör att jag har lite svårt att debattera direkt med religiösa knäppgökar. Synd, för vissa tigger verkligen om det.

Synd också att det tagit nästan två veckor att klämma ur sig en bloggtext om det, men det är en annan historia.

Via (-formerly known as-) Blogge (tack) har jag hittat en artikel som visar att det finns kristna som verkar ha tagit fasta på budskap som älska din nästa och så, men som också visar en avgrund av religiös extremism, främlingshat och annan dumhet, allt av pyramidala mått. Det är inte heller bara kommentarsfältet som är en freakshow; när man läser svaret och sedan börjar surfa runt bland länkade artiklar hittar man den ena rättstavande, väletablerade medborgaren efter den andra som undertecknare av de mest underliga och världsfrånvända texter som får avpixlat.se att verka sansade, och man inser att om man bortser från idén om att han är tempelriddare så är Anders Bering Breivik långt ifrån ensam i sin beskrivning av samhället och vilka problem vi brottas med. Bara det att jag kan nämna Breivik utan att genast förlora på Godwin säger något om texterna jag gnäller på!

Mitt huvudnummer är Mats Tunhehag vars artiklar i Svenska evangeliska alliansen tyder på att han inte bara läst, och trott på, Sion vises protokoll, utan även den felöversättning av sionismens grundare som även vissa andra använt som grund för sin ståndpunkt om visa folkgruppers hänsynslösa maktambitioner. Artiklarna har hög burlesk-faktor i sig själva, men det blir extra pikant när man tar med åsikten att dessa livsfarligt makthungriga och hänsynslösa folk också framställs som oss så underlägsna. Kompisar som var i Polen på fotbolls-EM berättade om hur folk frågase om vi i sverige hade problem med judar, men i sverige verkar resonemangen som i till exempel Polen förklarar varför judar är dumma ha överförts på folk från somalia och mellanöstern.

Det finns andra guldkorn, bland annat en präst som argumenterar för att den sexuella lössläpptheten inte är vår tids stora synd, utan det är snarare den girighet som är dess drivkraft. Antagligen måste man vara kristen för att förstå det där, själv tänker jag på Gordon Gecko: “Greed is good”.

Att prata med en övertygad islamofob ger lätt samma känsla som när man hamnat bredvid en parkbänksalkoholist på spårvagnen. Vad man än säger som inte är direkt medhåll uppfattas som att man ser ner på dem, att man inte förstått och att om man bara blir pratad med tillräckligt högljutt så kommer man att börja hålla med vederbörande samtidigt som man förväntas förstå att ens nedlåtande attityd var djäääävligt dum. Lägger man till faktorn kristen religiös övertygelse lämnar argumenten jorden med tredje flykthastigheten. En kommentator försöker komma med ett sansat inlägg:

    “Men är det verkligen fel på Islam i sig? Är den inte bara feltolkad, på samma sätt som högerextrema kristna tolkar Bibeln helt uppåt väggarna?”

Svaret får tala för sig själv:

    “…[lång utläggning]…Var vill jag komma med detta? Jag tror att de flesta muslimer som bor på vår jord inte har en aning om vad som står i Koranen och är muslim eftersom man är född muslim. Om jag förstått det rätt så är de fundamentala muslimer oftast de som “förstår vad de läser” eftersom de har gått på koran skola, har ledare och förebilder som visar dem hur de ska efterfölja islam på rätt sätt. Sedan finns det de muslimer som bor i ett västerländskt land och som börjar intressera sig djupare för sin religion och därför blir fundamentalistiska och åker till Afghanistan, Pakistan eller något annat Islamiskt land.
    Jag tror att vi skulle få problem om alla muslimer skulle läsa koranen och förstå den och sedan börja efterleva den till punkt och pricka. Islam är till fullo en ond religion men muslimer är härliga, öppna människor som vi behöver omfamna med vår kärlek.”

Och så vill man bara gå av, fast man bara kommit halvvägs och det är en halvtimme till nästa vagn.

Det är för ditt eget bästa, och så stoppar det mobbing

Wednesday, August 22nd, 2012

Om man läser tidningarna verkar det som om man har tagit fram ett undermedel mot mobbing. Enligt Göteborgs-Posten så har nätmobbare kunnat gömma sig bakom en signatur på ett webbhotell utom räckhåll för svenska myndigheter, och polisen har i princip stått maktlös mot förtal som sker via internet Detta kan ställas tillrätta genom att datainspektionen får möjlighet att bötfälla mobbare och företrädda offer i domstol bötfälla mobbarna. Vad som inte står, och som jag därmed förmodar att journalisterna inte heller har frågat sig, är hur datainspektionen skall kunna se vem som gömmer sig bakom ett alias på nätet om inte ens polisen, med allt vad de har av tvångsåtgärder, kan se det? Det verkar också lite tveksamt tycker jag att en myndighet som är satt att bevaka hur företag, privatpersoner och andra myndigheter hanterar data dessutom skall få befogenhet att beivra ett generellt (teknikneutralt!) brott som förtal. Inget om detta i Göteborgs-Posten.

Läser man Svenska Dagbladet ser man att det är polisen som fått tillgång till abonnemangsuppgifter bakom en ip-adress även för brott som inte kan ge fängelse, vilket av artikelförfattarna exemplifieras med nätmobbing och av alla andra uppfattas som fildelning (men jag släpper den pucken). Jag förstår bättre vad lagen innebär och syftar till efter den artikeln, men jag kan inte låta bli att fråga mig vad mobboffer vinner på att alla sveriges ungdomar lär sig använda anonymiseringstjänster. Och jag håller med Anna Troberg.

Det verkar som om man tror att mobbing på nätet är värre och mer svårupptäckt än den vanliga skolgårdsmobbingen och att det därför behövs speciella åtgärder. I själva verket är det ju så att skolgårdsmobbing har allt, precis allt, som nätmobbing har, plus rätt mycket större möjligheter till fysiskt våld. Ett offer för nätmobbing kan dessutom faktiskt visa omvärlden vad han blivit utsatt för, till skillnad från skolgårdsmobbing som ju till och med förnekats vara ett problem alls av skolor och deras kommuner till och med i fall där offret drivits till att ta sitt liv, och ett offer för nätmobbing har betydligt större möjligheter att försvara sig är ett ensamt barn på en skolgård.

Nu skall jag kolla hur det blir med abonnemanget hos Anonine, det verkar ju som om PPTP som Ipredator använder baserats på något gammalt läckigt och buggigt Microsoftprotokoll medan Anonine erbjuder en möjlighet att koppla upp sig med OpenVPN. Under tiden kan skolor och fritidsgårdar använda den dokumenterade nätmobbingen till att hitta och stoppa den vanliga skolgårdsmobbingen.

Uppdatering
Karl Sigfrid förvånar lite genom att knipa billiga poänger på ett par halmgubbar han byggt av Anna Trobergs resonemang, Anna svarar sådär snyggt så att det både blir svårt att försvara att LEK hjälper mot mobbing och att vrida tillbaka debatten till att handla om terrorism.

Skolavslutning

Thursday, June 14th, 2012

Säsongens omgång av debatten kring skolavslutning i kyrkan eller ej har varit ganska lugn, även om vissa debattörer yttrar en del starka känslor kring evenemanget. Själv har jag för första gången sedan gymnasiet varit på skolavslutning i kyrkan och har en färsk förstahandserfarenhet att komplettera bilden med, självklart helt opåverkad av min avsaknad av tro på gudar och min skepsis till den kyrkliga gemenskapen.

Jag kände mig inte alls bekväm med att vara i kyrkan på skolavslutningen. Det är en sak om någon gifter sig, döps eller begravs eller så, då händer det lite och så kan jag le i smyg åt pratet om gud, men nu jag hade nog känt mig mer bekväm i en moské. Där hade jag inte känt något implicit krav på att vara en del av den i mitt tycke rätt konstlade gemenskapen under Gud, utan hade kunnat betrakta det som en välkommen men utomstående besökare.

För min del är det hela rätt enkelt: skolan skall vara oberoende av olika trossamfund och därmed bör inte skolavslutningar eller annan verksamhet av obligastoriskt slag äga rum i kyrkor eller andra religioners tempel (förtydligande för eventuella debila dårar som letat sig hit: studebesök naturligtvis undantagna). När jag kollar runt lite bland olika kommentarsfält verkar det som att de vanligaste argumenten för avslutningar i kyrkan är att det är en gammal tradition och att det beslutats i demokratisk ordning bland eleverna (eller någon variant på det, typ att “alla” vill det eller alla fall en majoritet). För det första tror jag inte ett dugg på att det är en gammal tradition i sverige. Vid vissa skolor kanske, men det finns gott om vittnesmål från folk som aldrig varit i kyrkan på skolavslutningen vilket för mig tyder på att det snarare än gammal tradition är i linje med samma nymoralism och nytraditionalism som gjort att den fina gamla svenska 80-talstraditionen toplessbadandet försvunnit. För det andra blir saker inte automatiskt demokrati bara för att de flesta vill det. Att med majoritetsbeslut tvinga in icketroende (eller de med andra religiösa övertygelser) i en kyrka är nästa lika dumt som att två röstar ja till att slå en tredje.

Egentligen är det ju ingen jättegrej, det rör sig inte om mer än en timme eller två, men jag tycker tycker att principen är viktig. Staten är skild från Kyrkan av en mycket bra anledning, de stater där religion spelar stor roll i styrande är alla betydligt mindre trevliga att leva i en Sverige. Det blir dessutom fler och fler i Sverige som inte ser kyrkan som ett ställe för dem, och då menar jag verkligen inte den faktiskt förhållandevis lilla skara som kommer hit från ställen med andra religioner och traditioner utan att Sverige är en de mest sekulariserade länderna i världen och att svenskar lämnar kyrkan på löpande band [citation needed].

Jymden

Friday, April 27th, 2012

När man bemöter påståenden eller förslag som är en liten bit bortom det man själv betraktar som rimligt löper man en risk att förolämpa de man diskuterar med. Om man antar att de trollar eller skojar fast de menar allvar så har man ju inte visat den respekt varje allvarligt menat förslag förtjänar, om man tar förslagen på allvar fast de är menade som skoj eller trolleri så förolämpar man deras intelligens genom att tro att de faktiskt är så, öh, okunniga att de tror på tokigheterna. Det sistnämnda innebär dessutom att man hugger på trollbetet, vilket så klart är pinsamt att göra. Jag orkar i alla fall inte debattera eländet utan hoppas vid röstningen på de lite mer lågmälda medlemmarna, på samma sätt som när Christian Engström röstades in i partistyrelsen (eller var det -ledningen?) och det visade sig att det som verkade vara en majoritet för galenskaper i forum och bloggar visade sig vara en minoritet när det gällde. Jag tror det vinnande förslaget fick 70% av rösterna och jag får fortfarande ont i huvudet när jag tänker på diskussionerna efteråt.

Det har lagts inte mindre än tre motioner om rymden till Piratpartiets årsmöte.

I princip är det inte fel för partiet att ha en åsikt om rymdforskning och rymdresor, men några saker gör att jag hoppas på avslag i sin helhet, med tilläggsyrkanden och allt, för just de här motionerna.

1. Oseriöst. Uppblandat med allmängiltiga formuleringar om vikten av forskning finns formuleringar som förhåller sig till fysik på samma sätt som Intelligent Design förhåller sig till läran om evolutionen. Det sänker trovärdigheten även för det rimliga i yrkandena och drar detta med sig till det runda arkivet. Rymdturism å sin sida hamnar i samma papperskorg som alla förslag på en ny multifunktionsarena för att sätta kommunen på kartan borde hamnat.

2. Överdrivet. Med tre motioner av 28 tar rymden en oproportionerligt stor plats på mötet. Man skulle kunna argumentera för att jag i så fall borde skriva lite motioner själv, men dels ligger förmågan för mitt engagemang på nivån att jag röstar, dels anser jag att mötet inte är gagnat av de ytterligare tre tusen motioner jag tycker krävs för att få allt i rimlig proportion.

En av höjdpunkterna i diskussionen tycker jag var när någon ironiserade över ett yrkande (Y06-04) “att Piratpartiet ska arbeta för att EU eller annan överstatlig organisation ska utveckla en lösning för att kommunicera snabbt och effektivt även på avstånd där ljusets långsamma hastighet utgör ett problem”, och fick till svar att visst, bryta det Einsteinska paradgmet kunde vara en lösning, annars var det väl bara att bygga runt fysikens hinder?
(plats för skratt)

Överhuvud taget verkar förespråkarna mest köra någon slags intern tävling i vem som kan trolla upp en fysiker i brygga. Jag tror inte jag kommer att kunna ha något förtroende alls för de jag tycker verkar inblandade i den typen av diskussioner, och tycker det skulle vara tråkigt om de lyckades förvandla Piratpartiet till Högstadiepartiet Rymdmupparna, vilket känns som den av motionerna utstakade riktningen. Antingen det eller ett trolleriexperiment.

En revolutionärs bekännelser

Monday, April 2nd, 2012

Man kanske tycker att det är jävla tjuvsamhället, det måste man förändra i grunden, så varför inte bara rasera hela skiten och se vad vi kan lyckas bygga upp i stället? Det finns ju en del fräscha teorier om maktdelning och ägandeskap av produktionsmedlen. Man är en smula revolutionärt lagd, helt enkelt.

Man är nog mest benägen att tycka så om man man inte själv tror att man kommer att drabbas av omvälvningarna och om man har en så stark tro på att människans inneboende kreativitet och godhet att man, naivt kan tyckas, tror att det goda kommar att segra och om någon skulle råka stryka med är det nog bara en av de onda. Eller så kommer kampen att pågå hos några andra så att det räcker om man hejar på från läktaren eller, i värsta fall, gör några inhopp från vilka man tror sig kunna dra sig tillbaka; tänk Che Guevara (även om han fick dra sig ur Bolivia med klövarna i vädret, men principen, mannen, principen!)

När det gäller bok- film- och, framföra allt, musikindustrin är jag revolutionär. Visst, rasera hela skiten, visst, folk kommer fortsätta skriva och spela, visst, Universals VD kanske hoppar från hörnrummet rakt ner i en stor blå jordglob, och ja, kampen pågår definitvt någon annanstans. Jag borde kanske skämmas, historien borde kanske ha lärt mig något, men icke. Jag sitter istället i mitt lilla hörn av världen och hoppas, verkligen, fritt från ironi, på revolution, eller vad det kan komma att kallas när folket vaknar och följer piraterna i deras kamp för Integritet! Kultur! Kunskap!

Marknaden en smula övervärderad, eller bostadsbubblepanik?

Tuesday, February 21st, 2012

Den analysansvariga på Mäklarsamfundet, Claudia Wörnman, säger i en artikel i E24 för ett tag sedan att priset på en bostadsrätt i Stockholm stigit 250% de senaste 15 åren, och att hon inte tror att det är orimligt att vi ser samma utveckling fortsättningsvis. Höhö. Om vi bortser från denne Bagdad Bob så kan man konstatera att de allra flesta (sammanfattning här, jag borde lägga upp Cornucopia i min bloggroll eftersom jag läser där varje dag) betraktar svenska bostäder som övervärderade på ett eller annat sätt.

Oavsett om man kallar den svenska bostadsmarknaden för möjligen en smula övervärderad eller om man utropar systemhotande ekonomisk bubbla så råder det väl ingen tvekan om att svenskar i allmänhet köper sin bostad för att bo i den, vilket i mina ögon gör bubblan mindre systemkritisk än en spekulationsdriven dito. I ljuset av det så blir jag en smula förvånad över hur lite rapportering det varit om Kinas bostadsmarknad. Ekot sände igår om hur de höga priserna på bostäder var ett problem för unga som vill bilda familj. Typiskt är att man fokuserar på problemen för unga (human interest!) och missar de lite större problemen. Visst är det tragiskt med en person som sitter med en högbelånad lägenhet på en vikande marknad, men det illustrerar ändå bara enskilda personliga tragedier. Det lite större problemet är att medelklassen i Kina i stor skala har använt bostadsmarknaden som ett sätt att placera sina besparingar för framtida bruk -ergo symtemhotande spekulationsdriven bubbla. Kineser verkar[citation needed] ha ett större behov än svenskar att stoppa undan pengar för framtiden; pensionen kanske inte är så stor alternativt baseras på en mindre del av en höginkomsttagares verkliga lön, eller så tänker man att pensionssystemet inte har en chans att tåla ettbarnspolitiken. Anledningen att man investerar i just bostäder är att räntan hålls låg och att det inte finns så många alternativ i en folkrepublik, och har på så sätt fått en spekulationsdriven bostadsbubbla. Huga! Dessutom tror jag inte att man riktigt kan äga en bostad i Kina som vi gör här. Men det är en annan femma, tror jag.

Å andra sidan är vi i sverige osunt högt belånade med en osunt stor banksektor med ett osunt stort beroende av bostadslån. Hm, vad är värst?

Jag bara MÅSTE vara med och streisanda Wiehe

Thursday, December 22nd, 2011

Jag kan inte låta bli att fnissa åt Mikael Wiehe och hans skivbolag, även om jag såklart egentligen borde vara arg och upprörd. Chefen för Wiehes bolag ruttnade på att Sanna Rayman med man och barn spelat in en låt av Wiehe med en egenskriven text och lagt upp på YouTube. Historien berättar sig själv, och jag kan inte låta bli att vara med och streisanda Wiehe och hans genomruttna skivbolag.

Dessutom vore det lite kul att få sitt första cease-and-desist-brev på det här lite gulliga och juridiskt sett ofarliga sättet:

Spårburet äventyr

Tuesday, November 29th, 2011

Spårbunden eller spårburen? Jag har lite svårt att bestämma mig. Frågan om rullstolsbunden eller rullstolsburen är lättare, det är så uppenbart att fordonet både innebär och är ett tecken på en begränsning i rörelsefrihet att skönmålningen som ordet “-buren” utgör snarast är en smula komisk. Med spåren är det svårare. Jag har inte med mig extra mat och dricka och är därmed bunden till och begränsad av spårigheten, å andra sidan kan jag sitta här och blogga framburen på spår. Lite som i en bur faktiskt. Det får bli spårburen, det är det mest pricksäkra begreppet.

Uppdateringar följer:

Tåget stannar till i Mölnlycke. Precis när jag tittar upp på skylten som visar vilket tåg jag sitter på växlar texten till “tillfälligt avbrott”. Ett omen?

Jag har hämtat mitt förstaklasskaffe. Eftersom biljetten inte kostade jättemycket mer än andra klass, och det ingår kaffe, så var det värt en chansning. Oftast brukar tågen på den här sträckan vara mer som gula spårvagnar än tåg, utan märkbar skillnad mellan klasserna, men nu hade jag tur och hamnade i en riktig vagn. Hittills har allt gått bra, som han sa som hoppade från tionde våningen.

Nåja, smörgåsens bäst före-datum hade inte passerats och kaffet var i alla fall varmt. Det kunde varit värre. På samma sätt är det med landskapet som passerar förbi, även om jag i vissa fall inte är säker på det där med bäst före. Det är mycket risiga träd, smutsiga hus med skräpiga trädgårdar, och leriga åkrar. Och dimma. Vintern ser bättre ut när den är vit, fast då skulle nog landskapet utanför röra sig betydligt mer intermittent.

Knappt 20 minuter kvar av resan nu. Det har inte varit mycket till äventyr hittills. Med såpass kort tid kvar vore det väl märkligt om inte allt skulle gå bra, och om det skulle skita sig är jag såpass nära målet det nog skulle gå att lösa ändå. Fast det är å andra sidan jäkligt mycket skog och myrar i småland.

Ett tag såg det ut som om myren utanför var uppdelad i kvadrater, avgränsade av smala stråk av tallar, som om någon för länge sedan försökt dika eländet. Framme om fem minuter.

Resan gick bra, liksom lajvbloggning med telefonen.

Öppna Stasi-arkiven, skåda faran med hemliga tjänster

Sunday, November 6th, 2011

Debatten om man skall öppna Säpos Stasi-arkiv förs nu i media. Man menar å ena sidan, mot öppnande av arkiven, att strukturer och metoder är viktiga att granska men att man inte kan riskera att eventuellt oskyldiga människors namn dras fram ur arkiven, människor som mycket väl kan få sina och sina anhörigas liv förstörda. Å andra sidan menar man att öppenheten är viktig, att vi inte kan göra upp med vårt förflutna om vi inte känner till det, att människor som idag bara känner sig anklagade eller blir indirekt anklagade då, när de blir explicit anklagade, faktiskt skulle få en större chans att rentvå eller förklara sig.

Jag är för öppenhet, jag anser att vi måste få veta vilka inom media och förvaltning som Stasi ansåg sig ha i sin hand, och jag tycker att ett explicit utpekande är bättre än spekulationer. Som det är nu lämnas fältet öppet för konspirationsteorier och misstänkliggöranden. Det lär inte heller röra fler personer än att media och samhället kan hantera de förklaringar som de påstått inblandade kan tänkas vilja föra fram. Detta är gott och väl, men nu, så här 20-plus år senare, undrar jag om vi inte har en viktigare lärdom att dra av att få se arkiven öppnas: de som fyllt arkiven med innehåll har inte alltid haft så många rätt.

För något verkar i alla fall alla sidor i debatten vara eniga om: man kan inte lita på att det som står i arkiven verkligen stämmer, eller till och med så är det enda man kan veta att de inte stämmer, lite som när man läser i tidningen om något man känner till – det är alltid något fel med som gör att man vrider sig i plågor. Om vi äntligen fick konfronteras med en hemlig underrättelsetjänsts misslyckanden, som jag är övertygad om skulle visa på antaganden gjorda baserat på fördomar, för att ställa sig i god dager hos chefen, av lathet och så vidare, så skulle det bli grymt svårt att hävda att vi skall lita på att FRA hanterar uppgifterna de får fram på ett bra sätt. Lika snabbt skulle man vederlägga villfarelsen att den som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta. Stasi har med allra största säkerhet bedömt både det renaste mjöl som lortigt och den skitigaste byk som skinande vit, även om man mäter enligt deras egen måttstock och låter bli att blanda in medborgarens egen mjölkvalitetsbedömning. Nu styrs inte FRA:s spaning av en lika ond regim som Stasis, än, vilket betyder att de inte är lika långt ut ute och cyklar, men det betyder inte att vi går säkra, bara att det är mindre sannolikhet än i DDR att helt oskyldiga blir släpade ur sängen av beväpnad polis.

Popped the bortmodererings-cherry!

Friday, October 28th, 2011

Jag har blivit bortmodererad av Jinge!  Jag vet, jag vet, det är som att ha fått en öl hälld över sig av Thåström på åttiotalet, men det är ändå en milstolpe för mig.

Jinge har kommenterat inslaget i sveriges radios nyheter om att Socialdemokraternas väljarstöd minskar rätt kraftigt, ner 6 procentenheter sedan mätningen i september. Jinge raljerar lite över att andra undersökningar minsann visat på ett ännu lägre väljarstöd, vilket i sin tur skulle betyda att väljarstödet för S var på väg upp, inte ner.

Som ni ser när ni läser kommentarerna (“J” är yours truly) skrev jag i en kommentar att man inte kan jämföra undersökningar gjorda av olika undersökningsföretag, och fick ett svar som inleds “Blev det sent igår??” och det är nu det roliga börjar. Jag skulle insett att jag skulle bli bortmodererad när jag inte bara har fräckheten att fråga vad det var i min kommentar som föranledde spydigheter utan dessutom skrev att jag nog på min blogg skulle försöka vara lite trevlig mot någon som i all vänskaplighet påpekar en miss i ett inlägg. För det stod rätt tydligt att ….äsch läs tråden i stället, jag skrev om kommentaren så att den inte skulle vara så anstötligt för bloggarens ego och fick fram poängen. Det blev faktiskt bättre utan min ledsnahundögonfråga, och en hjälp till Jinges läsare att inte se högerspöken i varje hörn är viktigare än mitt egos principer. Fast uppenbarligen måste mitt ego ge igen på sin egen blogg, ber om ursäkt för det 😉

Jag skulle ha sparat min kommentar någonstans, nu får ni helt enkelt tro mig när jag säger att jag var snäll.

Uppdaterat:

Jag hamnade visst i Jinges spam-/trollfilter, hoppsan. Och han har nog rätt i att jag roat mig lite på hans bekostnad här på bloggen. Någon ärad läsare som har en åsikt om jag gått över det anständigas gräns eller ej?