Archive for April, 2009

Onödig polarisering av debatten

Wednesday, April 29th, 2009

Precis när man inte trodde att DN skulle kunna förlora fler prenumeranter så kommer man med en av de mest onyanserade artiklarna hittills i debatten, och det dessutom på ledarplats.

Det är fascinerande hur man kan låna sig till en så låg propaganda från upphovsrättsgänget när man till och med fått stora journalistpriset för en artikelserie som i princip byggde på upphovsrättsbrott. Eller har de glömt att Fredrik Strage vann priset som årets förnyare med sin YouTube-topplista? De kanske inte följde topplistan, utan nöjde sig med att glänsa på prisutdelningen.

På det hela taget är det så oerhört tråkigt att debatten kring medborgarrätt på internet blivit så polariserad, och trots allt snack om de hotfulla piraterna så anser jag att polariseringen är helt och hållet upphovsrättarnas fel (jo, hjälpta av en övervakningskåt regering, jag vet). Polarisering av debatter leder till låsta positioner och prestige istället för konstruktiva diskussioner, vilket i det här fallet leder till mer repressiva lagar och ökande motsättningar.

Nu skall jag inte orda mer om detta utan hoppas att ni som hittat hit läser vad Blogge och Badlands Hyena har att säga om saken.

Svininfluensan ett bra genrep

Wednesday, April 29th, 2009

Under förutsättning att svininfluensan inte plötsligt visar sig vara mycket farligare än hittills så tror jag att den ger att ypperligt tillfälle att testa och öva världens beredskap för att en allvarligare sjukdom utvecklar sig till en pandemi.

Övning är viktigt, och jag tror att vi skall vara mycket tacksamma för att inblandade organisationer världen över får en chans att pröva sitt arbete och sitt samarbete i ett skarpt, men inte civilisationskritiskt, läge.

Det jag sett i media har faktiskt gjort mig lite lugnare inför hotet om en pandemi: organisationerna som krävs verkar finnas, nyckelpersoner verka lära sig att samarbeta över organisations- och landsgränser och det psykologiska försvaret i alla fall i europa funkar så bra att till och med en obotlig cyniker som jag själv blir lugnad utan att känna mig manipulerad.

Paniken som verkar växa fram i mexico är dock rejält oroande. Den sjukdomen är svårbotad, och vi vet fortfarande inte hur sverige skulle fungerat om vi haft sjukdomen på vår bakgård. Folk är folk, i mexico som i sverige, och reagerar på samma sätt inför hot. Vårt hopp nu är nog att vi är lite mentalt förberedda, i alla fall i något år framöver innan allt är glömt.

Hur är utsikten där borta på läktaren?

Sunday, April 26th, 2009

I onsdags skrev Håkan Lindgren om fildeling i G-P under rubriken fildelning och fattigdom. Bland annat hävdar han att storbolagen egentligen vill avskaffa upphovsrätt. Jag har funderat på hur jag kan kommentera hans åsikter; det är inte lätt att nå fram till någon som befinner sig så långt upp på läktaren som Håkan Lindgren gör i den här frågan.

Artikeln börjar konventionellt med en retorisk fråga om varför det är så svårt att förstå att man skall betala för sig även på nätet. Mitt svar på den frågan är att jag inte ens börjat slå min fru, eller mer specifikt, folk vill inget hellre än att betala för kultur, bara man hittar den och det till ett pris som inte känns som en uppmaning att hitta det på The Pirate Bay istället. Nog om det.

Det riktiga urspårningen sker en bit in artikel då det påstås att storbolagen och nedladdarna vill samma sak. Först ett citat:

Därför är det så viktigt att få oss att känna att upphovsrätten är patetisk och ohållbar.
Tänk efter: vem tjänar på att människor självmant avstår från sina rättigheter? En generation som ger upp idén om upphovsrätt har också gett upp alla anspråk på att få betalt för sitt eget kreativa arbete. Denna uppgivenhet marknadsförs som ett angrepp på de stora företagens makt, men vem tror ni trivs bäst i ett samhälle utan upphovsrätt – giriga storföretag eller ensamma kulturskapare? Vore jag en hänsynslös kapitalist kunde jag inte önska mig något bättre än en framtid utan upphovsrätt.

Marken gungar när jag läser det. I min värld har kulturskapare börjat lägga ut sina alster på nätet själva medan storbolagen jobbar som bävrar för att upphovsrätten skall gälla in absurdum och ser till att låsa in varje tänkbar upptäckt i så många patent de kan komma på. I Håkans värld händer uppenbarligen något helt annat.

Det felaktiga antagandet att piraterna vill avskaffa upphovsrätten kommenteras väl bäst av att piratpartiet, som ju har fler än 40000 medlemmar och kan få representera piraterna i det här sammanhanget, vill ha upphovsrätten kvar.

Hoppas att debatten efter EU-valet den 7:e juni har mer kontakt med verkligheten på internet.

M vill avskaffa valhemligheten

Wednesday, April 22nd, 2009

Moderaterna föreslår tydligen att man skall kunna rösta via SMS i valet 2014. Det var det dummaste jag hört sedan man antog lagen som tillåter FRA att spara på alla SMS vi skickar som råkar passera en punkt som tangerar sveriges gränser.

Jag hoppas att det är ett skämt. Först inför man allmän avlyssning så att brevhemligheten avskaffas, sedan avskaffar man valhemligheten, ett av demokratins fundament. Men det värsta är att det inte är det värsta, det värsta på riktigt är att man öppnar för möjligheten att sälja sin röst. Jag minns skandalerna då sossefunktionärer gått runt på ålderdomshem och krävt gamla att de skall poströsta på det rätta partiet. Med SMS-röstning kommer vem som helst som ser lite stark och farlig ut att kunna komma hem och erbjuda mig ett tillfälle att rösta på rätt parti. Redan i mitten på 80-talet förklarade min samhällskunskapslärare att man inte kunde rösta via telefån, för även om man säkert kunde säja att det var fru Svensson som talade om vad hon skulle rösta på, så kunde man inte veta säkert att inte herr Svensson satt bredvid och kontrollerade. I så fall var det inte längre demokrati, fick jag veta.

Hr Schlingman, vill ni vara vänlig att förklara er!

Fallgropar från -68

Wednesday, April 22nd, 2009

Via Intensifier hittade jag idag en artikel av Per Wirtén i expressen som ger utryck för det jag fruktar mest skall hända med piratrörelsen: sextioåttafiering, eller sekterism och elitism som leder till missuppfattningen att om man bara provocerar staten lite lite så kommer den att bli så represseiv att de slumrande (och inte lika upplysta) massorna reser sig. Jag har skrivit lite om det tidigare.

Intensifier menar att Wirtén inte förstått internet och piratrörelsen, och visst, att beskriva friheten på internet som lite lyx för de priviligierade är en rätt skakande missuppfattning. Jag kan ändå inte skaka av mig känslan av att Per Wirtén har en poäng när han beskriver piratrörelsen som intellektuellt och avsmalnande, som om bredden vi är så måna om att försvara kvävs av hurraropen.

Nu är det inte konstigt om internets fylls av hurrarop från pirathåll, men låt det inte gå förlångt, va? Det finns faktiskt en risk att Wirtén har rätt, men vi kan inte ha en piratrörelse som blir sekteristisk, det funkar inte. Lova mig nu att det inte blir så.

Varför är det så viktigt att locka de unga?

Tuesday, April 21st, 2009

Stockholms jazzfestival har tydligen återuppstått i år, med nytt namn (Stocholm Jazzfest, eller snarare “Sthlm Jazz Fest“), ny ägare och med Christina Jutterström som VD. Jag skall inte gå in på vad jag tycker om att något så perifert som en jazzfestival får stor plats i P1:s nyhetsrapportering, jag skall inte heller fundera mer på varför och hur man kan äga en jazzfestival (eller en JAZZ FEST för den delen), eller hur tusan Christina Jutterström av alla människor blivit VD för kalaset. Jag kan för lite om Stockholm, jazz, festivaler och gamla mediechefer.

Det hjärnan hakade upp sig på var att man skulle bredda utbudet för att få lite yngre publik. Det skulle tydligen vara fokus på R&B och liknande de sista dagarna, och juttan förklarade stolt att man kan ju inte bara göra festival för fyrtitalister, som det, underförstått, skulle blivit om man bara spelat jazz.

Antagligen är det så att man finansierar dyra och obskyra artister till jazzfestivalen genom att samtidigt arrangera konserter med publikmagneter, och för att kunna föra över pengar från det ena till det andra så arrangeras det ungefär samtidigt. För att manövern inte skall bli allt för uppenbar lägger man ut rökridåer som “presentera jazz för en yngre publik” och liknande dravel.

För mig känns det fel. Jag tror på att göra det man kan och gillar. Att bredda sig för att få större publik känns som …nya moderaterna, kanske? En jazzfestival med bara jazz skulle nog kunna bli en bättre upplevelse för de som verkligen gillar jazz, på samma sätt som ett politiskt parti som envist följer en ideologisk kompass blir starkt genom trovärdighet och för att medlemmarna kan stå för dess idéer. Om inte publiken skulle räcka till en sådan jazzfestival så tycker jag att de är ärligare att lägga ner än att bredda sig, och jag är nog rätt svag för ärlighet.

Själv är jag del i en politisk rörelse som är extremt fokuserad idémässigt, men som plötsligt även blivit rätt stor. Hoppas piratpartiet försvinner hellre än att det börjar bredda sin ståndpunkt och har åsikter om det ena och “det andra” och börjar lova gula och gröna skogar till höger och vänster.

Förfalskningar och kopior

Saturday, April 18th, 2009

Min vän Niklas har på sin blogg reflekterat över bristen på kritiska frågor i media (d.v.s. Göteborgs-Posten i de här fallen). Först då samtliga 21 stadsdelschefer (som borde vara opolitiska tjänstemän) skrivit under en debattartikel som klargör att det inte finns några problem med barnomsorgen i götelaborg (tjena, sämst i sverige ellerrr), sedan då Göteborg & Co köpt ett pariserhjul som de tänk få alla nödvändiga bygglov för lite käckt i efterhand.

Äntligen kan jag bidra med glömda frågor: Varför i frågar ingen journalist makthavarna varför hela EU arbetar med lagar för att rädda livet på upphovsrättsindustrin? Den som kopierar en skiva och lägger ut på The Pirate Bay tjänar inte en spänn och kopian kan utan vidare vara lika bra som originalet, medan de som säljer förfalskningar av de flesta andra varor tjänar grova pengar på att sälja undermåliga produkter som kan kosta miljarder för företag och riskera folks liv. Någon som tycker att en viss industri har en smula för mycket inflytande över lagstiftningen?

Jag har blivit undervisad i förfalskningarnas värld. Till exempel så förfalskas mediciner, kullager och tandkräm. Detta säljs förvånansvärt ofta (=som regel) genom de vanliga säljkanalerna och till samma pris som originalet, vilket betyder att någon tjänar hutlöst med pengar på kopiorna. Kvalitet kostar, och gör man ett kullager som håller i 12 timmar istället för originalets 1400 anar man att man kunnat spara någon krona i tillverkningen av förfalskningen. Förfalskningarna leder till att folk dör, företag förlorar miljarder och karies frodas. De allra flesta stora företag har folk som jobbar heltid med att avslöja förfalskningar, för att få sälja mer äkta vara, så klart, men kanske mer för att skydda sitt varumärke och förtroende på marknaden genom att hjälpa sina kunder att inte köpa något som inte håller måttet. Det läggs med andra ord ner stora pengar på förfalskningar och kopior, Piratkopior, som det brukar kallas i folkmun. Jämför detta igen med IFPI och MPAA.

Nu har piratpartiet precis fått fler medlemmar än kristdemokraterna. Frågorna ställs, men inte av journalister i traditionell media. Nästa steg är att rösta in piratpartiet i eu-parlamentet för att ha en chans att stoppa de mest repressiva lagarna. Good night and good luck.

Byte till Bahnhof

Thursday, April 16th, 2009

Familjen kommer att byte internetleverantör till Bahnhof. Det har legat och grott ett tag sedan vår nuvarande leverantör plötsligt började bete sig lite märkligt (byta faktureringssystem utan förvarning, skrota vår mailadressdomän på ett rätt arrogant sätt och lämna frågor till kundtjänst utan svar). Vi har förberett oss för flytt och bara väntat på rätt tillfälle. Det tillfället är nu.

Det här är första gången jag önskat att min blog var lite mindre lik Goats i Pearls before swine. Om om hade varit så hade jag utropat måndagen eller så till Byt ISP-dagen och fått ge intervjuer i riktig media.

Varför byter vi då? Bahnhof har förklarat att de inte sparar på den information som gör att upphovsrättshaveristerna kan koppla ett IP-nummer till en abonnent, eftersom de inte har användning för den informationen. Media har tolkat det som att Bahnhof hittat ett kryphål, men jag skulle vilja säga att de följer lagen. Telefon- och internetleverantörer får nämligen inte spara annan information om abonnenter än den som behövs för fakturering, och den infomationen m å s t e raderas när den tjänat ut sitt syfte. Detta för att skydda folks integritet (vilket var på modet bland politiker då mobiltelefonen blev allmängods). Visserligen har man gjort en kovändning och skall nu genom datalagringsdirektivet tvinga telefon- och internetleverantörerna att spara all information de kan få mycket längre tid än bara till nästa fakturering, men det är en annan fråga.

Uppdatering:
…ändrat till rätt stavning av Bahnhof…

An artifact of preubiquitous media. Sug på den, Jan Guillou

Wednesday, April 8th, 2009

Jag har precis läst ut William Gibsons senaste bok, Spook Country. Som (inte riktigt) alla vet var det William Gibson som myntade begreppet Cyberspace i sin science fiction-klassiker Neuromancer från 1984. Som en parentes kan jag nämna att jag gick till min bokhylla och letade rätt på boken för att kolla utgivningsåret, istället för att googla den. En parallell med Gibsons tilltag att först skriva en bok om en framtid där datorer är centrala, men inte skaffa någon dator själv förrän boken var klar och då bli förbannad för att han störs av hårddisknatter?

“On the most basic level, computers in my books are simply a metaphor for human memory: I’m interested in the hows and whys of memory, the ways it defines who and what we are, in how easily memory is subject to revision. When I was writing Neuromancer, it was wonderful to be able to tie a lot of these interests into the computer metaphor. It wasn’t until I could finally afford a computer of my own that I found out there’s a drive mechanism inside- this little thing that spins around. I’d been expecting an exotic crystalline thing, a cyberspace deck or something, and what I got was a little piece of a Victorian engine that made noises like a scratchy old record player. That noise took away some of the mystique for me; it made computers less sexy. My ignorance had allowed me to romanticize them.”

Nåiallafall, De senaste böckerna, Pattern Recognition och Spook country har inte blickat lika långt in i tänkt framtid som de förra och varit lite mer …lättlästa, tror jag är en bra sammanfattning. Annars är stämningen lika dystert hotfull men ändå hoppfull, och fokus ligger på det sociala spelet i skuggan av tekniska och samhälleliga förhållanden. I Spook Country konstateras det att tiden från det att man har kunnat ta del av inspelad musik till dess att monopolet på att reproducera inspelningar tillintetgjorts varat mindre än hundra år. En historisk parentes. Popstjärnor refereras till som “an artifact of Preubiquitous media”, ett begrepp som någon gärna får försöka hitta en bra översättning till.

Jag bjuder på citat trots att jag själv måste skriva av texten från en pocketbok:

‘In the early 1920s,’ Bigend said, ‘there were still some people in this country who hadn’t yet heard recorded music. Not many, but a few. That’s less than a hundred years ago. Your career as a “recording artist”‘ – making the quotes with his hands – ‘took place toward the end of a technological window that lasted less than a hundred years, a window during which consumers of recorded music lacked the means of producing that which they consumed. They could buy recordings, but the couldn’t reproduce them. The Curfew came in as that monopoly on the means of production was starting to erode. Prior to that monopoly, musicians were paid for performing, published and sold sheet music, or had patrons. The popstar as we knew her’ – and here he bowed slightly in her direction – ‘was actually an artifact of preubiquitous media.’

Under tiden som utvecklingens tidvattenvåg väller fram gör den drunkande gamla världen sitt bästa för att sabba för den nya. Man begår brott, ljuger skamlöst om lätt kontrollerbara saker och behandlar världen som om man ägde allt.

Det är lätt att gilla ipredia och IPRED watchlist (via opassande och OMG internets).

Stoppa pressarna: Sverigedemokrater rasistiska!

Sunday, April 5th, 2009

Jag tycker att det är lite synd att man fokuserar så mycket på att bevisa att Sverigedemokrater är rasister (eller främlingsfientliga, men jag tillåter mig att använda ordet rasist som samlingsbegrepp). För mig är det som att bevisa att Dolly Parton sover på rygg, att björnar skiter i skogen eller att påven är katolik, inte braskande nyheter alls. Egentligen förstår jag vikten av att bevisa självklarheter; fram till dess att en tes är bevisad är det bara en teori och det är inte alltid gott nog, men alla mediers fokus på rasism gör att sverigedemokraternas nationalistiska galeskaper helt hamnar i skymundan.

Sverigedemokrater är framför allt nationalister, och säkert rätt stolta sådana. Vad kan vara fel med att vara lite nationalistisk, liksom? Jag tycker att få grundläggande ideologiska grundpelare kan vara mer fel (OK, proletariatets diktatur och planekonomi, visst). Nationalism är jättebra i krig och rätt så harmlöst i sportsammanhang, annars är det bara dåligt. Nationalism bygger på känslan av att vi är lite bättre än dom, sedan följer diskriminering, rasism, balkanisering och andra mindre trevliga -ismer och -ingar, konst kommer i form av traktor i motljus och rågblond flicka med vetekärve, och vi börjar pryda våra torg med gamla kungar och skalder med pekoral som specialitet. Blä för nationalism.

Viljan att göra något bra för sitt land kan ju leda till bra saker, men det är inte nationalism; det där “..för sitt land” handlar om vad man känner till och tror att man kan påverka. Altruism, var ordet.

Ja, å så har jag uttryckt mig dogmatiskt, så det går bra att tala mig tillrätta i kommentarsfältet.