Archive for November, 2011

Spårburet äventyr

Tuesday, November 29th, 2011

Spårbunden eller spårburen? Jag har lite svårt att bestämma mig. Frågan om rullstolsbunden eller rullstolsburen är lättare, det är så uppenbart att fordonet både innebär och är ett tecken på en begränsning i rörelsefrihet att skönmålningen som ordet “-buren” utgör snarast är en smula komisk. Med spåren är det svårare. Jag har inte med mig extra mat och dricka och är därmed bunden till och begränsad av spårigheten, å andra sidan kan jag sitta här och blogga framburen på spår. Lite som i en bur faktiskt. Det får bli spårburen, det är det mest pricksäkra begreppet.

Uppdateringar följer:

Tåget stannar till i Mölnlycke. Precis när jag tittar upp på skylten som visar vilket tåg jag sitter på växlar texten till “tillfälligt avbrott”. Ett omen?

Jag har hämtat mitt förstaklasskaffe. Eftersom biljetten inte kostade jättemycket mer än andra klass, och det ingår kaffe, så var det värt en chansning. Oftast brukar tågen på den här sträckan vara mer som gula spårvagnar än tåg, utan märkbar skillnad mellan klasserna, men nu hade jag tur och hamnade i en riktig vagn. Hittills har allt gått bra, som han sa som hoppade från tionde våningen.

Nåja, smörgåsens bäst före-datum hade inte passerats och kaffet var i alla fall varmt. Det kunde varit värre. På samma sätt är det med landskapet som passerar förbi, även om jag i vissa fall inte är säker på det där med bäst före. Det är mycket risiga träd, smutsiga hus med skräpiga trädgårdar, och leriga åkrar. Och dimma. Vintern ser bättre ut när den är vit, fast då skulle nog landskapet utanför röra sig betydligt mer intermittent.

Knappt 20 minuter kvar av resan nu. Det har inte varit mycket till äventyr hittills. Med såpass kort tid kvar vore det väl märkligt om inte allt skulle gå bra, och om det skulle skita sig är jag såpass nära målet det nog skulle gå att lösa ändå. Fast det är å andra sidan jäkligt mycket skog och myrar i småland.

Ett tag såg det ut som om myren utanför var uppdelad i kvadrater, avgränsade av smala stråk av tallar, som om någon för länge sedan försökt dika eländet. Framme om fem minuter.

Resan gick bra, liksom lajvbloggning med telefonen.

Öppna Stasi-arkiven, skåda faran med hemliga tjänster

Sunday, November 6th, 2011

Debatten om man skall öppna Säpos Stasi-arkiv förs nu i media. Man menar å ena sidan, mot öppnande av arkiven, att strukturer och metoder är viktiga att granska men att man inte kan riskera att eventuellt oskyldiga människors namn dras fram ur arkiven, människor som mycket väl kan få sina och sina anhörigas liv förstörda. Å andra sidan menar man att öppenheten är viktig, att vi inte kan göra upp med vårt förflutna om vi inte känner till det, att människor som idag bara känner sig anklagade eller blir indirekt anklagade då, när de blir explicit anklagade, faktiskt skulle få en större chans att rentvå eller förklara sig.

Jag är för öppenhet, jag anser att vi måste få veta vilka inom media och förvaltning som Stasi ansåg sig ha i sin hand, och jag tycker att ett explicit utpekande är bättre än spekulationer. Som det är nu lämnas fältet öppet för konspirationsteorier och misstänkliggöranden. Det lär inte heller röra fler personer än att media och samhället kan hantera de förklaringar som de påstått inblandade kan tänkas vilja föra fram. Detta är gott och väl, men nu, så här 20-plus år senare, undrar jag om vi inte har en viktigare lärdom att dra av att få se arkiven öppnas: de som fyllt arkiven med innehåll har inte alltid haft så många rätt.

För något verkar i alla fall alla sidor i debatten vara eniga om: man kan inte lita på att det som står i arkiven verkligen stämmer, eller till och med så är det enda man kan veta att de inte stämmer, lite som när man läser i tidningen om något man känner till – det är alltid något fel med som gör att man vrider sig i plågor. Om vi äntligen fick konfronteras med en hemlig underrättelsetjänsts misslyckanden, som jag är övertygad om skulle visa på antaganden gjorda baserat på fördomar, för att ställa sig i god dager hos chefen, av lathet och så vidare, så skulle det bli grymt svårt att hävda att vi skall lita på att FRA hanterar uppgifterna de får fram på ett bra sätt. Lika snabbt skulle man vederlägga villfarelsen att den som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta. Stasi har med allra största säkerhet bedömt både det renaste mjöl som lortigt och den skitigaste byk som skinande vit, även om man mäter enligt deras egen måttstock och låter bli att blanda in medborgarens egen mjölkvalitetsbedömning. Nu styrs inte FRA:s spaning av en lika ond regim som Stasis, än, vilket betyder att de inte är lika långt ut ute och cyklar, men det betyder inte att vi går säkra, bara att det är mindre sannolikhet än i DDR att helt oskyldiga blir släpade ur sängen av beväpnad polis.