Posts Tagged ‘bloggande’

Popped the bortmodererings-cherry!

Friday, October 28th, 2011

Jag har blivit bortmodererad av Jinge!  Jag vet, jag vet, det är som att ha fått en öl hälld över sig av Thåström på åttiotalet, men det är ändå en milstolpe för mig.

Jinge har kommenterat inslaget i sveriges radios nyheter om att Socialdemokraternas väljarstöd minskar rätt kraftigt, ner 6 procentenheter sedan mätningen i september. Jinge raljerar lite över att andra undersökningar minsann visat på ett ännu lägre väljarstöd, vilket i sin tur skulle betyda att väljarstödet för S var på väg upp, inte ner.

Som ni ser när ni läser kommentarerna (“J” är yours truly) skrev jag i en kommentar att man inte kan jämföra undersökningar gjorda av olika undersökningsföretag, och fick ett svar som inleds “Blev det sent igår??” och det är nu det roliga börjar. Jag skulle insett att jag skulle bli bortmodererad när jag inte bara har fräckheten att fråga vad det var i min kommentar som föranledde spydigheter utan dessutom skrev att jag nog på min blogg skulle försöka vara lite trevlig mot någon som i all vänskaplighet påpekar en miss i ett inlägg. För det stod rätt tydligt att ….äsch läs tråden i stället, jag skrev om kommentaren så att den inte skulle vara så anstötligt för bloggarens ego och fick fram poängen. Det blev faktiskt bättre utan min ledsnahundögonfråga, och en hjälp till Jinges läsare att inte se högerspöken i varje hörn är viktigare än mitt egos principer. Fast uppenbarligen måste mitt ego ge igen på sin egen blogg, ber om ursäkt för det 😉

Jag skulle ha sparat min kommentar någonstans, nu får ni helt enkelt tro mig när jag säger att jag var snäll.

Uppdaterat:

Jag hamnade visst i Jinges spam-/trollfilter, hoppsan. Och han har nog rätt i att jag roat mig lite på hans bekostnad här på bloggen. Någon ärad läsare som har en åsikt om jag gått över det anständigas gräns eller ej?

Katrineholmskuriren rädd för öppenhet?

Tuesday, February 15th, 2011

Ibland har jag svårt att tro mina öron. Som nyss, när kommunchefen i Katrineholm fick försvara sig i Studio ett i P1 för att han var allt för frikostig med att dela med sig av offentligt material på sin blogg. Eller, om man skall vara ärlig, så var det Katrineholmskuriren som fick försvara varför de tyckte att det var dåligt av kommunchefen att på sin blogg publicera frågorna de ställt till honom (som han ber läsarna om hjälp att besvara. Mästerligt) liksom de offentliga uppgifter som Katrinehomskuriren begärt ut. Behöver jag säga att de fick det lite svårt? Det jag tyckte sade mest var argumentet att om allt lades ut på bloggen så kunde ju vem som helst ta del av (den offentliga) informationen. Och? på vilket sätt är det dåligt? Katrineholmskuriren framstod inte precis som några journalistiska föredömen.

Svenskan har haft kul åt detta, liksom blandade bloggar.

Nattar barn och bloggar per telefon

Monday, January 3rd, 2011

Det här är egentligen mest ett test för att se hur det går att blogga per telefon, men jag är så förundrad över Ungerns medielagar att det blir det som jag försöker länka till: Ungern avskaffar yttrandefrihet, men bara för sånt som kan vara dumt eller skadligt, förstås

Ja, det var det. Ni tre som läser bloggen får alltså börja vänja er vid att den uppdateras och att den kommer att innehålla telefontypiska felstavningar.

Nu har barnen somnat.

Automagiskt trollande

Tuesday, December 1st, 2009

Jag hade tänkt skriva om hur svårt jag har att förstå hur man kan tycka så illa om minareter att man väljer att förbjuda dem, men istället måste jag fortsätta skriva om troll. Det har nämligen dykt upp ett sådant som är av en alldeles särskild och inte särskilt omskriven typ. Trollet ifråga är ingen mindre än Johanna Parikka Altenstedt alias JPA, personen som skapade en helt egen bloggbävning då hon gav sig in i en debatt om prostitution, hotade att outa en anonym sexarbetande bloggare och antydde att meningsmotsåndarna var kunder hos nämnda sexarbetare. Om inte ämnet varit viktigt, om inte följderna för Isabella Lund kunnat bli så svåra och om inte JPA framstått som så tragisk och trasig, så hade hela affären varit fantastiskt underhållande. Deepedition har hela storyn.

Underlaget för att ta fram en generell beskrivning av automagiskt trollande är lite magert så jag nöjer mig med att beskriva mina upplevelser av JPA och tillåter mig att tolka vad jag tror rör sig i knoppen hennes.

JPA har dykt lite då och då i mitt internetliv de senaste decenniet. Varje gång har hon gett sig in i debatter på ett rätt normalt sett, bara för att snart kasta beskyllningar vilt omkring sig och tillslut anklaga alla som lockats dit av uppståndelsen för att förfölja och mobba henne. Första gången jag stötte på henne var när sourze.se var nytt (och bra), då hon trasslade in sig i ett resonemang om att homosexualitet och pedofili gick hand i hand. Givetvis blev det ett jäkla liv. Enda spåret jag hittar av det är det här, där hon försöker förklara att hon inte har något emot homosexuella eftersom en av hennes bästa vänner var bög, och ett svarsinlägg vars sansade ton är klart representativ för det mostånd som gav JPA ett frispel.

Nå, till trollbetraktelsen. JPA är ett automagiskt troll, hon sköter förstörelsen helt själv. Hon övergav sin blogg under Isabella Lund-perioden när den var söndertrollad, inte av kommentarer, de höll en ovanligt hög nivå, däremot var inläggen sorgliga, konspiratoriska och hätska. Automagin börjar med att hon går ut hårt med något hon sedan inte kan försvara, men istället för att backa när hon stöter på intelligent liv fäktar hon allt vildare omkring sig, som om hon fattar att hon är ute och cyklar men är helt oförmögen att acceptera det. Till slut verkar debatten handla om att hon försöker bevisa att hon är förföljd av illvilliga dårar, medan de som känner sig påhoppade försöker förklarar att de mest blir ledsna av hennes utfall.

Tillslut vill jag nämna att jag ändå har JPA att tacka för att jag upptäckte bloggandet. Jag hittade Isabella Lund-affären av en slump när jag började intressera mig för FRA, och genom den hittade jag utmärkta bloggare som deepedition, josh, blogge (formerly known as…) och opassande. Därefter hittade jag Anna Troberg just när hon omvände sig till pirat, jag mailade Annie Johansson, blev medlem i partiet och började blogga.

Och nu kopplas kablarna in till FRA, och jag hoppas att det antingen inte är slut med detta eller att nästa fråga som engagerar mig slutar bra mycket bättre.

Politiker trollar med knäna

Friday, November 27th, 2009

Politik är trolleri, trolleri är politik. De senaste dagarnas fokus på Piratpartiet från vänsterpartihåll har, med Copyriots (och Intensifiers inlägg) tankar om troll fått någon typ av tioöring att ramla ner. Möjligtvis att studio etts telefonväkteri med stasiministern kan ha hjälpt till.

Politiskt inriktade troll (oftast srsbusiness med sorgkaraktär) tycker jag karaktäriseras av att de är ganska högljudda och att det är svårt att relatera deras texter till något som sagts tidigare. Att få ett svar eller en kommentar till ett (vad man själv brukar tycka) bra, konsistent och slagfärdigt argument eller ett stycke hårdfakta är som regel helt omöjligt. Politiktroll tänker inte fakta, de tänker *mosa*.

Förflytta nu tanken till senaste riksdagsdebatten (eller motsvarande tv-mässiga intellektuella mörker) och jämför ovanstående med vad du ser för din inre blick. Om du tänker att någon gav ett bra svar, eller ens ställde en fråga som inte i sig var ett nedlåtande uttalande så är du antagligen yrkespolitiker själv. Däremot är det full överensstämmelse med ett fullfjädrat politikertroll i vilken kommentarstråd som helst. Piratpartister borde därmed vara som klippta och skurna för att hantera politiska debatter, utifrån sin vana (varning, stereotyp) med kommentarstroll. Jag uttryckte denna tanke i ett kommentarsfält och fick det självklara svaret till varför piratpartister ändå kommer att torska i varenda tv-debatt fram till valnatten:

Jag skrev:

”Man skulle kunna tro att datanördpartister skulle vara lite vakna för brandfacklor som slängs in bland kommentarerna och inte hugga på varenda fet trolltå man ser.”

Svar från signaturen Tor:

“Jo, men samtidigt som datanördar har goda erfarenheter av trollande har de i allmänhet också en väldigt stark känsla för att ”rätt ska vara rätt” – många gånger till den grad att de är beredda att introducera viss friktion i det sociala och relationen till andra människor om bara inkorrekta påståenden rättas 😉 “

Om man i en debatt med en riktig politiker går in för att rätta till sakfel så är man så långt upp på läktaren att brandkåren får plocka ner en. Och jag säger: fortsätt så, PP, det är ärligt och rätt och jag förväntar mig inget annat.

Trollvänstern?

Thursday, November 26th, 2009

Det verkar som om vänsterpartiet gått in för att trolla PP-bloggar, eller i alla fall HAX (kommentarerna). Nu är ju kommentarerna anonyma, men sammanfaller med något av en bloggkampanj från (v)-funktionärer och kommentarerna kritiserar PP för att inte ha agerat som (v). Jag utgår alltså glatt från att det är en kampanj. Christian och Rick kommenterar det på ett bra sätt tycker jag (de har länkar till (v)-bloggarna hos sig).

Det roliga (för mig) är att detta är det första riktiga trollande jag sett sedan jag lästa Copyriots bestiarium. Följaktligen sitter jag och funderar på hur det kommer sig att så mycket Serious Business (som det ändå måste vara frågan) om ger mig ett så starkt intryck av Lulz?

Visst, först kändes det mest som det var ett gäng sorgetroll i farten, men teorierna om att det kunde vara en kampanj tror jag var det som förändrade mitt intryck. Kampanjen är ju serious business, men då den avslöjas transformeras den i mina ögon. FUCK NARWHALS bah liksom.

När Jan Guillou blir gammal blir han skivbolagsdirektör

Thursday, March 5th, 2009

Bloggande och medborgarjournalistik ju har utvecklats till att bli ett bra komplement, och i vissa FRAgor ett bra alternativ, till traditionell media, något som nästan ingen ifrågasätter. När det krävs stora resurser, som att göra reportage om hur vi utvisar folk till länder där de kan torteras, avlöna utrikeskorrar eller för att få ett stort genomslag i folks medvetande över en natt, så är såklart traditionell media oöverträffad, men i nästan alla andra sammanhang kan man hitta en hanterbar uppsättning bloggare som kan ge både nyhetsrapportering och fördjupning.

Jag såg Jan Guillou i Babel på tv igår. Så fort de övriga i panelen sa gammelmedia så rätttade den allvetande skräphögen dem med myndig stämma: riktig media, till skillnad från skvaller och sludder-sladder som några nissar sitter hemma och håller på med, går ut på att göra sanna, väl efterforskade, relevanta och välskrivna reportage.

Jag skall inte gå in på vilka bloggar Jan Guillou kan tänkas ha läst för att grundlägga sin åsikt eftersom jag inte tror han vet mer om bloggar än vad han läst om dem i gammelmedia (originalartkeln gömd på aftonbladets plustjänst), men jag måste erkänna att han delvis har helt rätt: det finns bloggar som skriver uruselt, som ljuger, skvallrar och bryter mot alla möjliga pressetiska regler samtidigt, men varför läsa någon av dem? Då kan man väl lika gärna köpa en kvällstidning, eller?

Det var lite sorgligt att se honom, faktiskt. Den gamle journalisträven visad sig vara frånsprungen av samtiden, till och med så totalt distanserad att han verkade köra en kampanj till förmån för “riktig media”, en kampanj för att få folk att förstå att de skall sluta blogga och börja prassla. Man tycker att en såpass slipad kommunikatör som Janne G skulle förstår hur stark den mänskliga drivkraften att kommunicera är, och att det är den som gör att jag och halva sverige sitter vid tangentbordet och läcker engagemang ut på nätet. Jag trodde att det bara är skivbolagsdirektörer som fortfarande tror att man kan få folk att sluta kommunicera, men det kanske är så att Janne G förvandlats till skivbolagsdirektör.

För mig har han blivit en representant för ett samhälle som inte litar på min egen förmåga att sålla bland informationen på internets, som vill hjälpa mig genom att stoppa det dåliga på nätet, som vill bevara den gamla enkelriktade kommuniktationen från producent till konsumment, och som verkar vara helt blind för de värden som man är på väg att rasera på vägen. Samhällstopparna har blivit skivbolagsdirektöriserade, må de vila i mediafrid så snart som möjligt.