Den analysansvariga på Mäklarsamfundet, Claudia Wörnman, säger i en artikel i E24 för ett tag sedan att priset på en bostadsrätt i Stockholm stigit 250% de senaste 15 åren, och att hon inte tror att det är orimligt att vi ser samma utveckling fortsättningsvis. Höhö. Om vi bortser från denne Bagdad Bob så kan man konstatera att de allra flesta (sammanfattning här, jag borde lägga upp Cornucopia i min bloggroll eftersom jag läser där varje dag) betraktar svenska bostäder som övervärderade på ett eller annat sätt.
Oavsett om man kallar den svenska bostadsmarknaden för möjligen en smula övervärderad eller om man utropar systemhotande ekonomisk bubbla så råder det väl ingen tvekan om att svenskar i allmänhet köper sin bostad för att bo i den, vilket i mina ögon gör bubblan mindre systemkritisk än en spekulationsdriven dito. I ljuset av det så blir jag en smula förvånad över hur lite rapportering det varit om Kinas bostadsmarknad. Ekot sände igår om hur de höga priserna på bostäder var ett problem för unga som vill bilda familj. Typiskt är att man fokuserar på problemen för unga (human interest!) och missar de lite större problemen. Visst är det tragiskt med en person som sitter med en högbelånad lägenhet på en vikande marknad, men det illustrerar ändå bara enskilda personliga tragedier. Det lite större problemet är att medelklassen i Kina i stor skala har använt bostadsmarknaden som ett sätt att placera sina besparingar för framtida bruk -ergo symtemhotande spekulationsdriven bubbla. Kineser verkar[citation needed] ha ett större behov än svenskar att stoppa undan pengar för framtiden; pensionen kanske inte är så stor alternativt baseras på en mindre del av en höginkomsttagares verkliga lön, eller så tänker man att pensionssystemet inte har en chans att tåla ettbarnspolitiken. Anledningen att man investerar i just bostäder är att räntan hålls låg och att det inte finns så många alternativ i en folkrepublik, och har på så sätt fått en spekulationsdriven bostadsbubbla. Huga! Dessutom tror jag inte att man riktigt kan äga en bostad i Kina som vi gör här. Men det är en annan femma, tror jag.
Å andra sidan är vi i sverige osunt högt belånade med en osunt stor banksektor med ett osunt stort beroende av bostadslån. Hm, vad är värst?