Archive for August, 2016

Ser du en hora eller en madonna? Eller en människa? Du väljer själv.

Wednesday, August 31st, 2016

Att bry sig om kvinnors kläder verkar vara mer populärt än någonsin. Är det inte för lite kläder så är det för mycket, och alltid är det fråga om fel kläder vid fel tillfälle på fel plats. Man ojar sig över att behöva se spökplumpar, terrorister eller horor. Man verkar anse sig så provocerad av det som fångar ens blick att man kan tillåta sig att misshandla någon, dra henne i slöjan och kräva att hon skall åka hem. Man verkar anse att synen av tillräckligt mycket hud eller av tillräckligt tydliga kroppsformer under kläderna är så sexuellt upphetsande att man är ursäktad om man våldtar kvinnan eller begår andra sexuella övergrepp.

Gemensamt för dessa scenarier, oavsett om det gäller att man tycker att kvinnor har för lite, för mycket eller fel typ av kläder på sig är att det handlar om hur man tittar och hur man uppfattar det man ser. Om blicken. Om att man bortser från att man kan välja vilken blick man har.

Det är faktiskt inga problem att välja hur man uppfattar sina synintryck av kvinnor. Man kan välja att se en kvinna i burka som människa snarare än en spökplump och man kan välja att se en kvinna med bara ärmar (eller ben eller bröst eller fitta) som människa snarare än en vandrande knulldocka. Det är inte ens svårt. Pröva bara att bada bastu med några kompisar; det kommer att visa sig att vuxna människor till och med kan sitta nakna tillsammans utan att de slutar vara människor för varandra.

Ett kort stickspår till diskussionen är användandet att det obestämda pronominet “man” i texten och hur det av vissa anses syfta på enbart män. De som står för den åsikten brukar försöka byta ut alla “man” i sina texter mot det odiskutabelt neutrala “en”. Ett exempel från min text ovan skulle bli “…är att det handlar om hur en tittar och hur en uppfattar det en ser”.

Jag använder ordet “man” av en anledning. Ovanstående gäller naturligtvis inte hur kvinnor ser på män. Om man frågar kvinnor i sin omgivning om deras blick, om de känner att de kan välja hur de ser på män, så är svaret snarare att de inte känner igen frågeställningen överhuvudtaget. Snarare har de tillbringat oerhört mycket tid på att helt låta bli att titta på män, eftersom en blick kan uppfattas som en invit, vilket kan leda till en ändlös följd av oönskade effekter.

Uppdatering 2016-09-01:
Lisa Magnusson har skrivit i Metro om detta, och naturligtvis är det mycket bra. Jag hittade även en annan bra text på ämnet av en för mig okänd Sarah Bond, som skriver om hur redan de gamla grekerna etc. etc.

Vad är egentligen vitsen med demokrati?

Sunday, August 21st, 2016

Vi avbryter bloggtystnaden för ett kort meddelande om Demokrati. Den viktigaste anledningen till att ha ett demokratiskt styrelseskick är att säkra att övergångarna mellan regimer skall kunna ske i god ordning. Så det så.

Nu kanske vän av ordning och mångårig prenumerant sätter kaffet i vrångstrupen i sitt försök att ropa Frihet! Jämlikhet! Broderskap! Dagisplats åt alla barn mellan 1 och 5! Men faktum är att ordnade maktövergångar är långt viktigare för ett land än att dess medborgare betraktar sig som fria. Exempel på detta är för det första alla krig som berodde på oklarheter i tronföljd eller uppror mot sittande regim, att detta är dåligt inses lätt, och för det andra den nästan löjligt detaljerade Svenska successionsordningen, vilket visar att det för de som skrev konstitutionen var viktigt att undvika att hamna i första exemplet.

Detta väcker naturligtvis frågan om varför demokrati är bättre än en enväldig arvsmonarki. Eller, vi fattar ju varför det är bättre, frågan det väcker är snarare hur jag skall kunna härleda fram det ur mitt påstående att det viktigaste med demokratin är oblodiga maktskiften.

Nyckeln till ett smidigt maktskifte är legitimitet. Ju fler som anser att den nya regimen är legitim, desto mindre risk att någon frestas kladda till det. En början är att i förväg bestämma tid till nästa maktskifte och att se till att så många som möjligt får vara med och göra sin röst hörd. Det är ur dessa grundsatser som sedan allt vi hyllar med demokrati faller ut: Om alla får rösta blir resultatet mer legitimt, att alla får rösta måste innebära allas lika värde på fler sätt än bara vid valurnan. Sedan ramlar det på tills det säkraste sättet att få smidiga och oblodiga maktskiften är att medborgarna är fria, jämlika och att man får säga i det närmaste vad man vill utan att makten tar sig rätten att straffa en.

En enväldig monark förlorar makten genom att dö eller abdikera, varav inget är särskilt lätt förutsägbart. Redan med det har demokrati vunnit kampen om bästa styrelseskick.

Demokrati börjar således inte med frihet och alla lika värde, utan med insikten att inbördesfred är bättre än inbördeskrig. Och att maktskiften är ofrånkomliga, vilket världens diktatorer ser ut att bortse ifrån.