Riksdagen har idag beslutat om att SCB skall ha rätt att få ta del av fackföreningars information om medlemmar och utbetalningar för att få mer data att jobba med när man analyserar arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag är en smula upprörd. Man har nog tänkt att man inte naggar föreningsfriheten så hemskt mycket i kanten, man verkar t.ex. tills vidare nöja sig med avidentifierade uppgifter, men det är ändå en grundlagsskyddad frihet man petar på. För mig är grundlagen viktigare än arbetsmarknadspolitiken.
Jag skrev om det i maj, då den utmärkta tidningen Riksdag & departement uppmärksammade det.
En annan störande sak jag läste idag var en artikel i svenskan som utgöt sig över den låga nivån på debatten i tidningarnas kommentarsfält. Visst, nivån är låg, men tidningarna gör inget för att skapa en vettig debatt. Astrid Söderbergh Widding, det är dina läsare du klagar på! Visst är det tråkigt om de är rasister, men argumentera med dem då. Om du inte kan lära dig något av en sådan debatt är du antagligen Jan Guillou eller Linda Skugge. Jag är dessutom övertygad om att nivån hade höjts rejält om de som skrivit artiklarna svarade på kommentarerna.
Värst i artikeln är slutet, där det antyds att yttrandefriheten används fel:
Kommentarerna tycks alltså även ha öppnat fältet fritt för diverse oreflekterade dumheter, elakheter och cynismer, allt tilllåtet i yttrandefrihetens heliga namn
och von oben-attityden hon verkar inta i sin roll som journalist:
Kommenterandet är också ett misstroendevotum mot journalisterna, som tidigare, i likhet med andra demokratiska representanter, haft mandatet att yttra sig i folkflertalets namn
Journalister kan vara jätteviktiga för demokratin, men de är knappast någon demokratiska representanter. Astrid kanske har något viktigt att säga, men det verkar faktiskt mest som om hon ser sina privilegier försvinna.
