Archive for October, 2011

Popped the bortmodererings-cherry!

Friday, October 28th, 2011

Jag har blivit bortmodererad av Jinge!  Jag vet, jag vet, det är som att ha fått en öl hälld över sig av Thåström på åttiotalet, men det är ändå en milstolpe för mig.

Jinge har kommenterat inslaget i sveriges radios nyheter om att Socialdemokraternas väljarstöd minskar rätt kraftigt, ner 6 procentenheter sedan mätningen i september. Jinge raljerar lite över att andra undersökningar minsann visat på ett ännu lägre väljarstöd, vilket i sin tur skulle betyda att väljarstödet för S var på väg upp, inte ner.

Som ni ser när ni läser kommentarerna (“J” är yours truly) skrev jag i en kommentar att man inte kan jämföra undersökningar gjorda av olika undersökningsföretag, och fick ett svar som inleds “Blev det sent igår??” och det är nu det roliga börjar. Jag skulle insett att jag skulle bli bortmodererad när jag inte bara har fräckheten att fråga vad det var i min kommentar som föranledde spydigheter utan dessutom skrev att jag nog på min blogg skulle försöka vara lite trevlig mot någon som i all vänskaplighet påpekar en miss i ett inlägg. För det stod rätt tydligt att ….äsch läs tråden i stället, jag skrev om kommentaren så att den inte skulle vara så anstötligt för bloggarens ego och fick fram poängen. Det blev faktiskt bättre utan min ledsnahundögonfråga, och en hjälp till Jinges läsare att inte se högerspöken i varje hörn är viktigare än mitt egos principer. Fast uppenbarligen måste mitt ego ge igen på sin egen blogg, ber om ursäkt för det 😉

Jag skulle ha sparat min kommentar någonstans, nu får ni helt enkelt tro mig när jag säger att jag var snäll.

Uppdaterat:

Jag hamnade visst i Jinges spam-/trollfilter, hoppsan. Och han har nog rätt i att jag roat mig lite på hans bekostnad här på bloggen. Någon ärad läsare som har en åsikt om jag gått över det anständigas gräns eller ej?

Kärlek, hat och cykelbanor

Friday, October 14th, 2011

Motsatsen till kärlek borde inte anses vara hat. Det är det i och för sig om man bara räknar kärlek som “tycka bra om” och hat som “tycka dåligt om”, men både kärlek och hat är så mycket mer mångfacetterat än så. Inte minst lättheten med vilken kärlek kan vändas i hat indikerar att likheterna är större än skillnaderna. Dessutom är ju frågan om motsatser beroende av vilken skala man väljer att mäta i. På tycka om-skalan är kärlek och hat motsatser, men det kanske inte är den mest relevanta skalan? Om man definierar en skala som löpande mellan polerna starka komplexa känslor och inga särskilda funderingar i ämnet alls tror jag att man kan komma närmre ett relevant motsatsförhållande. Likadant med ondska och godhet. Nu beror ju detta helt på vad man menar med ondska så klart men om man tänker på Godhet som något som resulterar i braighet för så många som möjligt och Ondska som resulterar i dålighet för så många som möjligt (till skillnad från ondska som det lite mer banala elakt), så tänker jag på ondska som lägervaktsmentalitet kombinerat med en lite för stor budget, eller likgiltighet inför något kombinerat med maktambitioner där detta något kan användas om verktyg eller hävstång för ambitionerna, alternativt ett stort engagemang (och kanske kärlek!) i en fråga kombinerat med dumhet och okunnighet i sakfrågan. Eller en kombination av dessa kombinationer.

Jag har alltså cyklat i stan (Svingeln/gårda – Lilla bommen) och fått tillfälle att fundera på vilken typ av motiv och drivkraft som faciliterat stadens cykelvägar i förhållande till dess nya biltrafikleder. Ondska, likgiltighet och hat. Jag har inte heller några som helst svårigheter att förstå den anonyma reaktion som Copyriot rapporterade om, och med tanke på mina känslor inför detta i sammanhanget ändå rätt banala problem förstår jag bättre hur reaktioner uppstår som #vi-känner-starkt-att-något-är-jävligt-fel-och-att-något-borde-göras-men-vi-vet-inte-vad (typ #OccupyWallstreet). Eller känslorna inför Bashar al-Assad.

Folk verkar bli engagerade och handlingskraftiga när de utsätts för ondska, vilket dessvärre verkar skapa mer ondska, t.ex. förföljelser av kopter i Egypten efter den arabiska våren, Stalins terror, skräckväldet under franska revolutionen, en repa i lacken etc etc. Eller finns det hopp? EU kanske blir till något bra ändå?

Meningen med konst

Saturday, October 1st, 2011

Det är nog ganska okontroversiellt att påstå att konst funnits så länge människan funnits. Jag skulle faktiskt vilja gå så långt att definiera människan som människa från det ögonblick hon började producera konst. Nåja, den definitionen kanske är lite vid med tanke på vad olika artmässiga föregångare presterat, men konst har producerats under överskådlig tid. Under hela den här tiden kan man nog utgå från att man funderat över varför man håller på med konst. Är det för att provocera, göra något fint eller underhålla? Frågorna har säkert varit de samma eller i alla fall liknande, med utflykter i olika utmarker beroende på politiskt läge (konst för att behaga gud, kung eller chef, propagande etc.). I alla fall har det hela bottnat i att man vill att så många som möjligt skall ta del av konsten, och extremt sällan verkar huvudanledningen vara “För att det skall gå att sälja”, “För att få betaaalt” eller liknande.

Nu har jag två gånger idag misslyckats med att kopiera köpta filmer till min hårddisk (så att barnen kan se filmerna på mediaspelaren och slipper bli arga för att filmen inte tål mer än en gnuggning mot golvet). De filmerna vill inte bli sedda. Den konsten är enbart gjort för att en plastbit kodad med ettor och nollor som representerar filmen skall gå att sälja för 29.90 på Statoil eller för att man skall kunna kräva 200 spänn för varje ex av den som man anser att en sjukpensionär har fildelat. Och ni påstår att ni är kreatörer som håller på med konstnärlig verksamhet. Konst vill bli upplevd, inte inlåst p.g.a förhistoriska uppfattningar.