Göteborgs-Posten skriver om priset på ekologisk mat, som är fortsatt högt trots att försäljningen ökat. Nu står det inget om att produktionskostnaderna gått ner till följd av större produktionsvolym, men jag får mig ändå en tankeställare. Jag har (lite slappt, medges) tagit för givet att om bara fler börjar köpa ekologiskt producerade produkter så kommer priset går ner så att ännu fler anser sig ha råd att köpa, så att det till slut är ekologiskt producerade saker som är default i mat- och klädkassarna. Artikeln i G-P får mig att inse att jag är naiv, priset på en produkt i mataffären är ju bara en följd av vad handlaren tror att folk är beredda att betala. Dessutom vänjer sig folk vid prisnivån som en vara introduceras på marknaden med. Tänk bara på CD:n, som är mycket billigare att producera än vinylskivan men aldrig fick ett lägre pris eftersom folk var villiga att betala, eller på alla saker på internet som man skulle tjäna pengar på kring sekelskiftet genom att först vänja alla vid att det var gratis, för att sedan ta rejält med betalt när alla fått klart för sig hur oumbärlig en internettjänst var. Resultat: CD dyyyr, internet graaaatis (och fritt, än så länge).
Jag måste försöka komma ihåg detta till nästa gång, på samma sätt som man aldrig skall glömma fenomenet med kursen på Teliaaktier: om alla som vill får köpa, vilkas efterfrågan är det då som skall göra att kursen går upp? Den som sa detta var naturligtvis efterklok, även om han påstod att han “sagt det hela tiden”. Ja, och nu vet jag att det säkert inte var så enkelt, men förklaringen passar med min kunskapsnivå.
Parallellen med CD:n inger ändå ett visst hopp om att ekolgiskt producerad mat kommer att slå igenom trots ett högre pris.
