Jeppelin

Idag förhörs The Pirate Bay, om man får tro åklagaren och film- och musikindustrins företrädare i rätten. I verkligheten förhörs Peter Sunde, Fredrik Neij och Gottfrid Swartholm Warg. Flera bloggare har kommenterat att man nog måste bevisa vad de enskilda personerna begått för brottslig handling, och att bara avsaknaden av sådan redogörelse i sig ger anledning att tro att hela högen frias.

(Jag skrev i går att jag trodde att de skulle bli fällda, och jag skulle idag fortfarande inte våga sätta fem spänn på att de frikänns. Men jag hoppas.)

Hittills skulle allt jag hört från målsägandena kunna sammanfattas som gnäll över att de tror att de förlorat pengar på TPB. Gnäll för att det på TPB fanns DRM-fria filmer innan sådana såldes (DVD-shrink eller läckage från Warner?), gnäll för att TPB förstört eventuella möjligheter att sälja “Let it be” online i en framtid och gnäll för att TPB gjort det omöjligt att starta “lagliga” nedladdningstjänster. Gnäll är gratis, man kan dela med sig av gnäll och ändå ha lika mycket kvar till sedan och den obefintliga volymen och ringa vikten för gnäll gör att man kan ta med sig oändliga mängder in i en rättssal. Allt gnäll får målsägandena att framstå som rättshaverister, och bevisningen och kausaliteten de åberopat skulle inte imponera ens på en privatspanare som ägnade sig åt palmemordet, så varför gör dom det här?

Någon kommenterade i går att de skulle kunna vara så säkra på att få de politiska nämndemännen på sin sida att Roswell kör det här med vänsterhanden. Det kan också vara så att åklagaren är sveriges modigaste man, eller så skulle en alternativ förklaring kunna vara deras advokater att de ser en liten chans att mjölka ett av sina konton nu när tiderna är lite kärva, advokater har säkert lån på hemmet som många andra.

Hoppas nu verkligen att internets motsvarighet till stenkastare, hackarna, lägger av. De förstör för alla.

The Pirate Bay kommer att förlora i tingsrätten, även om Carl Lundström, den ende det går att klämma pengar ur, kanske klarar sig. Rick Falkvinge kommer att prata om justitiemord och politisk rättegång, och Piratpartiet kommer att få 3000 nya medlemmar och 120000 röster i valet till EU-parlamentet.
Varför då för att?
För att:
-nämndemännen är politiskt tillsatta och brukar vittna om att de anser sig sitta i domstolen på ett politiskt mandat. Prestigen som två regeringar investerat i att trycka till internets måste kännas på deras trötta axlar.
-Även om Håkan Roswell inte framstår som …snabb, så kompenseras detta av upphovsrättsindustrins representanter. De kan popularisera sina resonemang så att det för de allra flesta låter som om de talar för samhällets bästa (du och jag vet att de talar för vad de tror är sin uppdragsgivares bästa, och har därför lättare att se felaktigheterna i deras resonemang)
-TPB-killarna (d.v.s. de åtalade minus Carl Lundström) är nog lite för kaxiga och tech-dryga för den oinsatte. Jag har kungligt roligt åt alla växlar som dras på de målsägandes bekostnad, men kan samtidigt förstå att det kan uppfattas som överlägset och elitistiskt (= DÅÅÅÅLIGT) av nämndemännen.

Jag ser fram emot fortsättningen, framför allt är jag nyfiken på hur de tänker klämma in Carl Lundström i åtalet. Upplys mig, någon!

Håkan Roswall är sveriges modigaste man just nu, och alla som stöder The Pirate Bay, Piratbyrån eller Piratpartiet borde hylla honom reservationslöst (men försiktigt, så att vi inte röjer honom). Genom att spela en monumental inkompetens hoppas han kunna garantera en förlust i rättegången. Det gäller bara att han är försiktig, om Henrik Pontén, Monique Wadstedt eller Thomas Bodström misstänker det allra minsta att han egentligen agerar efter sina tidigare åsikter (att åtal ej är möjligt) kan han räkna med ståplats i Nybroviken eller något lika oattraktivt. Spelar han sina kort väl kan han restaurera något av tron på sverige som ett rättssamhälle och med lite tur hindra Bodström från att bli minister igen.

Ovanstående är givetvis bara spekulationer, jag har ingen egen källa, längtar inte till Nybroviken och har inte någon pågående konflikt med Scientologirörelsen.

Monique Wadsted företrädde Scientologerna i deras kamp mot Zenon Panoussis.

Så har äntligen rättegången mot The Pirate Bay börjat, och det verkar bli en mediacirkus av rimlig (d.v.s. stora) proportioner. Agenda i SVT igår intervjuade Sam Sundberg och Anders Rydell, författarna till boken “Pirater”, och tidningarna skriver om de åtalade och om fildelning. Återigen blir jag förbannad när jag ser grafiken (som jag inte hittar i nätversionen av G-P, fasen också) om fildelning i tidningen, det som lanserades av Antipiratyrån som “fildelning enligt Bandidos-modellen”. Gah! De presenterar på fullt allvar fildelning som ett liten grupp som kommer över filmer, en lite större grupp som lägger ut filmerna på nätet, ett gäng med datorer som lagrar filerna, ett ännu större gäng som distribuerar det hela och nederst den stora massan som tankar hem de förbjudna frukterna. Jösses.

Jag fattar egentligen inte varför jag skriver om så här självklara saker. Kanske för att få det nedtecknat någonstans så att mina barn kan se att jag stod på rätt sida? Något omedevetet tvångsmässigt är det i alla fall, och här kommer det:

Pyramidmodellen är bara till för att det skall se ut som ett kriminellt gängs maktstruktur, och som källa till bilden brukar Antipiratbyån anges. Man får dock ge tidningarna lite poäng för att de inte längre gör en explicit jämförelse med Bandidos.

Modellen av fildelning innehåller pyramidmodellens delar, men skilnaden är att alla personer finns på alla nivåer – man köper en DVD, skaffar ett konto på piratbukten och lägger ut filmen. Filen finns till en början på den egna datorn, men snart på allas som vill ha filmen. Nätverket består av alla som är med och fildelar. Ett möjligt undantag är då filmer dyker upp på TPB innan de haft premiär, men för att de skall ske måste den ha läckt från källan, och min misstanke är att det är mediabolagen själva som läcker eftersom de naturligtvis fattat vilken formidabel marknadsföringskanal TPB är. De kan ju också med hjälp av fildelningsstatistik få hjälp att besluta om hur många kopior som skall släppas till vilket land, alternativt få underlag för att planera turnéer för artister.

Puh! ute ur systemet? Kanske, till nästa galenskap.

För övrigt är det en lättnad att se att media annars rapporterar neutralt. En tidning skall inte ta ställning i ett icke avslutat brottmål, och förutom bilden av fildelning enligt bandidosmodellen, som är groteskt felaktig, så löser prasselpressen uppgiften.

Visst, jag hade gärna sett att man granskade Jan Rosén lite mer. Han kallas in som oberoende expert, men är ordförande i Föreningen för upphovsrätt. Jag citerar Rick Falkvinge: “Jan Rosén är ORDFÖRANDE i FÖRENINGEN FÖR UPPHOVSRÄTT, för i helvete. Han representerar uttryckligen upphovsrättsmaximalisterna. När han satt på riksdagens hearing om Ipred var han inkallad som sakkunnig, men drev en tydlig politisk linje oerhört hårt.”

En annan liten sak som jag vill skriva, en av anledningarna till att starta bloggen, var att få skriva att man borde granska den mutade polisen Jim Keyzer. Jim, må google följa dina spår resten av livet.

Det drar ihop sig till rättegång mot the Pirate Bay, och prasselpressen är hur vaken som helst. Piratpartiet har en bra länksammanfattning för den som vill sätta sig in i spektaklet. Det är inte minst intressant att se spännvidden på åsikter, där sydsvenskans upphovsrättsspecial kan få representera det insatta, problematiserande och fildelningspositiva, och den i sammanhanget lätt efterblivna smålandspostens recension av “Piraterna” av Rydell och Sundberg får stå för de som försöker förbjuda samtiden (ett guldcitat: “Men betänk att det inom några år kan vara möjligt att ha en stor del av världens filmer, böcker, tidningar, samt radio- och tv-program ett musklick bort”. Om några år. Tjena).

Trots att utgången i tingrätten känns klar redan, klart TPB torskar, så kommer det att bli grymt spännande att följa rättegången. Oavsett vad rätten dömer så tror jag att The Pirate Bay, Piratbyån och även Piratpartiet kommer att fira stora PR-mässiga triumfer, möjligtvis med viss reservation för hur TPB kommer att hantera frågorna om barnporr, nynazister och pengatvätt som kommer att dyka upp (varför åtala Carl Lundström om inte för att kleta nasse-brunt på de övriga?).

Jag tror att om de som vill stoppa fildelningen hade vetat hur mediaklimatet skulle se ut när det var dags för rättegång så skulle de aldrig förmått regeringen att göra razzian mot TPB. Då var fildelningsdebatten i sin linda med få engagerade debattörer, när piratpartiet nämndes i media var man tvungen att tillägga att de var för fildelning för att Expressens läsare skulle fatta och protesterna mot skivbolagens fasoner rörde kopieringsskydd, kraschade datorer och trojaner. Med andra ord så skulle en tingrätt kunnat döma TPB till vad som helst utom dödsstraff och ingen med chans att påverka det kommande valet skulle säga pip. Nu är medialäget helt annorlunda med allt som skrivits om FRA, IPRED och i viss mån ACTA, och det har uppstått en folkrörelse kring fildelning och integritestsfrågor med ambition och förmåga att påverka politiken. Upphovsrättsmaffian har chans på en Pyrrhusseger i tingsrätten, medan Piratbyråns buss manifesterar kopimismen med högljudd musik och annan konst, och Piratpartiet vevar igång sin valrörelse inför valet till EU-parlamentet i juni.

Det finns en realistisk chans att detta leder till piratrepresentation i EU-parlamentet och riksdagen, vilket skulle vara ett skönt långfinger åt upphovsrättsbanditerna; istället för att ostört kunna leda runt politiker i guldkopppel så har de bidragit till att skapa ett monster som på deras egna domäner (d.v.s. bland makthavare på toppnivå) snabbar på deras oundvikliga undergång. Arrr!

Uppdatering:
Svenska dagbladet drar samma slutats i sin recension av “Piraterna”, de skriver “Napster förlorade rättegången mot musikbolagen. Har upphovsrätten råd med en sådan seger till?”. Rick Falkvinge uppmärksammar också.