Archive for March, 2009

Vem vill bli nätokrat?

Tuesday, March 31st, 2009

Fler har skrivit om Isobel Hadley-Kamptz utmärkta klargörande i kulturnytt i morse, så jag skall inte bli onödigt långrandig i min hyllning: Gött mos, Isobel!

Isobel beskrev hur reaktionen mot nätrevolutionen verkar vilja få internet till att bli ett slags kabeltv för massorna, där de som antingen behärskar kranarna som styr tillgången eller kan hitta vägen till svartklubb 2.0 är de nya makthavarna. De senare är de (vi?) som har ansvaret för och möjligheten att stå emot de reaktionära krafterna så att internet kan fortsätta vara internet.

Jag tänkte genast på Alexander Bard och hans bok Nätokraterna. Han beskriver i den ett samhälle som består av makthavare och undersåtar, eller med hans ord Nätokrater och Konsumtärer. Nätokraterna är eliten, makthavarna med kontakter och kunskap, som kan tjäna pengar och styra opinioner, medan Konsumtärerna är de som sliter för brödfödan och sitter och vegeterar framför dum-internet-burken.

Plötsligt står det klart vad den där Bard håller på med med sina elitlistor och liberatigemenskaper; han försöker förverkliga sin egen profetia. Kanske besviken över att ha haft helt fel i hur internet skulle utvecklas så ligger han i som en rem med att skapa ett slags sveriges riksinternet. Folk skall inte utan vidare kunna sprida sina enfaldiga åsikter, sin mediokra musik eller bilder på sina feta ungar, de skall konsumera mera, mera och mera igen.

Jag gillar internet för alla och alla åsikter och intressen, jag kommer att rösta på Piratpartiet i de närmsta två valen. Sen hoppas jag att partiet inte längre behövs.

Stort Larm: Ungdomar Olyckliga

Monday, March 30th, 2009

Vetenskapsradion handlade i dag om varför svenska ungdomar mår så dåligt (lyssna). När jag hörde påannonseringen tänkte jag att det blir som vanligt, någon har ringt runt till tre skolsköterskor som intygar att barnen minsann mår jättedåligt nu för tiden med den regering vi har, och sämst verkar de må som råkar vara i en ålder då puberteten som av en händelse brukar vara vanligt förekommande. Men det visade sig att Aftonbladet inte alls hade tagit över Vetenskapsradion i P1. Det började i och för sig grymt förutsägbart med att man framhöll en nittonårig tjej som haft ätstörningar som ett exempel på det nya, och man pratade givetvis om hur det naturligtvis måste bero på alla osunda ideal och utseendefixeringar som plötsligt måste uppstått bland unga.

Jag höll på att stänga av radion, men medan jag tänkte på Bart Simpson på hullabalooza (making teenagers depressed is lika shooting fish in a barrel, snälla hjälp mig med en länkt till youtubeklippet), Klas Östergrens “Fantomerna” (ångest grupptryck och märkeskläder, typ) och hur länge ätstörningar beskrivits i medicinsk litteratur (1873), så släppte reportaget sargen och man lät en forskare beskriva lite teorier till varför svenska ungdomar blev rejält mycket olyckligare än tidigare och än europesika jämnåriga någon gång i mitten på 90-talet.

Några saker som sades bet sig fast, jag behandlar dem en i taget:

Fler går i skolan nu än förr. Som vanligt vill många ha det till att skolan är mer krävande nu än förr. Det tror jag är trams, däremot är det lätt att se att skolgång skapar ångest hos många, och ju fler som går i skola, desto mer ångest blir det.

Oerhört många av de som avslutat gymnasiet varken pluggade eller jobbade, jag tror det var så många som hälften av de som gick ut gymnasiet för två år sedan som inte “gjorde nåt”, en radikal ökning tydligen. Det är väl rätt väl belagt att arbetslöshet och motsvarande gör att man mår sämre en genomsnitt, vilket ger ytterligare en lätt begripbar anledning till ökad psykisk ohälsa.

Nu för tiden har man dessutom mycket större möjligheter att göra vad man vill med sitt liv jämfört med tidigare. Med ökade möjligheter följer större krav på att komma fram till själv vad man skall göra av sitt liv, och så kommer ångesten som en hormonstorm i puberteten.

Jag har alltid avfärdat alla larmrapporter om undomars ökande ohälsa som trams, och tänkt att pubertet, grupptryck och statustänkande varit en del av mänskligheten sedan innan man med kilskrift skrev de första lertavlorna om ungdomens förfall. Nu vet jag bättre. Tack vetenskapsradion.

Världskulturmuséet i Göteborg

Sunday, March 29th, 2009

Jag har varit på världskulturmuséet i Göteborg. Det var gratis att gå in, ändå kände jag mig så fantastiskt lurad på just pengar efter att ha varit där. Skattepengar. Nu var det mest för att ge barnen lite tillfälle att springa runt och leka lite som jag och en kompis gick dit, men när vi nu ändå var där passade vi på att titta på utställningarna. De var alla anledning till irritation var för sig, så jag beskriver dem en och en och avslutar med en summering av själva stället och varför det är grymt störande.

Första utställningen vi gick till hette Bollywood. Tanken är nog att ge en introduktion till Bollyoodfilmer, och detta genom att beskriva bollyoods historia, vad som är speciellt med filmer därifrån och genom att visa lite exempel på filmscener. Detta har man valt man att göra genom att visa ett hundratal filmaffischer, en cykelricksha, ett par religiösa statyer, fem texter om bollyood filmer skrivna av den där praktikanten på aftonbladet som det aldrig var tal om att ge förlängt kontrakt och tre skärmar som visade dansscener och filmtrailers. Man kan också gå dit med sin möhippa och spela in 90 sekunder film. Det är så fritt från substans att Linda Skugge hade blivit avundsjuk om hon sett det hela, och texterna skulle kanske räcka till ett programblad för en riktig utställning om Bollywood.

Vi gick vidare till en utställning som heter “En stulen värld”. Handlar den om hur konstskatter rövats från sitt ursprung genom tiderna, med exempel från antiken, medeltiden, kolonialismen och andra världkriget? Nej, den består av ett stort antal helt fantastiska tyger som hittats svepta kring 200 år gamla lik begravda på en halvö i Peru. Man undrar hur självupptagen man kan bli. I stället för att fokusera på de fantastiska tygerna man visar, som dessutom visas mycket sällan eftersom de är så sköra, så hängar man upp sig på vad “vi” gjort en gång. Det är inte ens så att Peru vill ha tillbaka tygerna, till skillnad från rätt mycket som finns på olika muséer, så man väljer dessutom ett uselt exempel på “en stulen värld”.

Det sista vi såg var en utställning om politisk aktivism. Den var självklart grymt snygg, det kan de, och den var faktiskt inte helt ointressant. Det vara bara lite udda urval. Aktivismen mot Pol Pot bredvid Göteborgskravallerna, någon som ser en enda beröringspunkt? En lång utläggning om piratradio på fm-bandet som sättet för vanligt folk att nå ut med sin åsikt till fler än bara grannarna, men inte ett ord om internet, känns inte det lite …1998?

Hela bygget ger en känsla av rikedom och överflöd och viljan att stärka utsatta gruppers självkänsla i en kall värld. Jag tvivlar inte på man lyckats stärka självkänslan för de som får jobba med Världskulturmuséet, men det verkar vara rätt lite självkänsla för pengarna, jag tvivlar starkt på att någon annan än de inblandade blir påverkade i någon positiv mening.

Kort sagt, de som känner att de vill bli lite upprörda rekommenderas varmt att besöka betongkolossen vid korsvägen.

Titta åt höger. Noga.

Thursday, March 26th, 2009

Vad jag vet så har i Göteborg de senaste åren minst två personer blivit skjutna efter att ha varit inblandade i mindre trafikincidenter. Ett fall i nordöstra förorterna (Gårdsten tror jag, rätta mig) och ett fall på Ashebergsgatan. Tankeväckande eftersom vi i vår familj inte varit förskringsbolagens drömkund, och därmed utsatt oss för risken att köra på någon som helst vill reglera skadan privat och direkt.

Gangsta-litteraturen jag läst (Snabba Cash, Aldrig fucka upp och Göteborgs-Posten) säger mig att man skall se upp med typer med fler än en av följande egenskaper:
-Stor tysk nytvättad bil
-extra krom på bilen
-stooora fälgar
-tonade rutor
-förarens och/eller passagerarens nacke bredare än huvudet

Så, på väg hem från svärföräldrarna i Bergsjön, händer det. Jag skall byta fil åt höger eftersom min fil försvinner längre fram, jag har accelererat ur en rondell för att ha fri väg och konstaterat att bilen i filen jag skall byta till ligger en god bit efter mig. Ändå är den plötsligt på ett krulligt hårstrås avstånd bakom mig när jag är klar med filbytet. Puh! -ingen smäll, fan, en sån dåre, han måste ha försökt köra om mig på insidan trots att jag blinkade, accelerade och att det var minst sagt uppenbart min fil var på väg att försvinna.

Vad det var för bil?
Audi S8 glänsande blåmetallic -check
extra krom -check
fälgar storlek tre-noll-noll-femtifyra-jättemarch -check
inga tonade rutor, så jag kunde tydligt se en tjock guldkjedja, lång nog för mig att ha som skärp, spänna hårt runt de båda nackarna där fram i bilen. Min fru intygade att de stirrade åt mitt håll medan de körde förbi. Själv tittade jag på vägen. De slutade ha bråttom, men jag höll en respektfull lucka tills vi fick en chans att köra åt ett annat håll.

Dags för Svartklubb 2.0

Tuesday, March 24th, 2009

Kanske är det för att jag är gammal, men dagens ungdom verkar inte hänga på svartklubbar så som ungdomen fordom plägat göra. Jag har en känsla av att det i så fall beror på att tillståndsmyndigheterna inte är så njugga som de en gång varit och att alkoholförtäring på lokal blev rätt mycket billigare i början på 90-talet (i alla fall slutade folk gå till Gasquen på Chalmers då eftersom det inte längre var enda stället som var öppet till fem och sålde öl till humana priser). Nåiallafall, det var status i att gå på svartklubb, alla gjorde det (alla utom jag) och små band kunde bli stora genom spelningar där. Snart finns behovet där igen.

HAX skriver om telekompaketet och hur det verkar skjuta in sig på att stöpa om internets till en slags kabeltv, drivet av en ohelig allians av terroristförskräckare, moralpaniker och blandade korporativistiska branschintressen. Förutom att The Pirate Bay och motsvarande kulturspridare så klart inte skulle finnas med ens i det dyra kabelinternetpaketet där porren och sporten är med, så skulle kulturlivet hämmas genom att antalet mötesplatser och antalet människor som hittar till dessa skulle minska dramatiskt. Kultur blir bättre genom möten människor emellan. Likaså är oreglerad kreativitet skojigare än affärsmodellstyrd dito; Piratbyrån är roligare än Liza Marklund, svartklubb är roligare än återförening av New Kids On The Block.

Hoppfullt är ändå att drivkraften att skapa kultur verkar vara så stark att hinder och repressalier inte stoppar folk med ett brinnande intresse. Jag såg precis Kobra som handlade om metal-scenen i mellanöstern. Man kan inte påstå att livet i t.ex Iran blir lättare om man har långt hår och spelar dödsmetall, ändå görs det, och det är “bara” en hobby, man vill bara ha lite roligt. Med det i bakhuvudet blir det rent löjeväckande att försöka stöpa om internets för att kunna sälja plastbitar med Britney Spears och talböcker med Carina Rydberg. Det intressanta kommer att hända i oreglerade delar av nätet, och jag lovar att äta upp min gamla basker om det inte blir högsta mode att vara en del av det skapande som sker där. Det är dags för svartklubb 2.0!

Astrid regerar

Sunday, March 22nd, 2009

Kim Il Sung har en jämlike, i alla fall i ett avseende och då dessutom det kanske svåraste. Astrid Lindgren är regerende sagodrottning för evigt. Tack, Astrid. Hemkomna från fjällen och efter att ha klarat av 2*72 mil i bil med tre barn så har aldrig Astrids storhet varit så tydlig som nu. Vi hade bara med oss två inspelningar med Astrid själv som uppläsare, Emil på auktion i Backorva och Emil när han skall få palt, men det räckte hela vägen. Barnen gillar det så klart, de är inte superkräsna, men viktigare är att jag och V står ut. Jag inte bara står ut, jag älskar det. Så det så.

Skidresan var trevlig, men kommer hädanefter refereras till som fjällresan, eftersom jag tillbringade mer tid med att gräva en tunnel under snön än med att åka skidor. Tack till Luppen för att han sett till att bygga ett suveränt lekrum vid parkeringen närmast barnliften!

Uppehåll

Friday, March 13th, 2009

Jag fattar inte hur det skall gå att åka 65 72 mil på en dag med hela familjen. Väl på plats kommer allt gå bra, men resan dit och hem? Karin Boye kan ta sig i brasan, långa bilresor med barn är ingen picknick oavsett hur många mackor man tagit med. Nu skall jag drömma om skidåkning!

Vissa säger vad de tycker och skiter i vad som förväntas av dem

Thursday, March 12th, 2009

Vissa människor kompromissar inte med sina åsikter och säger vad de tycker trots att det är uppenbart att något annat förväntas av dem. Jag hittade ett kul exempel på OMG Internets; gruppen Far & son blir intervjuade för ungdomsprogrammet REA (fast jag tror inte det sändes):

Fast är tidelag verkligen lagligt?

Jag hörde en liknande grej på radio för ett tiotal år sedan, då Carl Johan de Geer var med i något brunchrapportkvällsmorgonpassliknande program i P3. Ämnet var vandalisering av busskurer, och Carl Johan de Geer lade ut texten om hur korkat det var att ta ut sin frustration över samhällets orättvisor på sånt som ägdes av oss gemensamt. Sabbar man en busskur så förstör man i princip sina egna grejor, eller hur? Det är ju mycket bättre att gå på någon rik snubbes feta mercedes, tyckte Carl Johan, och sedan fick programledaren använda resten av programtiden till att förklara att Sveriges radio VERKLIGEN inte uppmuntrade till förstörelse.

Någon som hört något liknande?

Anklaga inte AFA för att vara fascister som är fega och maskerar sig

Monday, March 9th, 2009

Så fort de där jävla stenkastande idioterna i AFA har förstört en politisk manifestation så pratar man om att AFA egentligen beter sig som ena jävla fascister själva, och att de borde visa lite kurage genom att ge tusan i maskeringen och våga stå för sina åsikter. Upprörda röster hörs tala sig varma för förbud mot maskering i demonstrationståg och låter oss förstå att om man inte kan stå för sina åsikter med namn är de inte värda att framföras. Så logiskt: de som kastar sten på polisen är maskerade, alltså: förbjud maskeraden så upphör stenkastandet. Eller?

AFA är inte fascister. Som jag uppfattar begreppet fascism så framstår faktiskt AFA som just fanatiska antifascister. De verkar inte ha minsta vilja att låta stat och kapital smälta samman, så att de stora företagen kan använda myndigheternas våldsmonopol för att driva igenom sina affärsidéer.

Anonymiteten kan jag heller inte se som något problem. Visst skulle viljan att kasta sten säkert bli något mindre om det var svårare att göra det utan att få sitta i fängelse efteråt, men rätten att få uttrycka åsikter anonymt är lite för viktig för att slopa bara för att göra det lite svårare för en liten grupp störiga ungar att sabba vänsterns demonstrationståg. Tanken att man skall våga stå för sin åsikt och att ingen behöver lida för vad man tycker i sverige är onekligen lockande. Men innan man låter sig förföras kan man tänka på varför vi har hemliga val i sverige (och i alla andra länder som kan kallas demokratiska). Man kan också begrunda alla fall där folk drabbats av repressalier för att de varit tydliga med vad de tyckt, t.ex. bloggaren på migrationsverket som var moderat och gillade israel, sverigedemokraterna som inte får vara med i facket eller, vilket faktiskt förvånade mig, piratpartisten som fick sparken efter en chatt (EDB, i IT-branchen, gör bort sig gentemot datanördpartiet. Jösses).

Problemet med AFA är att de kastar sten på poliser så fort de får en chans att demonstrera, att de misshandlar meningsmotståndare och att ingen kan få dem att sluta med något av det. Det jag sett av AFA (Göteborgskravallerna – eget skryt på hemsidorna – tidningsartiklar) tyder på att de är våldsromantiker, att de tror de vet bättre än alla andra (och därför inte behöver respektera nån jäkla mesig demonstrationsledning) och att utrymmet för avvikande åsikter är minst sagt begränsat. Någon som, ursäkta Goodwin, hört talas om något liknande? Ja, jag vet att jag skrev att de inte är fascister, och jag har rätt; våldsromantiken, elitismen och den obefintliga toleransen mot avvikande åsikter är minsta gemensamma nämnare för totalitära rörelser i hela världen. AFA går enligt min enkla åsikt tydligt mot totalitarianism.

Jag skulle verkligen önska att de som misstänker att de kan få med AFA (eller motsvarande sekt) i sitt demonstrationståg bestämt ber dem utöva sin grundlagsskyddade rätt att demonstrera någon annan stans eller någon annan tid. Jag vill ha kvar rätten att ringa, surfa och rösta anonymt, och det skulle vara så typiskt om några stenkastande skitungar skapade förutsättningar för att lagstifta bort de möjligheterna.

Uppdatering 2009-12-14
G-P skriver om AFA idag, och om hur deras våldsverkare går fria. Artikel visar tydligt AFA:s och liknande organisationer totalitära orientering. När man kallar dem fascister tror jag man associerar dem med Hitlers SA, vilket inte känns helt främmande. Det är dock inte fascismen som är den gemensamma nämnaren utan (den rätt så vansinningt idiotiska och samhällsfarliga) föreställningen att man har rätt att ta till alla medel för sin sak eftersom man har rätt.

När Jan Guillou blir gammal blir han skivbolagsdirektör

Thursday, March 5th, 2009

Bloggande och medborgarjournalistik ju har utvecklats till att bli ett bra komplement, och i vissa FRAgor ett bra alternativ, till traditionell media, något som nästan ingen ifrågasätter. När det krävs stora resurser, som att göra reportage om hur vi utvisar folk till länder där de kan torteras, avlöna utrikeskorrar eller för att få ett stort genomslag i folks medvetande över en natt, så är såklart traditionell media oöverträffad, men i nästan alla andra sammanhang kan man hitta en hanterbar uppsättning bloggare som kan ge både nyhetsrapportering och fördjupning.

Jag såg Jan Guillou i Babel på tv igår. Så fort de övriga i panelen sa gammelmedia så rätttade den allvetande skräphögen dem med myndig stämma: riktig media, till skillnad från skvaller och sludder-sladder som några nissar sitter hemma och håller på med, går ut på att göra sanna, väl efterforskade, relevanta och välskrivna reportage.

Jag skall inte gå in på vilka bloggar Jan Guillou kan tänkas ha läst för att grundlägga sin åsikt eftersom jag inte tror han vet mer om bloggar än vad han läst om dem i gammelmedia (originalartkeln gömd på aftonbladets plustjänst), men jag måste erkänna att han delvis har helt rätt: det finns bloggar som skriver uruselt, som ljuger, skvallrar och bryter mot alla möjliga pressetiska regler samtidigt, men varför läsa någon av dem? Då kan man väl lika gärna köpa en kvällstidning, eller?

Det var lite sorgligt att se honom, faktiskt. Den gamle journalisträven visad sig vara frånsprungen av samtiden, till och med så totalt distanserad att han verkade köra en kampanj till förmån för “riktig media”, en kampanj för att få folk att förstå att de skall sluta blogga och börja prassla. Man tycker att en såpass slipad kommunikatör som Janne G skulle förstår hur stark den mänskliga drivkraften att kommunicera är, och att det är den som gör att jag och halva sverige sitter vid tangentbordet och läcker engagemang ut på nätet. Jag trodde att det bara är skivbolagsdirektörer som fortfarande tror att man kan få folk att sluta kommunicera, men det kanske är så att Janne G förvandlats till skivbolagsdirektör.

För mig har han blivit en representant för ett samhälle som inte litar på min egen förmåga att sålla bland informationen på internets, som vill hjälpa mig genom att stoppa det dåliga på nätet, som vill bevara den gamla enkelriktade kommuniktationen från producent till konsumment, och som verkar vara helt blind för de värden som man är på väg att rasera på vägen. Samhällstopparna har blivit skivbolagsdirektöriserade, må de vila i mediafrid så snart som möjligt.