Posts Tagged ‘irritation’

Valkompassen från framtiden

Thursday, April 24th, 2014

Jag har precis gjort SvD:s valkompass. Jag blir alltid lite frustrerad av sådana undersökningar eftersom de bygger på förenklade resonemang och för att jag tror mig se vilket partis fråga testkonstruktörerna misshandlat till oigenkännlighet, men den här gången steg blodtrycket lite extra. Av 25 frågor handlade ingen om något som beslutas i EU-parlamentet. Ingen. Det var frågor om huruvida skolan skall förstatligas, om jag tycker att kärnkraften skall byggas ut, jag fick till och med ta ställning till om jag ansåg att monarkin skall avskaffas. Inför ett val till EU-parlamentet. Inte ens en hel rad med frågetecken och utropstecken om vart annat kan göra min förvåning och upprördhet rättvisa, inte ens om jag tillämpat samma återhållsamma princip när det gäller använda av utropstecken som Erlend Loe. What!?!?!?!?!? -liksom, fast inte som när det sägs i morgonpasset.

Att inte Piratpartiet är med alls, trots att det levererat, är en rimlig följd av den första missen, liksom att man fick ta ställning till hur stort förtroende man kände för partiledarna snarare än kandidaterna till EU-parlamentet. Men ändå.

Jag skrev i alla fall ett vänligt mail till SvD:s webbredaktion och påpekade att de nog råkat publicera valkompassen inför höstens riksdagsval, och så bad jag dem maila mig när de publicerat valkompassen med EU-frågor. Vi får se om de hör av sig.

Och så valet då, och vad som kommer att sabba det.

Friday, May 17th, 2013

Inför valet 2014 verkar det som om en icke-fråga håller på att haverera Piratpartiet. Igen. 2010 var det frågan om, ja, vad var det nu, något om beslutsprocesserna, väl? Och formalia? och att inte få som man vill?

Nå, valet 2014 kommer att saboteras för Piratpartiet av folk som blir bananer av att se ordet feminism i tryck. Det kommer inte att spela någon roll att piratpartiet antagit grundprincipen att alla människor har lika rättigheter, och att feminism har samma mål. Det kommer inte heller spela någon roll att det uttrycks sansade, intelligenta och oomkullrunkeliga resonemang som bevisar trollen fel.

Det kommer heller inte spela någon roll att de feminismofobiska personerna förmodligen är rätt få, det som spelar roll är nivån på engagemanget. Om man blir heligt upprörd av att läsa på Anna Trobergs blogg att “Vi ska vara ett inkluderande parti, inte ett exkluderande parti. Vi måste hitta sätt att få människor att känna sig välkomna oavsett vilket kön de råkar ha.”, så är engagemanget på en sådan nivå att man kommer att kämpa ända in i döden för att bevisa att man har rätt i att Anna nog närmade sig något feminist-aktigt, att Piratpartiet kommer att anta en ideologi som inte utesluter feminister och att PP ansluter sig till Feministiskt Initiativ (som för övrigt dödar som antifeminister och dricker deras blod). Mot en sådan drivkraft har inte någon som bara tycker att vi väl kan ge varandra lika bra möjligheter allihop inte en chans.

Parallellerna med 2010 års förorättade elevrådskränkta formaliafundamentalister (ja, jag tycker att ni, om ni nu läser det här, betedde er kontraproduktivt mot både formaliaarbetet i Piratpartiet och Piratpartiets valarbetet i stort, och rätt stört i största allmänhet) är skrämmande. Jag påminns om hur hopplöst det är för någon som bara vill att alla skall få göra det de vill så länge det inte påverkar någon annan att få opinionen med sig mot någon som drivs av ett brinnande engagemang för att få styra upp allas beteende efter sin egen moraliska kompass. Så som Liberaler alltid haft ett underläge gentemot kommunister, moralkonservativa, nationalister, religiösa fundamentalister och andra irrationellt troende.

Svaren på feministofobernas kommentarer är genomgående bra, vilket inger ett visst hopp om att skadan kan begränsas. Ett annat hopp ligger i det faktum att ismofoberna i just fallet med Piratpartiet måste ägna sig åt ett så omfattande halmdockeri att de möjligtvis kommer att falla på eget grepp. Ytterligare ett hopp kommer sig av att debatten tvingar partiet att ta tag i en del jobbiga frågor och diskutera igenom dem. Om resultatet blir att några som hänger upp sig på ordet feminism (missa inte denna text som opassande länkar till) väljer att rösta på något annat parti så må det vara hänt, det är ju inte som om de slutar för att de råkar erkänna att de delar partiets bärande idé, som när Sd-politiker får kicken för att de blir påkomna med att vara rasister.

Oavsett vad kommer det bli intressant att höra bortföklaringarna till att piratpartiet inte kommer att få vara med i tv-debatterna inför europaparlamentsvalet.

Den däringa femenismen

Thursday, March 21st, 2013

Feminism är en samling rörelser som syftar till att definiera, upprätta, och försvara kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.

Dessa rörelser har sitt existensberättigande i de omotiverade skillnader som finns avseende kvinnor och mäns möjligheter, och de fokuserar naturligt nog på de områden de engagerade i dessa rörelser upplever som viktigast för dem. Fokus varierar såklart med de engagerades kulturella ursprung, sociala och ekonomiska status och politiska uppfattning, vilket gör att spännvidden på åsikterna som sammanfattas av begreppet feminism är helt enorm. De finns de som har som mål att uppnå jämställdhet mellan könen i de frågor de fokuserar på, dessa kan man kalla “de flesta” eller “den överväldigande majoriteten”. De finns de som till exempel hyllar en före detta professor som forskade på våld i nära relationer utifrån föreställningen att manliga nätverk utför ritualmord på barn, dessa kan man kalla “idioter”.

Det finns också en uppfattning att feminism står i ett motsatsförhållande till jämställdhet eftersom feminister arbetar för att stärka kvinnors möjligheter i de ovan beskrivna områdena. Det man då missar är att “de flesta” och “den överväldigande majoriteten” strävar efter att stärka kvinnors möjligheter tills dess att jämställdhet uppnåtts, inte mer, och det går inte att undgå misstanken att man för att se motsattsförhållandet mellan feminism och jämställdhet tar fasta på vad “idioter” säger och generaliserar deras åsikter till att gälla “de flesta” och “den överväldigande majoriteten”. Visst låter det dumt?

Begreppet feminism anses vidare i vissa kretsar vara så nedsolkat av vad “idioter” har sagt att man i dessa kretsar inte kan låta bli att omgående sluta tänka när man hör eller ser det ordet och istället utmåla alla som närmar sig begreppet feminism som fan själv, oavsett om de försvarar könsneutrala barnkläder eller teorier om systematiska ritualmord. Begreppet feminism är ett alltför vitt begrepp för att behandlas på det viset, och de som generaliserar så omöjliggör en vettig dialog eftersom de ställer folk till svars för åsikter de inte har.

Ni som känner att ni vill diskutera vilka typer av idioter det finns som även kallar sig feminister, kan inte ni diskutera detta, sakligt, med dem ni anser vara idioter? Istället för att beskriva på vilket sätt dessa idioters idéer är idiotiska så fort ni misstänker att någon kommer att nämna ordet feminism? Det blir nämligen tröttsamt att läsa oändliga uppatser om varför olika typer feminism är dumma så fort någon undrar om vi inte bara kunde behandla varandra som människor för en gångs skull.

Ni som ifrågasätter engagemanget i feministiska frågor med motiveringen att andra än kvinnor också har det svårt och kan behöva lite engagemang (det kan vara män, muslimer, kristna, svarta, vänsterhänta etc.), och hävdar att feminismen tar oproportionellt mycket utrymme i debatten i förhållande till problemets omfattning och därmed skymmer andra missförhållanden, den uppfattningen framstår som så underlig för mig att jag inte finner ord att förklara felet med den, vilket i förbigående sagt inte precis tillhör vanligheterna. Eller, jo, så här: engagera er själva, då, i det ni tycker är viktigt, alla orättvisor har behov av engagerade människor som strävar efter förändring till det bättre, och de som har engagerat sig för feminism är troligen för upptagna med sitt för att ägna sig åt frågor som andra ömmar för. Visa lite förståelse för att de som engagerar sig jättejättemycket för feminism, eller något annat, faktiskt också upplever ett jättejättestort fel som behöver rättas till.

Allt det här skrev jag för att jag blev lite missmodig av att läsa några kommentarstrådar hos några piratpartifavoriter

Kanske överreagerar jag, det verkar trots allt inte vara mer än en handfull sorgetroll som engagerar sig mot f-ordet, i så fall är detta enbart terapi för min egen del.

Kanske någon tycker att en kommentar om bråket kring debatten mellan Janne Josefsson och Maria Sveland kunnat passa, men jag tycker inte att ett bråk mellan två arroganta och självgoda skitstövlar är så intressant. Fast Mymlans kommentar är bra. Och Deepeds. Och Opassande. Metadiskussionen blev bra i alla fall, det finns trots allt de som tänker efter och som dessutom inte ständigt har otur när de gör det.

Jymden

Friday, April 27th, 2012

När man bemöter påståenden eller förslag som är en liten bit bortom det man själv betraktar som rimligt löper man en risk att förolämpa de man diskuterar med. Om man antar att de trollar eller skojar fast de menar allvar så har man ju inte visat den respekt varje allvarligt menat förslag förtjänar, om man tar förslagen på allvar fast de är menade som skoj eller trolleri så förolämpar man deras intelligens genom att tro att de faktiskt är så, öh, okunniga att de tror på tokigheterna. Det sistnämnda innebär dessutom att man hugger på trollbetet, vilket så klart är pinsamt att göra. Jag orkar i alla fall inte debattera eländet utan hoppas vid röstningen på de lite mer lågmälda medlemmarna, på samma sätt som när Christian Engström röstades in i partistyrelsen (eller var det -ledningen?) och det visade sig att det som verkade vara en majoritet för galenskaper i forum och bloggar visade sig vara en minoritet när det gällde. Jag tror det vinnande förslaget fick 70% av rösterna och jag får fortfarande ont i huvudet när jag tänker på diskussionerna efteråt.

Det har lagts inte mindre än tre motioner om rymden till Piratpartiets årsmöte.

I princip är det inte fel för partiet att ha en åsikt om rymdforskning och rymdresor, men några saker gör att jag hoppas på avslag i sin helhet, med tilläggsyrkanden och allt, för just de här motionerna.

1. Oseriöst. Uppblandat med allmängiltiga formuleringar om vikten av forskning finns formuleringar som förhåller sig till fysik på samma sätt som Intelligent Design förhåller sig till läran om evolutionen. Det sänker trovärdigheten även för det rimliga i yrkandena och drar detta med sig till det runda arkivet. Rymdturism å sin sida hamnar i samma papperskorg som alla förslag på en ny multifunktionsarena för att sätta kommunen på kartan borde hamnat.

2. Överdrivet. Med tre motioner av 28 tar rymden en oproportionerligt stor plats på mötet. Man skulle kunna argumentera för att jag i så fall borde skriva lite motioner själv, men dels ligger förmågan för mitt engagemang på nivån att jag röstar, dels anser jag att mötet inte är gagnat av de ytterligare tre tusen motioner jag tycker krävs för att få allt i rimlig proportion.

En av höjdpunkterna i diskussionen tycker jag var när någon ironiserade över ett yrkande (Y06-04) “att Piratpartiet ska arbeta för att EU eller annan överstatlig organisation ska utveckla en lösning för att kommunicera snabbt och effektivt även på avstånd där ljusets långsamma hastighet utgör ett problem”, och fick till svar att visst, bryta det Einsteinska paradgmet kunde vara en lösning, annars var det väl bara att bygga runt fysikens hinder?
(plats för skratt)

Överhuvud taget verkar förespråkarna mest köra någon slags intern tävling i vem som kan trolla upp en fysiker i brygga. Jag tror inte jag kommer att kunna ha något förtroende alls för de jag tycker verkar inblandade i den typen av diskussioner, och tycker det skulle vara tråkigt om de lyckades förvandla Piratpartiet till Högstadiepartiet Rymdmupparna, vilket känns som den av motionerna utstakade riktningen. Antingen det eller ett trolleriexperiment.

Knepiga debatter

Tuesday, August 23rd, 2011

Jag har sett två nygamla debatter blomma upp, den om de farliga dataspelen och den om yttrandefrihet/anonymitet/skyldigheter etc -på internet.

Jag vet att jag är lite sen, men eftersom det här är mitt första blogginlägg på typ ett halvår så är jag ursäktad.

Först tänkte jag ge mig på Mårten Schultz, som skriver om att brott är brott även på nätet i ett svar på Mymlans debattartikel “Källskyddet måste garanteras”. Hon hävdar att om man inte tillåter folk att vara anonyma på internet så kan man inte heller garantera något källskydd, vilket så klart leder till att maktahavare inte behöver vara så rädda för att få sitt eventuella fusk avslöjat (förutsatt givetvis att de har kvar pengar och mäktiga kompisar som kan förfölja visselblåsaren även efter de fått brallorna neddragna).

Mårten Schultz skriver att samhället har ett legitimt behov av att avslöja de som begått brott på internet, vilket givetvis är sant, och han hävdar på vad som verkar vara helt korrekt juridisk grund att källskyddet kanske inte är det bästa begreppet att hänga upp argumentation för anonymitet på. Visst. Jag kan förstå att man som jurist surnar till när någon helt missuppfattar något man uppfattar som fundamentalt, jag blir själv upprörd när jag ser saker på film som uppenbart strider mot fysikens lagar, även om filmen är tecknad, men är det så svårt att se principen som Mymlan argumenterar för?

Jag uppfattar Mårtens ställningstagande som att visst är anonymitet på nätet viktigt, men att brottsoffrens krav på att få brott uppklarade är viktigare. Det jag tycker att han antingen missar eller värderar på ett för mig helt galet sätt är att förbud eller andra hinder för att vara anonym på nätet omöjliggör anonyma avslöjanden om missförhållanden, vilket jag tycker är en tusan så mycket större kostnad än att det kan vara svårt att lista ut vem som handlar med knark, hotar folk till livet eller skriver den “sanna” historien om en ministers leverne. Visst är det legitimt för polisen att försöka lista ut vem som begått brott eller avlyssna misstänkta brottslingar, men ett förbud/hinder mot anonymitet innebär inget annat än massövervakning av alla. Nu får jag ge Mårten det att han inte argumenterar direkt för övervakning av alla, men jag har själv så himla svårt att inte se den konsekvensen av hans åsikter. Men okej, han är demokrat, jag får tänka att han vill problematisera diskussionen kring vad man kan och inte kan göra på internet, inte tänka att han tror att man kan hindra vissa som begått brott från att vara anonyma, för det vore ju bara för dumt.

Debatten om dataspel handlar alltid om moralism, även om de som argumenterar för dataspelens livsfarlighet alltid börjar sin argumentation med ett “jag är inte moralist, men…”. Detta hade varit stor humor om det inte var för att det verkar slippa igenom sådana gigantiska logiska argumentationsluckor utan att någon reagerar. Jag tänker nu på Lars Åbergs artikel i GP. Han säger att han inte är någon moralist, han uttalar sig raljerande om sina debattmotståndare, och hänvisar till en artikel som entydigt visar att de ungdomar i undersökningen som spelade mycket våldsamma dataspel uppvisade bristande empati och aggressivt beteende. Självklart har ingen undersökt vad som händer med barn som spelar icke våldsamma dataspel i lika stor utsträckning, eller om det möjligtvis är så att det myckna dataspelandet är ett symptom snarare än en orsak, vilket gör undersökningens resultat helt meningslöst som argument mot dataspelsvåld.

Lars har heller inga argument mot de som hänvisar till undersökningar som visar att det INTE finns något samband mellan aggressivt beteende och konsumtion av våldsamma dataspel. Lars skriver bara att det är självklart att det finns ett samband, och att det borde alla med lite vett i skallen förstå. Det går inte ens att formulera den inställningen som ett argument, och enda anledning att jag inte skrattar mig harmynt är det verkar funka. Man skall betänka att till och med en sådan komplett moralgalning som Siewert Öholm kom undan med sina teorier, även om vi nu skrattar åt hans bekymrade uttalanden om 80-talets pudelrock.

Angående partiledarbytet i Piratpartiet

Tuesday, January 4th, 2011

Nu när Rick Falkvinge avgår och Anna Troberg tar över som partiledare kan man fråga sig vad alla de inom partiet skall göra som verkar ha haft som främsta mission att byta ut Rick. Baserat på vad jag hittills sett verkar svaret vara att antingen köra på som förut med upprörda utfall som inte sällan kräver tankemissar eller halmgubbar för att hänga ihop (Flickus Flackus Flum är upprörd över att Christian Engström vill avlöna Rick för lobbyarbete i Europa. Jo, Christians uppgift är att få förståelse för piratfrågor i europa), eller att lämna Piratpartiet för att man hört rykten som visat sig stämma (jo, jag vet att upprördheten rör fler saker under lång tid. Men ändå).

Jag har funderat en del på om det rör sig om troll i form av grå vampyrer, sabotörer som ser att det partiet de egentligen gillar förlorar på PP:s framgångar eller om det handlar om personer som måste ha det precis som de vill för att de inte skall sura som griniga ungar.

Jag tror jag haft fel. Jag tror att det handlar om människor som har andra åsikter än jag, och det kan jag respektera (till skillnad från ovanstående). Men jag kan fortfarande inte förstå, på nivån att det känns som att de upprörda rösterna når mig från en annan dimension, en dimension där Ricks tillkortakommanden ses som så allvarliga att inget, inte ens en valframgång, varit viktigare än att angripa Rick, styrelsen och alla andra som gjort fel så hårt man kan.

Tala om när ni landar.

Irriterande tanklöst

Wednesday, November 25th, 2009

Riksdagen har idag beslutat om att SCB skall ha rätt att få ta del av fackföreningars information om medlemmar och utbetalningar för att få mer data att jobba med när man analyserar arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag är en smula upprörd. Man har nog tänkt att man inte naggar föreningsfriheten så hemskt mycket i kanten, man verkar t.ex. tills vidare nöja sig med avidentifierade uppgifter, men det är ändå en grundlagsskyddad frihet man petar på. För mig är grundlagen viktigare än arbetsmarknadspolitiken.

Jag skrev om det i maj, då den utmärkta tidningen Riksdag & departement uppmärksammade det.

En annan störande sak jag läste idag var en artikel i svenskan som utgöt sig över den låga nivån på debatten i tidningarnas kommentarsfält. Visst, nivån är låg, men tidningarna gör inget för att skapa en vettig debatt. Astrid Söderbergh Widding, det är dina läsare du klagar på! Visst är det tråkigt om de är rasister, men argumentera med dem då. Om du inte kan lära dig något av en sådan debatt är du antagligen Jan Guillou eller Linda Skugge. Jag är dessutom övertygad om att nivån hade höjts rejält om de som skrivit artiklarna svarade på kommentarerna.

Värst i artikeln är slutet, där det antyds att yttrandefriheten används fel:

Kommentarerna tycks alltså även ha öppnat fältet fritt för diverse oreflekterade dumheter, elakheter och cynismer, allt tilllåtet i yttrandefrihetens heliga namn

och von oben-attityden hon verkar inta i sin roll som journalist:

Kommenterandet är också ett misstroendevotum mot journalisterna, som tidigare, i likhet med andra demokratiska representanter, haft mandatet att yttra sig i folkflertalets namn

Journalister kan vara jätteviktiga för demokratin, men de är knappast någon demokratiska representanter. Astrid kanske har något viktigt att säga, men det verkar faktiskt mest som om hon ser sina privilegier försvinna.

Upphovsrättslobbyn i säng med sossarna?

Sunday, October 25th, 2009

Jag hoppas att det är ett missförstånd som gör att Dick Henriksson skriver som han gör i G-P idag. Dick granskar S-kongressen, och konstaterar att det är tunt med förslag på hur framtidens jobb skall skapas. Ett exempel han tar upp är att “Den kreativa industrin skall ha en kontaktperson i regeringskansliet”. Varför då, undrar vän av ordning och mångårig prenumerant? Så att man skall luras att fortsätta tro att ingen kommer att ens nynna på en blivande hit om man inte garanteras ersättning i 70 efter ens död? För att regeringen skall fortsätta tro att Roxette är en viktigare export än mySQL, eller Skype? Det luktar upphovsrättslobby hela vägen till göteborg, och lukten får bajsblöjor att framstå som attraktiv. Tydligen vill sossarna även att musikexporten skall främjas och att samhället bör engagera sig för utvecklingen av dataspel. Jaha. Man vill visst också gynna entreprenörer, så bra, men jag tvivlar på att något realistiskt eller bra sätt att göra detta på finns beskrivet någonstans.

Jag blev så upprörd att jag började blogga igen efter fyra månader, och utmanar omvärlden att hitta bevis för att Piratpartiet INTE behövs i riksdagen. Lycka till, hörni.

Förfalskningar och kopior

Saturday, April 18th, 2009

Min vän Niklas har på sin blogg reflekterat över bristen på kritiska frågor i media (d.v.s. Göteborgs-Posten i de här fallen). Först då samtliga 21 stadsdelschefer (som borde vara opolitiska tjänstemän) skrivit under en debattartikel som klargör att det inte finns några problem med barnomsorgen i götelaborg (tjena, sämst i sverige ellerrr), sedan då Göteborg & Co köpt ett pariserhjul som de tänk få alla nödvändiga bygglov för lite käckt i efterhand.

Äntligen kan jag bidra med glömda frågor: Varför i frågar ingen journalist makthavarna varför hela EU arbetar med lagar för att rädda livet på upphovsrättsindustrin? Den som kopierar en skiva och lägger ut på The Pirate Bay tjänar inte en spänn och kopian kan utan vidare vara lika bra som originalet, medan de som säljer förfalskningar av de flesta andra varor tjänar grova pengar på att sälja undermåliga produkter som kan kosta miljarder för företag och riskera folks liv. Någon som tycker att en viss industri har en smula för mycket inflytande över lagstiftningen?

Jag har blivit undervisad i förfalskningarnas värld. Till exempel så förfalskas mediciner, kullager och tandkräm. Detta säljs förvånansvärt ofta (=som regel) genom de vanliga säljkanalerna och till samma pris som originalet, vilket betyder att någon tjänar hutlöst med pengar på kopiorna. Kvalitet kostar, och gör man ett kullager som håller i 12 timmar istället för originalets 1400 anar man att man kunnat spara någon krona i tillverkningen av förfalskningen. Förfalskningarna leder till att folk dör, företag förlorar miljarder och karies frodas. De allra flesta stora företag har folk som jobbar heltid med att avslöja förfalskningar, för att få sälja mer äkta vara, så klart, men kanske mer för att skydda sitt varumärke och förtroende på marknaden genom att hjälpa sina kunder att inte köpa något som inte håller måttet. Det läggs med andra ord ner stora pengar på förfalskningar och kopior, Piratkopior, som det brukar kallas i folkmun. Jämför detta igen med IFPI och MPAA.

Nu har piratpartiet precis fått fler medlemmar än kristdemokraterna. Frågorna ställs, men inte av journalister i traditionell media. Nästa steg är att rösta in piratpartiet i eu-parlamentet för att ha en chans att stoppa de mest repressiva lagarna. Good night and good luck.

Stoppa pressarna: Sverigedemokrater rasistiska!

Sunday, April 5th, 2009

Jag tycker att det är lite synd att man fokuserar så mycket på att bevisa att Sverigedemokrater är rasister (eller främlingsfientliga, men jag tillåter mig att använda ordet rasist som samlingsbegrepp). För mig är det som att bevisa att Dolly Parton sover på rygg, att björnar skiter i skogen eller att påven är katolik, inte braskande nyheter alls. Egentligen förstår jag vikten av att bevisa självklarheter; fram till dess att en tes är bevisad är det bara en teori och det är inte alltid gott nog, men alla mediers fokus på rasism gör att sverigedemokraternas nationalistiska galeskaper helt hamnar i skymundan.

Sverigedemokrater är framför allt nationalister, och säkert rätt stolta sådana. Vad kan vara fel med att vara lite nationalistisk, liksom? Jag tycker att få grundläggande ideologiska grundpelare kan vara mer fel (OK, proletariatets diktatur och planekonomi, visst). Nationalism är jättebra i krig och rätt så harmlöst i sportsammanhang, annars är det bara dåligt. Nationalism bygger på känslan av att vi är lite bättre än dom, sedan följer diskriminering, rasism, balkanisering och andra mindre trevliga -ismer och -ingar, konst kommer i form av traktor i motljus och rågblond flicka med vetekärve, och vi börjar pryda våra torg med gamla kungar och skalder med pekoral som specialitet. Blä för nationalism.

Viljan att göra något bra för sitt land kan ju leda till bra saker, men det är inte nationalism; det där “..för sitt land” handlar om vad man känner till och tror att man kan påverka. Altruism, var ordet.

Ja, å så har jag uttryckt mig dogmatiskt, så det går bra att tala mig tillrätta i kommentarsfältet.