Posts Tagged ‘journalistik’

Onödig polarisering av debatten

Wednesday, April 29th, 2009

Precis när man inte trodde att DN skulle kunna förlora fler prenumeranter så kommer man med en av de mest onyanserade artiklarna hittills i debatten, och det dessutom på ledarplats.

Det är fascinerande hur man kan låna sig till en så låg propaganda från upphovsrättsgänget när man till och med fått stora journalistpriset för en artikelserie som i princip byggde på upphovsrättsbrott. Eller har de glömt att Fredrik Strage vann priset som årets förnyare med sin YouTube-topplista? De kanske inte följde topplistan, utan nöjde sig med att glänsa på prisutdelningen.

På det hela taget är det så oerhört tråkigt att debatten kring medborgarrätt på internet blivit så polariserad, och trots allt snack om de hotfulla piraterna så anser jag att polariseringen är helt och hållet upphovsrättarnas fel (jo, hjälpta av en övervakningskåt regering, jag vet). Polarisering av debatter leder till låsta positioner och prestige istället för konstruktiva diskussioner, vilket i det här fallet leder till mer repressiva lagar och ökande motsättningar.

Nu skall jag inte orda mer om detta utan hoppas att ni som hittat hit läser vad Blogge och Badlands Hyena har att säga om saken.

Förfalskningar och kopior

Saturday, April 18th, 2009

Min vän Niklas har på sin blogg reflekterat över bristen på kritiska frågor i media (d.v.s. Göteborgs-Posten i de här fallen). Först då samtliga 21 stadsdelschefer (som borde vara opolitiska tjänstemän) skrivit under en debattartikel som klargör att det inte finns några problem med barnomsorgen i götelaborg (tjena, sämst i sverige ellerrr), sedan då Göteborg & Co köpt ett pariserhjul som de tänk få alla nödvändiga bygglov för lite käckt i efterhand.

Äntligen kan jag bidra med glömda frågor: Varför i frågar ingen journalist makthavarna varför hela EU arbetar med lagar för att rädda livet på upphovsrättsindustrin? Den som kopierar en skiva och lägger ut på The Pirate Bay tjänar inte en spänn och kopian kan utan vidare vara lika bra som originalet, medan de som säljer förfalskningar av de flesta andra varor tjänar grova pengar på att sälja undermåliga produkter som kan kosta miljarder för företag och riskera folks liv. Någon som tycker att en viss industri har en smula för mycket inflytande över lagstiftningen?

Jag har blivit undervisad i förfalskningarnas värld. Till exempel så förfalskas mediciner, kullager och tandkräm. Detta säljs förvånansvärt ofta (=som regel) genom de vanliga säljkanalerna och till samma pris som originalet, vilket betyder att någon tjänar hutlöst med pengar på kopiorna. Kvalitet kostar, och gör man ett kullager som håller i 12 timmar istället för originalets 1400 anar man att man kunnat spara någon krona i tillverkningen av förfalskningen. Förfalskningarna leder till att folk dör, företag förlorar miljarder och karies frodas. De allra flesta stora företag har folk som jobbar heltid med att avslöja förfalskningar, för att få sälja mer äkta vara, så klart, men kanske mer för att skydda sitt varumärke och förtroende på marknaden genom att hjälpa sina kunder att inte köpa något som inte håller måttet. Det läggs med andra ord ner stora pengar på förfalskningar och kopior, Piratkopior, som det brukar kallas i folkmun. Jämför detta igen med IFPI och MPAA.

Nu har piratpartiet precis fått fler medlemmar än kristdemokraterna. Frågorna ställs, men inte av journalister i traditionell media. Nästa steg är att rösta in piratpartiet i eu-parlamentet för att ha en chans att stoppa de mest repressiva lagarna. Good night and good luck.

Stoppa pressarna: Sverigedemokrater rasistiska!

Sunday, April 5th, 2009

Jag tycker att det är lite synd att man fokuserar så mycket på att bevisa att Sverigedemokrater är rasister (eller främlingsfientliga, men jag tillåter mig att använda ordet rasist som samlingsbegrepp). För mig är det som att bevisa att Dolly Parton sover på rygg, att björnar skiter i skogen eller att påven är katolik, inte braskande nyheter alls. Egentligen förstår jag vikten av att bevisa självklarheter; fram till dess att en tes är bevisad är det bara en teori och det är inte alltid gott nog, men alla mediers fokus på rasism gör att sverigedemokraternas nationalistiska galeskaper helt hamnar i skymundan.

Sverigedemokrater är framför allt nationalister, och säkert rätt stolta sådana. Vad kan vara fel med att vara lite nationalistisk, liksom? Jag tycker att få grundläggande ideologiska grundpelare kan vara mer fel (OK, proletariatets diktatur och planekonomi, visst). Nationalism är jättebra i krig och rätt så harmlöst i sportsammanhang, annars är det bara dåligt. Nationalism bygger på känslan av att vi är lite bättre än dom, sedan följer diskriminering, rasism, balkanisering och andra mindre trevliga -ismer och -ingar, konst kommer i form av traktor i motljus och rågblond flicka med vetekärve, och vi börjar pryda våra torg med gamla kungar och skalder med pekoral som specialitet. Blä för nationalism.

Viljan att göra något bra för sitt land kan ju leda till bra saker, men det är inte nationalism; det där “..för sitt land” handlar om vad man känner till och tror att man kan påverka. Altruism, var ordet.

Ja, å så har jag uttryckt mig dogmatiskt, så det går bra att tala mig tillrätta i kommentarsfältet.

När Jan Guillou blir gammal blir han skivbolagsdirektör

Thursday, March 5th, 2009

Bloggande och medborgarjournalistik ju har utvecklats till att bli ett bra komplement, och i vissa FRAgor ett bra alternativ, till traditionell media, något som nästan ingen ifrågasätter. När det krävs stora resurser, som att göra reportage om hur vi utvisar folk till länder där de kan torteras, avlöna utrikeskorrar eller för att få ett stort genomslag i folks medvetande över en natt, så är såklart traditionell media oöverträffad, men i nästan alla andra sammanhang kan man hitta en hanterbar uppsättning bloggare som kan ge både nyhetsrapportering och fördjupning.

Jag såg Jan Guillou i Babel på tv igår. Så fort de övriga i panelen sa gammelmedia så rätttade den allvetande skräphögen dem med myndig stämma: riktig media, till skillnad från skvaller och sludder-sladder som några nissar sitter hemma och håller på med, går ut på att göra sanna, väl efterforskade, relevanta och välskrivna reportage.

Jag skall inte gå in på vilka bloggar Jan Guillou kan tänkas ha läst för att grundlägga sin åsikt eftersom jag inte tror han vet mer om bloggar än vad han läst om dem i gammelmedia (originalartkeln gömd på aftonbladets plustjänst), men jag måste erkänna att han delvis har helt rätt: det finns bloggar som skriver uruselt, som ljuger, skvallrar och bryter mot alla möjliga pressetiska regler samtidigt, men varför läsa någon av dem? Då kan man väl lika gärna köpa en kvällstidning, eller?

Det var lite sorgligt att se honom, faktiskt. Den gamle journalisträven visad sig vara frånsprungen av samtiden, till och med så totalt distanserad att han verkade köra en kampanj till förmån för “riktig media”, en kampanj för att få folk att förstå att de skall sluta blogga och börja prassla. Man tycker att en såpass slipad kommunikatör som Janne G skulle förstår hur stark den mänskliga drivkraften att kommunicera är, och att det är den som gör att jag och halva sverige sitter vid tangentbordet och läcker engagemang ut på nätet. Jag trodde att det bara är skivbolagsdirektörer som fortfarande tror att man kan få folk att sluta kommunicera, men det kanske är så att Janne G förvandlats till skivbolagsdirektör.

För mig har han blivit en representant för ett samhälle som inte litar på min egen förmåga att sålla bland informationen på internets, som vill hjälpa mig genom att stoppa det dåliga på nätet, som vill bevara den gamla enkelriktade kommuniktationen från producent till konsumment, och som verkar vara helt blind för de värden som man är på väg att rasera på vägen. Samhällstopparna har blivit skivbolagsdirektöriserade, må de vila i mediafrid så snart som möjligt.