Trots värmeböljan har vi haft sov-vänliga nattemperaturer tack vare att det regnat rejält på kvällarna. Idag var det till och med lite kyligt, och jag fick tillfälle att tänka över mitt val att skölja saltet ur en del av utrustningen för att den skulle torka bättre. Nå, det löste sig snabbt när vi rörde oss neråt dalen, och snart gick tankarna mer till hur stavarna skulle sättas i för att stötta lårmusklerna snarare än om brallorna var lite fuktiga. Man hade kunna troabtt vi var mätta på upoförsupplevelser och utsikter, mer varje 700-meters stigning har sin unika charm, och bergen fortsätter att slå en med häpnad.
Vi mötte ett par ungdomar vi träffade i Champex-Lac på väg åt fel håll. Det visade sig att de missat några stegar de hört talas om och bestämt sig för att en omväg på några kilometer (och några hundra höjdmeter) inte var ett hinder. Man får beundra ungdomarna. The kids are allright!
Sedan var det neråt för sista gången den här veckan.
Bara att checka in på hotellet, och så var resan över.
knappast sista gången vi gör något liknande dock, det har varit heeelt fantastiskt, en av de bästa semestrarna vi haft. Au revoir au Chamonix!
Tags: TMB 2026
”Varje 700-meters stigning har som tjusning”- så sant! Verkligen på återseende Chamonix och mont Blanc/Monte Bianco!❤️