Posts Tagged ‘politik’

En revolutionärs bekännelser

Monday, April 2nd, 2012

Man kanske tycker att det är jävla tjuvsamhället, det måste man förändra i grunden, så varför inte bara rasera hela skiten och se vad vi kan lyckas bygga upp i stället? Det finns ju en del fräscha teorier om maktdelning och ägandeskap av produktionsmedlen. Man är en smula revolutionärt lagd, helt enkelt.

Man är nog mest benägen att tycka så om man man inte själv tror att man kommer att drabbas av omvälvningarna och om man har en så stark tro på att människans inneboende kreativitet och godhet att man, naivt kan tyckas, tror att det goda kommar att segra och om någon skulle råka stryka med är det nog bara en av de onda. Eller så kommer kampen att pågå hos några andra så att det räcker om man hejar på från läktaren eller, i värsta fall, gör några inhopp från vilka man tror sig kunna dra sig tillbaka; tänk Che Guevara (även om han fick dra sig ur Bolivia med klövarna i vädret, men principen, mannen, principen!)

När det gäller bok- film- och, framföra allt, musikindustrin är jag revolutionär. Visst, rasera hela skiten, visst, folk kommer fortsätta skriva och spela, visst, Universals VD kanske hoppar från hörnrummet rakt ner i en stor blå jordglob, och ja, kampen pågår definitvt någon annanstans. Jag borde kanske skämmas, historien borde kanske ha lärt mig något, men icke. Jag sitter istället i mitt lilla hörn av världen och hoppas, verkligen, fritt från ironi, på revolution, eller vad det kan komma att kallas när folket vaknar och följer piraterna i deras kamp för Integritet! Kultur! Kunskap!

Marknaden en smula övervärderad, eller bostadsbubblepanik?

Tuesday, February 21st, 2012

Den analysansvariga på Mäklarsamfundet, Claudia Wörnman, säger i en artikel i E24 för ett tag sedan att priset på en bostadsrätt i Stockholm stigit 250% de senaste 15 åren, och att hon inte tror att det är orimligt att vi ser samma utveckling fortsättningsvis. Höhö. Om vi bortser från denne Bagdad Bob så kan man konstatera att de allra flesta (sammanfattning här, jag borde lägga upp Cornucopia i min bloggroll eftersom jag läser där varje dag) betraktar svenska bostäder som övervärderade på ett eller annat sätt.

Oavsett om man kallar den svenska bostadsmarknaden för möjligen en smula övervärderad eller om man utropar systemhotande ekonomisk bubbla så råder det väl ingen tvekan om att svenskar i allmänhet köper sin bostad för att bo i den, vilket i mina ögon gör bubblan mindre systemkritisk än en spekulationsdriven dito. I ljuset av det så blir jag en smula förvånad över hur lite rapportering det varit om Kinas bostadsmarknad. Ekot sände igår om hur de höga priserna på bostäder var ett problem för unga som vill bilda familj. Typiskt är att man fokuserar på problemen för unga (human interest!) och missar de lite större problemen. Visst är det tragiskt med en person som sitter med en högbelånad lägenhet på en vikande marknad, men det illustrerar ändå bara enskilda personliga tragedier. Det lite större problemet är att medelklassen i Kina i stor skala har använt bostadsmarknaden som ett sätt att placera sina besparingar för framtida bruk -ergo symtemhotande spekulationsdriven bubbla. Kineser verkar[citation needed] ha ett större behov än svenskar att stoppa undan pengar för framtiden; pensionen kanske inte är så stor alternativt baseras på en mindre del av en höginkomsttagares verkliga lön, eller så tänker man att pensionssystemet inte har en chans att tåla ettbarnspolitiken. Anledningen att man investerar i just bostäder är att räntan hålls låg och att det inte finns så många alternativ i en folkrepublik, och har på så sätt fått en spekulationsdriven bostadsbubbla. Huga! Dessutom tror jag inte att man riktigt kan äga en bostad i Kina som vi gör här. Men det är en annan femma, tror jag.

Å andra sidan är vi i sverige osunt högt belånade med en osunt stor banksektor med ett osunt stort beroende av bostadslån. Hm, vad är värst?

Popped the bortmodererings-cherry!

Friday, October 28th, 2011

Jag har blivit bortmodererad av Jinge!  Jag vet, jag vet, det är som att ha fått en öl hälld över sig av Thåström på åttiotalet, men det är ändå en milstolpe för mig.

Jinge har kommenterat inslaget i sveriges radios nyheter om att Socialdemokraternas väljarstöd minskar rätt kraftigt, ner 6 procentenheter sedan mätningen i september. Jinge raljerar lite över att andra undersökningar minsann visat på ett ännu lägre väljarstöd, vilket i sin tur skulle betyda att väljarstödet för S var på väg upp, inte ner.

Som ni ser när ni läser kommentarerna (“J” är yours truly) skrev jag i en kommentar att man inte kan jämföra undersökningar gjorda av olika undersökningsföretag, och fick ett svar som inleds “Blev det sent igår??” och det är nu det roliga börjar. Jag skulle insett att jag skulle bli bortmodererad när jag inte bara har fräckheten att fråga vad det var i min kommentar som föranledde spydigheter utan dessutom skrev att jag nog på min blogg skulle försöka vara lite trevlig mot någon som i all vänskaplighet påpekar en miss i ett inlägg. För det stod rätt tydligt att ….äsch läs tråden i stället, jag skrev om kommentaren så att den inte skulle vara så anstötligt för bloggarens ego och fick fram poängen. Det blev faktiskt bättre utan min ledsnahundögonfråga, och en hjälp till Jinges läsare att inte se högerspöken i varje hörn är viktigare än mitt egos principer. Fast uppenbarligen måste mitt ego ge igen på sin egen blogg, ber om ursäkt för det 😉

Jag skulle ha sparat min kommentar någonstans, nu får ni helt enkelt tro mig när jag säger att jag var snäll.

Uppdaterat:

Jag hamnade visst i Jinges spam-/trollfilter, hoppsan. Och han har nog rätt i att jag roat mig lite på hans bekostnad här på bloggen. Någon ärad läsare som har en åsikt om jag gått över det anständigas gräns eller ej?

Knepiga debatter

Tuesday, August 23rd, 2011

Jag har sett två nygamla debatter blomma upp, den om de farliga dataspelen och den om yttrandefrihet/anonymitet/skyldigheter etc -på internet.

Jag vet att jag är lite sen, men eftersom det här är mitt första blogginlägg på typ ett halvår så är jag ursäktad.

Först tänkte jag ge mig på Mårten Schultz, som skriver om att brott är brott även på nätet i ett svar på Mymlans debattartikel “Källskyddet måste garanteras”. Hon hävdar att om man inte tillåter folk att vara anonyma på internet så kan man inte heller garantera något källskydd, vilket så klart leder till att maktahavare inte behöver vara så rädda för att få sitt eventuella fusk avslöjat (förutsatt givetvis att de har kvar pengar och mäktiga kompisar som kan förfölja visselblåsaren även efter de fått brallorna neddragna).

Mårten Schultz skriver att samhället har ett legitimt behov av att avslöja de som begått brott på internet, vilket givetvis är sant, och han hävdar på vad som verkar vara helt korrekt juridisk grund att källskyddet kanske inte är det bästa begreppet att hänga upp argumentation för anonymitet på. Visst. Jag kan förstå att man som jurist surnar till när någon helt missuppfattar något man uppfattar som fundamentalt, jag blir själv upprörd när jag ser saker på film som uppenbart strider mot fysikens lagar, även om filmen är tecknad, men är det så svårt att se principen som Mymlan argumenterar för?

Jag uppfattar Mårtens ställningstagande som att visst är anonymitet på nätet viktigt, men att brottsoffrens krav på att få brott uppklarade är viktigare. Det jag tycker att han antingen missar eller värderar på ett för mig helt galet sätt är att förbud eller andra hinder för att vara anonym på nätet omöjliggör anonyma avslöjanden om missförhållanden, vilket jag tycker är en tusan så mycket större kostnad än att det kan vara svårt att lista ut vem som handlar med knark, hotar folk till livet eller skriver den “sanna” historien om en ministers leverne. Visst är det legitimt för polisen att försöka lista ut vem som begått brott eller avlyssna misstänkta brottslingar, men ett förbud/hinder mot anonymitet innebär inget annat än massövervakning av alla. Nu får jag ge Mårten det att han inte argumenterar direkt för övervakning av alla, men jag har själv så himla svårt att inte se den konsekvensen av hans åsikter. Men okej, han är demokrat, jag får tänka att han vill problematisera diskussionen kring vad man kan och inte kan göra på internet, inte tänka att han tror att man kan hindra vissa som begått brott från att vara anonyma, för det vore ju bara för dumt.

Debatten om dataspel handlar alltid om moralism, även om de som argumenterar för dataspelens livsfarlighet alltid börjar sin argumentation med ett “jag är inte moralist, men…”. Detta hade varit stor humor om det inte var för att det verkar slippa igenom sådana gigantiska logiska argumentationsluckor utan att någon reagerar. Jag tänker nu på Lars Åbergs artikel i GP. Han säger att han inte är någon moralist, han uttalar sig raljerande om sina debattmotståndare, och hänvisar till en artikel som entydigt visar att de ungdomar i undersökningen som spelade mycket våldsamma dataspel uppvisade bristande empati och aggressivt beteende. Självklart har ingen undersökt vad som händer med barn som spelar icke våldsamma dataspel i lika stor utsträckning, eller om det möjligtvis är så att det myckna dataspelandet är ett symptom snarare än en orsak, vilket gör undersökningens resultat helt meningslöst som argument mot dataspelsvåld.

Lars har heller inga argument mot de som hänvisar till undersökningar som visar att det INTE finns något samband mellan aggressivt beteende och konsumtion av våldsamma dataspel. Lars skriver bara att det är självklart att det finns ett samband, och att det borde alla med lite vett i skallen förstå. Det går inte ens att formulera den inställningen som ett argument, och enda anledning att jag inte skrattar mig harmynt är det verkar funka. Man skall betänka att till och med en sådan komplett moralgalning som Siewert Öholm kom undan med sina teorier, även om vi nu skrattar åt hans bekymrade uttalanden om 80-talets pudelrock.

Maila riksdagen om datalagringsdirektivet

Wednesday, March 9th, 2011

Jag har knåpat ihop ett jättelångt mail om datalagringsdirektivet som jag skickat till några riksdagsledamöter. Det lär ju varken bli någon bloggbävning eller mailstorm som när FRA-lagen skulle röstas igenom, men kanske kan jag bidra lite grand till ett tryck som kan ge tveksamma ja-röstare lite dåligt samvete nästa gång de röstar för genomförande av någon kass övervakningslag?

Nåja, så här skrev jag i alla fall, lite för långt och en smula för snabbt i vissa avseenden:

Hej

Nu är det ju snart dags för er i riksdagen att rösta om datalagringsdirektivet, vilket är något som jag uppfattar som en genomgripande förändring av hur staten ser på sina medborgare. Så snälla, rösta emot!

Jag tycker mig ha uppfattat att de flesta av er i riksdagen också tycker att det är en stor och allvarligt förändring, bland annat genom att det med emfas påpekas att det är viktigt att bygga in ett skydd för den personliga integriteten.

Det viktigaste argumenten för att genomföra datalagringsdirektivet verkar vara:

1. Att det ger polisen möjlighet att klara upp brott, och att den lagrade data endast skulle användas för att klara upp grova brott (eftersom det innebär ett intrång i den personliga integriteten att få
sin kommunikation granskad)

2. Att det är ett EU direktiv som vi måste införa, och för att vi får betala böter om vi inte inför det.

Argument nr 2. ger jag inte så mycket för eftersom det för det första blir avsevärt mycket dyrare att införa direktivet än att betala böter (jo, betydligt mer än fantasisiffran 100 miljoner kronor som nämnts som ett möjligt bötesbelopp, även om kostnaden kanske inte hamnar på staten helt och hållet), och för det andra eftersom EU utvärderar direktivet (rapporteras den 23/3) och väntas komma med allvarlig kritik mot det i linje med vad flera medlemsstaters författningsdomstol gjort (Tyskland, Rumänien, Cypern), och därmed kan man väntas sig stor förståelse från EU om vi dröjer lite till.

Argument nr 1 verkar bygga på tanken att det bara är när den lagrade informationen om var min telefon varit och alla den kommunicerat med granskas som det sker ett intrång i min personliga integritet, och om jag misstänks för ett grovt brott så kan staten med gott samvete göra ett sådant intrång (min personliga integritet värderas lägre än nyttan med att klara upp brottet jag misstänks ha begått). Det sistnämnda är helt rätt, vilket man kan se i lagstiftning om när t.ex. telefonavlyssning får ske (misstanke om brott som kan ge mer än två års fängelse), men det förstnämnda är faktiskt helt fel. Intrånget sker i precis det ögonblick informationen om mig lagras. Detta verkar de flesta i riksdagen också vara överens om, annars hade man säkert inte varit så noga med att förklara att datan man samlar in bara kommer att tittas på för att klara upp särskilt grova brott.

För att avgöra om man vill införa datalagringsdirektivet skall man alltså värdera om förlusten i personlig integritet är större eller mindre än vinsten i att klara upp fler grova brott.

Nu börjar jag närma mig min poäng.

Det samhället förlorar om data om allas kommunikation lagras (var den sker och med vem och hur länge, samt var allas mobiltelefoner har varit, alltid, så som förslaget ser ut nu) är enligt mig att ingen kan vara helt säker på att kommunicera med någon utan att det upptäcks. Av staten, främmande makt eller arbetsgivaren. Vilket såklart innebär att möjligheten att skvallra på makthavare omintetgörs, media kan inte garantera källskydd etc.

För mig är källskydd mycket viktigare än om man klarar upp fler brott. Fast klarar man upp fler brott? Det finns det faktiskt inget som tyder på i de länder där datalagringsdirektivet införs (vilket säkert är en av anledningarna till att EU:s utvärdering den 23/3 kommer att kritisera direktivet).

Riksdagen är med andra ord på väg att byta källskyddet (som är grundlagsskyddat) mot en illusion om att man kanske skulle lösa fler grova brott. På vägen får man ett samhälle där folk undviker att ringa psykologer, anonyma alkoholister eller andra organisationer som man är
rädd skall kunna hållas emot en.

Men vänta, hur kan staten få tillgång till datan om man inte misstänks för brott, det skulle ju innebära ett grovt övergrepp, och det gör väl inte staten? Jo det gör den. Torsten Leander fick sparken från sitt jobb för att staten visste att han sålde Proletären.

Främmande makt då? Jo, andra länder i EU skall få ta del av informationen enligt direktivet. Det gäller att inte förneka folkmordet i Armenien när man är i Sverige om man vill vara säker på att kunna resa fritt i Frankrike.

Kan arbetsgivaren få tag på informationen? Ja, är datan lagrad så är den tillgänglig. Data läcker redan ur skyddade databaser, och att säga att just den här databasen inte skall läcka är bara dumt.

Nu kan det ju hända att min argumentation har en så stor lucka som innebär att det är motiverat att införa datalagringsdirektivet. I så fall skulle jag vara mer än tacksam om jag kunde få hjälp med att förstå det. Argumentera gärna emot, med andra ord!

Hälsningar

Uppdatering
Anna Troberg har varit på seminarium och livebloggat. Man kan väl säga att IT och telekombolagen INTE vill ha datalagringsdirektivet. Och att staten uppskattar kostnaden till 200 miljoner, telekombolagen 1 miljard medan ingen verkar kunna med att påstå att böterna kommer att bli högra än 100 miljoner (allt i kronor). Hittills har vi väl fått böta kanske 10 miljoner?

Katrineholmskuriren rädd för öppenhet?

Tuesday, February 15th, 2011

Ibland har jag svårt att tro mina öron. Som nyss, när kommunchefen i Katrineholm fick försvara sig i Studio ett i P1 för att han var allt för frikostig med att dela med sig av offentligt material på sin blogg. Eller, om man skall vara ärlig, så var det Katrineholmskuriren som fick försvara varför de tyckte att det var dåligt av kommunchefen att på sin blogg publicera frågorna de ställt till honom (som han ber läsarna om hjälp att besvara. Mästerligt) liksom de offentliga uppgifter som Katrinehomskuriren begärt ut. Behöver jag säga att de fick det lite svårt? Det jag tyckte sade mest var argumentet att om allt lades ut på bloggen så kunde ju vem som helst ta del av (den offentliga) informationen. Och? på vilket sätt är det dåligt? Katrineholmskuriren framstod inte precis som några journalistiska föredömen.

Svenskan har haft kul åt detta, liksom blandade bloggar.

Nattar barn och bloggar per telefon

Monday, January 3rd, 2011

Det här är egentligen mest ett test för att se hur det går att blogga per telefon, men jag är så förundrad över Ungerns medielagar att det blir det som jag försöker länka till: Ungern avskaffar yttrandefrihet, men bara för sånt som kan vara dumt eller skadligt, förstås

Ja, det var det. Ni tre som läser bloggen får alltså börja vänja er vid att den uppdateras och att den kommer att innehålla telefontypiska felstavningar.

Nu har barnen somnat.

Panspektriske pappan

Tuesday, December 15th, 2009

Efter att ännu en gång försökt reda ut vem av de bråkande barnen som hade den röda bilen först, såg jag plötsligt en parallell mellan mina besvär med att få barnens konflikter lösta på ett någorlunda rättvist sätt och statens vilja att övervaka medborgarna. Om jag hade kunnat kolla på filmen från kameran som övervakar barnens lek i vardagsrummet medan jag lagar mat, så hade jag hur lätt som helst kunnat reda ut vem som bitit, knuffat eller tagit någons leksak. Mitt dömande hade varit rättvist.

Att alltid veta vem av mina barn som gjort vad hade varit bekvämt för mig eftersom jag sluppit tveka om vad jag skulle göra för att lösa konflikten, men jag skulla samtidigt ta på mig ett stort ansvar för att lösa deras konflikter. Det skulle inte kunna hålla på för evigt. Tonårsupproret i en sådan familj skulle bli av episka proportioner.

Statens övervakning genom FRA får mig att tänka att de som driver på den hamnat i något slags överbeskyddande-förälder-tänk; de vill väl, om staten kan upptäcka farorna och döma rättvist kommer medborgarna att skyddas. De har missat att överbeskyddade medborgare blir odugliga i att klara sig själva men kommer ändå tillslut att vilja försöka. Är det ett uppror vi vill vara med om?

…och är det förresten inte typ 15 år sedan man böjade hacka ihop hemsidor och umgås i forum på nätet i lite större skala? Och är Piratpartiet i så fall en finne i etablissemangets panna?

Politiker trollar med knäna

Friday, November 27th, 2009

Politik är trolleri, trolleri är politik. De senaste dagarnas fokus på Piratpartiet från vänsterpartihåll har, med Copyriots (och Intensifiers inlägg) tankar om troll fått någon typ av tioöring att ramla ner. Möjligtvis att studio etts telefonväkteri med stasiministern kan ha hjälpt till.

Politiskt inriktade troll (oftast srsbusiness med sorgkaraktär) tycker jag karaktäriseras av att de är ganska högljudda och att det är svårt att relatera deras texter till något som sagts tidigare. Att få ett svar eller en kommentar till ett (vad man själv brukar tycka) bra, konsistent och slagfärdigt argument eller ett stycke hårdfakta är som regel helt omöjligt. Politiktroll tänker inte fakta, de tänker *mosa*.

Förflytta nu tanken till senaste riksdagsdebatten (eller motsvarande tv-mässiga intellektuella mörker) och jämför ovanstående med vad du ser för din inre blick. Om du tänker att någon gav ett bra svar, eller ens ställde en fråga som inte i sig var ett nedlåtande uttalande så är du antagligen yrkespolitiker själv. Däremot är det full överensstämmelse med ett fullfjädrat politikertroll i vilken kommentarstråd som helst. Piratpartister borde därmed vara som klippta och skurna för att hantera politiska debatter, utifrån sin vana (varning, stereotyp) med kommentarstroll. Jag uttryckte denna tanke i ett kommentarsfält och fick det självklara svaret till varför piratpartister ändå kommer att torska i varenda tv-debatt fram till valnatten:

Jag skrev:

”Man skulle kunna tro att datanördpartister skulle vara lite vakna för brandfacklor som slängs in bland kommentarerna och inte hugga på varenda fet trolltå man ser.”

Svar från signaturen Tor:

“Jo, men samtidigt som datanördar har goda erfarenheter av trollande har de i allmänhet också en väldigt stark känsla för att ”rätt ska vara rätt” – många gånger till den grad att de är beredda att introducera viss friktion i det sociala och relationen till andra människor om bara inkorrekta påståenden rättas 😉 “

Om man i en debatt med en riktig politiker går in för att rätta till sakfel så är man så långt upp på läktaren att brandkåren får plocka ner en. Och jag säger: fortsätt så, PP, det är ärligt och rätt och jag förväntar mig inget annat.

Trollvänstern?

Thursday, November 26th, 2009

Det verkar som om vänsterpartiet gått in för att trolla PP-bloggar, eller i alla fall HAX (kommentarerna). Nu är ju kommentarerna anonyma, men sammanfaller med något av en bloggkampanj från (v)-funktionärer och kommentarerna kritiserar PP för att inte ha agerat som (v). Jag utgår alltså glatt från att det är en kampanj. Christian och Rick kommenterar det på ett bra sätt tycker jag (de har länkar till (v)-bloggarna hos sig).

Det roliga (för mig) är att detta är det första riktiga trollande jag sett sedan jag lästa Copyriots bestiarium. Följaktligen sitter jag och funderar på hur det kommer sig att så mycket Serious Business (som det ändå måste vara frågan) om ger mig ett så starkt intryck av Lulz?

Visst, först kändes det mest som det var ett gäng sorgetroll i farten, men teorierna om att det kunde vara en kampanj tror jag var det som förändrade mitt intryck. Kampanjen är ju serious business, men då den avslöjas transformeras den i mina ögon. FUCK NARWHALS bah liksom.