Snart kommer bloggposter om The Pirate Bay kunna illustreras av den här strippen av XKCD. I vänta på detta tänkte jag skriva lite om kulturkrocken mellan det gamla och det nya. Sett ur ett marknadsekonomiskt och industrialistiskt perspektiv är det fråga om (minst) två konflikter: Dels organisatoriskt mellan mogen branch och en (svårt) omogen, samt en mogen branchs reaktion på disruptiva innovationer (jag har fått hjälp av V. som talar flytande managementska).
Organisationers mognad
I “Innovators Dilemma” av Clayton M. Christensen (HarperBusiness, 1997) beskrivs hur företagets processer i takt med branchens mognad uppmuntras att i allt högre grad inte ändras, detta för att det man konkurerar med går från att vara sin unikt bra idé (t.ex. en radikal innovation) till att vara att man hanterar sina processer på det mest effektiva och ekonomiska sättet. För att säkra kvaliteten får processer endast ändras inkrementellt och under noga kontrollerade former, vilket leder till att de individer som premieras i organisationen (för att till slut leda den) är de som i högst utsträckning går med på sakernas akuella tillstånd och endast går med på toppstyrd förändring.
Målsägarbiträdena i TPB-målet verkar vara ett exempel på fel premierade i mogen bransch, befordrade på grund av sin förmåga att göra som “man alltid gjort” och göra det bättre än alla andra. Deras, som det verkar, totala oförmåga att förstå att man kan drivas av annat än makt, hög lön och mest mörkt trä och läder på sitt kontor är häpnadsväckande och kan i min värld bara förklaras av att de just är produkter av sin bransch, lika gammal som grottmålningarna i Frankrike eller hällristningarna i Bohuslän. Bisarrt nog verkar de kreativa brancherna ha nått lika långt i mognad på bara en tjugondel av tiden. Någon som har en teori?
Man kan dock inte dra alla jurister över en kam, allt det som är möjligt för en lagstiftare/-tolkare att uppnå gör att yrket har en stark dragningskraft på människor som vill göra världen lite bättre, och som mycket väl kan vara beredda att jobba idéellt för allas bästa för att uppnå detta. Exempel på sådana tycker jag är Mark Klamberg, som i sin tur exemplifierar saken i annat sammanhang.
Disruptiva innovationer
Ledande företag i mogna brancher har ofta svårt att ta till sig radikala (disruptiva) innovationer. Ett av de flitigast citerade exemplen är Facit som var världsledande på skrivmaskiner och som helt försvann när PCn dök upp på bredare front. Ofta resonerar ledande personer inom dessa företag ungefär så här: vår affärsidé har fungerat så himla bra i x år, varför skulle den helt plötsligt sluta fungera? Värt att minnas från ovanstående resonemang är att dessa personer har meriterat sig och befordrats baserat på den gamla affärsidén. De är också ofta mycket skickliga på att ta till sig inkrementella förändringar och innovationer. Radikala och disruptiva innovationer är dock en annan sak. Det tar ofta alltför lång tid för dessa personer och företag att förstå att deras etablerade teknik och affärsmodell är på väg att bli utmanövrerad och därmed missar de tåget när det väl går. De anser att det åligger dem att driva sin sak på alla möjliga sätt, och att få lagsiftningen och statens våldsmoonopol på sin sida är inte precis det sista eller minst kraftfulla man kan komma på.
När man lyssnar lite på skivindustrin verkar de vara en rigid etablerad bransch vars chefer vägrat ta till sig att det verkligen är ett teknikskifte på gång. Runt millennieskiftet levde vi i den s.k. IT-bubblan och studenter i marknadsföring och företagsutveckling fick som en av de vanligaste uppgifterna att hitta på nya affärer baserade på internets som primär distributionskanal. Den vanligaste affären att bli formulerad (vi snackar studenter) var musik via nätet, enkelt och snabbt, direkt hem i datorn. Konstigt att ingen av de etablerade snubbarna lyckades komma på eller genomföra någon av alla dessa uppslag? Icke, detta är såklart ytterligare ett skolboksexempel på hur mogna branscher misslyckas med att ta till sig teknikskiften.
Medan IFPI och MPAA förbereder en hälsning till FACIT (eller läser en bok så att de slipper), så bänkar jag mig framför piratpartiets livebloggportal och några av de stora tidningarna. Spectrial kan börja!
uppdatering:
Skivindustrin löser sina problem genom utökad livegenskap för artister (via opassande)
