Posts Tagged ‘trolleri’

Och så valet då, och vad som kommer att sabba det.

Friday, May 17th, 2013

Inför valet 2014 verkar det som om en icke-fråga håller på att haverera Piratpartiet. Igen. 2010 var det frågan om, ja, vad var det nu, något om beslutsprocesserna, väl? Och formalia? och att inte få som man vill?

Nå, valet 2014 kommer att saboteras för Piratpartiet av folk som blir bananer av att se ordet feminism i tryck. Det kommer inte att spela någon roll att piratpartiet antagit grundprincipen att alla människor har lika rättigheter, och att feminism har samma mål. Det kommer inte heller spela någon roll att det uttrycks sansade, intelligenta och oomkullrunkeliga resonemang som bevisar trollen fel.

Det kommer heller inte spela någon roll att de feminismofobiska personerna förmodligen är rätt få, det som spelar roll är nivån på engagemanget. Om man blir heligt upprörd av att läsa på Anna Trobergs blogg att “Vi ska vara ett inkluderande parti, inte ett exkluderande parti. Vi måste hitta sätt att få människor att känna sig välkomna oavsett vilket kön de råkar ha.”, så är engagemanget på en sådan nivå att man kommer att kämpa ända in i döden för att bevisa att man har rätt i att Anna nog närmade sig något feminist-aktigt, att Piratpartiet kommer att anta en ideologi som inte utesluter feminister och att PP ansluter sig till Feministiskt Initiativ (som för övrigt dödar som antifeminister och dricker deras blod). Mot en sådan drivkraft har inte någon som bara tycker att vi väl kan ge varandra lika bra möjligheter allihop inte en chans.

Parallellerna med 2010 års förorättade elevrådskränkta formaliafundamentalister (ja, jag tycker att ni, om ni nu läser det här, betedde er kontraproduktivt mot både formaliaarbetet i Piratpartiet och Piratpartiets valarbetet i stort, och rätt stört i största allmänhet) är skrämmande. Jag påminns om hur hopplöst det är för någon som bara vill att alla skall få göra det de vill så länge det inte påverkar någon annan att få opinionen med sig mot någon som drivs av ett brinnande engagemang för att få styra upp allas beteende efter sin egen moraliska kompass. Så som Liberaler alltid haft ett underläge gentemot kommunister, moralkonservativa, nationalister, religiösa fundamentalister och andra irrationellt troende.

Svaren på feministofobernas kommentarer är genomgående bra, vilket inger ett visst hopp om att skadan kan begränsas. Ett annat hopp ligger i det faktum att ismofoberna i just fallet med Piratpartiet måste ägna sig åt ett så omfattande halmdockeri att de möjligtvis kommer att falla på eget grepp. Ytterligare ett hopp kommer sig av att debatten tvingar partiet att ta tag i en del jobbiga frågor och diskutera igenom dem. Om resultatet blir att några som hänger upp sig på ordet feminism (missa inte denna text som opassande länkar till) väljer att rösta på något annat parti så må det vara hänt, det är ju inte som om de slutar för att de råkar erkänna att de delar partiets bärande idé, som när Sd-politiker får kicken för att de blir påkomna med att vara rasister.

Oavsett vad kommer det bli intressant att höra bortföklaringarna till att piratpartiet inte kommer att få vara med i tv-debatterna inför europaparlamentsvalet.

Om att kliva ner i en kommunikationsflod

Wednesday, March 6th, 2013

Räckan av dumheter som uttrycks på twitter kan vara helt bedövande. Hela twitter verkar bestå av seriella missuppfattningar, raljerande förenklingar och en medveten eller av lathet jävligt rundhänt förhållning till fakta och verklighet. Viktigast verkar vara att medvetet missuppfatta sina meningsmotståndare så att man kan vara rolig på deras bekostnad. Allt detta skullle kunna fått mig att tycka att twitter är skit, men då hade jag behandlat twitter som upphovsrättsindustrin behandlar internet, och det hade i sin tur varit som att ha medvetet missuppf… ja, som att typ twittra om det. Cirkelresonemang. Förlåt. Men jag undrar på allvar vad det är som gör att tonen folk har när de svarar okända människor på twitter är så tillspetsad och näsvis.

Twitter är inte det man i mörka stunder tycker att det verkar fyllas av, det är bara en kanal för kommunikation, och den kan användas på olika vis. Vissa använder den så som beskrivet ovan, och det är lätt att hålla med Rasmus Fleischer i det han i sin frustration skriver på sin blogg, men det gör i sin tur att andra kan använda twitter som ett sätt att sålla agnarna från vetet när det gäller vilka som kan vara värda att lyssna på. Har de ljugit och raljerat om argument de hittat på att meningsmotståndare sagt diskvalificeras de snabbt och lätt från listan av människor vars uttalanden man kan ta på allvar. När det gäller journalister eller politiker och tyckare på låg och mellannivå blir en sådan lista rätt kort, medan proffstyckare och de lite mäktigare av riksdagspolitikerna uttalar sig mer sansat. Jag stryker emellertid dem också från listan så fort jag misstänker att de låter sina underhuggare och karriärsugna beundrare sköta den lite mindre snygga kommunikationen för att de inte själva skall riskera att stå till svars för hur mycket galenskaper som helst om de hamnar hos Tomas Ramberg i Ekots lördagsintervju (det räcker med de tveksamheter de kläcker ur sig i riksdagen och av medieträning präglade tv-uttalanden för att Tomas Ramberg skall ha material nog).

Sa jag att jag inte orkar med twitter? Det är en kanal för kommunikation jag är glad över att inte behöva kliva ner i. Man inte kan kliva ner samma kommunikationskanal två gånger, men jag vill inte göra det ens en gång, geggan ser helt enkelt för osmaklig ut från där jag sitter och betraktar den.

Exempel:
Seriell missuppfattning, när Cyklistbloggen twittrar en fråga om snöröjning, någon kommenterar och sedan svarar någon ansvarig på första kommentaren, typ istället för på frågan, och så svämmar tonläget över.

The Pirate Bay påstår att de numera är baserade i Nordkorea, vilket får medie- och kulturarbetare att medvetet missuppfatta Piratpartiet som sammanhörande med The Pirate Bay.
Fakta får stå tillbaka för möjligheten att formulera sig snärtigt och otrevligt.

Instagram skapar en Android-app och genast uppstår konsensus om att det är okej att utrycka sig nedvärderande på ett jag har svårt att tänka mig att man skulle göra någon annanstans.

Jymden

Friday, April 27th, 2012

När man bemöter påståenden eller förslag som är en liten bit bortom det man själv betraktar som rimligt löper man en risk att förolämpa de man diskuterar med. Om man antar att de trollar eller skojar fast de menar allvar så har man ju inte visat den respekt varje allvarligt menat förslag förtjänar, om man tar förslagen på allvar fast de är menade som skoj eller trolleri så förolämpar man deras intelligens genom att tro att de faktiskt är så, öh, okunniga att de tror på tokigheterna. Det sistnämnda innebär dessutom att man hugger på trollbetet, vilket så klart är pinsamt att göra. Jag orkar i alla fall inte debattera eländet utan hoppas vid röstningen på de lite mer lågmälda medlemmarna, på samma sätt som när Christian Engström röstades in i partistyrelsen (eller var det -ledningen?) och det visade sig att det som verkade vara en majoritet för galenskaper i forum och bloggar visade sig vara en minoritet när det gällde. Jag tror det vinnande förslaget fick 70% av rösterna och jag får fortfarande ont i huvudet när jag tänker på diskussionerna efteråt.

Det har lagts inte mindre än tre motioner om rymden till Piratpartiets årsmöte.

I princip är det inte fel för partiet att ha en åsikt om rymdforskning och rymdresor, men några saker gör att jag hoppas på avslag i sin helhet, med tilläggsyrkanden och allt, för just de här motionerna.

1. Oseriöst. Uppblandat med allmängiltiga formuleringar om vikten av forskning finns formuleringar som förhåller sig till fysik på samma sätt som Intelligent Design förhåller sig till läran om evolutionen. Det sänker trovärdigheten även för det rimliga i yrkandena och drar detta med sig till det runda arkivet. Rymdturism å sin sida hamnar i samma papperskorg som alla förslag på en ny multifunktionsarena för att sätta kommunen på kartan borde hamnat.

2. Överdrivet. Med tre motioner av 28 tar rymden en oproportionerligt stor plats på mötet. Man skulle kunna argumentera för att jag i så fall borde skriva lite motioner själv, men dels ligger förmågan för mitt engagemang på nivån att jag röstar, dels anser jag att mötet inte är gagnat av de ytterligare tre tusen motioner jag tycker krävs för att få allt i rimlig proportion.

En av höjdpunkterna i diskussionen tycker jag var när någon ironiserade över ett yrkande (Y06-04) “att Piratpartiet ska arbeta för att EU eller annan överstatlig organisation ska utveckla en lösning för att kommunicera snabbt och effektivt även på avstånd där ljusets långsamma hastighet utgör ett problem”, och fick till svar att visst, bryta det Einsteinska paradgmet kunde vara en lösning, annars var det väl bara att bygga runt fysikens hinder?
(plats för skratt)

Överhuvud taget verkar förespråkarna mest köra någon slags intern tävling i vem som kan trolla upp en fysiker i brygga. Jag tror inte jag kommer att kunna ha något förtroende alls för de jag tycker verkar inblandade i den typen av diskussioner, och tycker det skulle vara tråkigt om de lyckades förvandla Piratpartiet till Högstadiepartiet Rymdmupparna, vilket känns som den av motionerna utstakade riktningen. Antingen det eller ett trolleriexperiment.

Popped the bortmodererings-cherry!

Friday, October 28th, 2011

Jag har blivit bortmodererad av Jinge!  Jag vet, jag vet, det är som att ha fått en öl hälld över sig av Thåström på åttiotalet, men det är ändå en milstolpe för mig.

Jinge har kommenterat inslaget i sveriges radios nyheter om att Socialdemokraternas väljarstöd minskar rätt kraftigt, ner 6 procentenheter sedan mätningen i september. Jinge raljerar lite över att andra undersökningar minsann visat på ett ännu lägre väljarstöd, vilket i sin tur skulle betyda att väljarstödet för S var på väg upp, inte ner.

Som ni ser när ni läser kommentarerna (“J” är yours truly) skrev jag i en kommentar att man inte kan jämföra undersökningar gjorda av olika undersökningsföretag, och fick ett svar som inleds “Blev det sent igår??” och det är nu det roliga börjar. Jag skulle insett att jag skulle bli bortmodererad när jag inte bara har fräckheten att fråga vad det var i min kommentar som föranledde spydigheter utan dessutom skrev att jag nog på min blogg skulle försöka vara lite trevlig mot någon som i all vänskaplighet påpekar en miss i ett inlägg. För det stod rätt tydligt att ….äsch läs tråden i stället, jag skrev om kommentaren så att den inte skulle vara så anstötligt för bloggarens ego och fick fram poängen. Det blev faktiskt bättre utan min ledsnahundögonfråga, och en hjälp till Jinges läsare att inte se högerspöken i varje hörn är viktigare än mitt egos principer. Fast uppenbarligen måste mitt ego ge igen på sin egen blogg, ber om ursäkt för det 😉

Jag skulle ha sparat min kommentar någonstans, nu får ni helt enkelt tro mig när jag säger att jag var snäll.

Uppdaterat:

Jag hamnade visst i Jinges spam-/trollfilter, hoppsan. Och han har nog rätt i att jag roat mig lite på hans bekostnad här på bloggen. Någon ärad läsare som har en åsikt om jag gått över det anständigas gräns eller ej?

Katrineholmskuriren rädd för öppenhet?

Tuesday, February 15th, 2011

Ibland har jag svårt att tro mina öron. Som nyss, när kommunchefen i Katrineholm fick försvara sig i Studio ett i P1 för att han var allt för frikostig med att dela med sig av offentligt material på sin blogg. Eller, om man skall vara ärlig, så var det Katrineholmskuriren som fick försvara varför de tyckte att det var dåligt av kommunchefen att på sin blogg publicera frågorna de ställt till honom (som han ber läsarna om hjälp att besvara. Mästerligt) liksom de offentliga uppgifter som Katrinehomskuriren begärt ut. Behöver jag säga att de fick det lite svårt? Det jag tyckte sade mest var argumentet att om allt lades ut på bloggen så kunde ju vem som helst ta del av (den offentliga) informationen. Och? på vilket sätt är det dåligt? Katrineholmskuriren framstod inte precis som några journalistiska föredömen.

Svenskan har haft kul åt detta, liksom blandade bloggar.

Angående partiledarbytet i Piratpartiet

Tuesday, January 4th, 2011

Nu när Rick Falkvinge avgår och Anna Troberg tar över som partiledare kan man fråga sig vad alla de inom partiet skall göra som verkar ha haft som främsta mission att byta ut Rick. Baserat på vad jag hittills sett verkar svaret vara att antingen köra på som förut med upprörda utfall som inte sällan kräver tankemissar eller halmgubbar för att hänga ihop (Flickus Flackus Flum är upprörd över att Christian Engström vill avlöna Rick för lobbyarbete i Europa. Jo, Christians uppgift är att få förståelse för piratfrågor i europa), eller att lämna Piratpartiet för att man hört rykten som visat sig stämma (jo, jag vet att upprördheten rör fler saker under lång tid. Men ändå).

Jag har funderat en del på om det rör sig om troll i form av grå vampyrer, sabotörer som ser att det partiet de egentligen gillar förlorar på PP:s framgångar eller om det handlar om personer som måste ha det precis som de vill för att de inte skall sura som griniga ungar.

Jag tror jag haft fel. Jag tror att det handlar om människor som har andra åsikter än jag, och det kan jag respektera (till skillnad från ovanstående). Men jag kan fortfarande inte förstå, på nivån att det känns som att de upprörda rösterna når mig från en annan dimension, en dimension där Ricks tillkortakommanden ses som så allvarliga att inget, inte ens en valframgång, varit viktigare än att angripa Rick, styrelsen och alla andra som gjort fel så hårt man kan.

Tala om när ni landar.

Automagiskt trollande

Tuesday, December 1st, 2009

Jag hade tänkt skriva om hur svårt jag har att förstå hur man kan tycka så illa om minareter att man väljer att förbjuda dem, men istället måste jag fortsätta skriva om troll. Det har nämligen dykt upp ett sådant som är av en alldeles särskild och inte särskilt omskriven typ. Trollet ifråga är ingen mindre än Johanna Parikka Altenstedt alias JPA, personen som skapade en helt egen bloggbävning då hon gav sig in i en debatt om prostitution, hotade att outa en anonym sexarbetande bloggare och antydde att meningsmotsåndarna var kunder hos nämnda sexarbetare. Om inte ämnet varit viktigt, om inte följderna för Isabella Lund kunnat bli så svåra och om inte JPA framstått som så tragisk och trasig, så hade hela affären varit fantastiskt underhållande. Deepedition har hela storyn.

Underlaget för att ta fram en generell beskrivning av automagiskt trollande är lite magert så jag nöjer mig med att beskriva mina upplevelser av JPA och tillåter mig att tolka vad jag tror rör sig i knoppen hennes.

JPA har dykt lite då och då i mitt internetliv de senaste decenniet. Varje gång har hon gett sig in i debatter på ett rätt normalt sett, bara för att snart kasta beskyllningar vilt omkring sig och tillslut anklaga alla som lockats dit av uppståndelsen för att förfölja och mobba henne. Första gången jag stötte på henne var när sourze.se var nytt (och bra), då hon trasslade in sig i ett resonemang om att homosexualitet och pedofili gick hand i hand. Givetvis blev det ett jäkla liv. Enda spåret jag hittar av det är det här, där hon försöker förklara att hon inte har något emot homosexuella eftersom en av hennes bästa vänner var bög, och ett svarsinlägg vars sansade ton är klart representativ för det mostånd som gav JPA ett frispel.

Nå, till trollbetraktelsen. JPA är ett automagiskt troll, hon sköter förstörelsen helt själv. Hon övergav sin blogg under Isabella Lund-perioden när den var söndertrollad, inte av kommentarer, de höll en ovanligt hög nivå, däremot var inläggen sorgliga, konspiratoriska och hätska. Automagin börjar med att hon går ut hårt med något hon sedan inte kan försvara, men istället för att backa när hon stöter på intelligent liv fäktar hon allt vildare omkring sig, som om hon fattar att hon är ute och cyklar men är helt oförmögen att acceptera det. Till slut verkar debatten handla om att hon försöker bevisa att hon är förföljd av illvilliga dårar, medan de som känner sig påhoppade försöker förklarar att de mest blir ledsna av hennes utfall.

Tillslut vill jag nämna att jag ändå har JPA att tacka för att jag upptäckte bloggandet. Jag hittade Isabella Lund-affären av en slump när jag började intressera mig för FRA, och genom den hittade jag utmärkta bloggare som deepedition, josh, blogge (formerly known as…) och opassande. Därefter hittade jag Anna Troberg just när hon omvände sig till pirat, jag mailade Annie Johansson, blev medlem i partiet och började blogga.

Och nu kopplas kablarna in till FRA, och jag hoppas att det antingen inte är slut med detta eller att nästa fråga som engagerar mig slutar bra mycket bättre.

Politiker trollar med knäna

Friday, November 27th, 2009

Politik är trolleri, trolleri är politik. De senaste dagarnas fokus på Piratpartiet från vänsterpartihåll har, med Copyriots (och Intensifiers inlägg) tankar om troll fått någon typ av tioöring att ramla ner. Möjligtvis att studio etts telefonväkteri med stasiministern kan ha hjälpt till.

Politiskt inriktade troll (oftast srsbusiness med sorgkaraktär) tycker jag karaktäriseras av att de är ganska högljudda och att det är svårt att relatera deras texter till något som sagts tidigare. Att få ett svar eller en kommentar till ett (vad man själv brukar tycka) bra, konsistent och slagfärdigt argument eller ett stycke hårdfakta är som regel helt omöjligt. Politiktroll tänker inte fakta, de tänker *mosa*.

Förflytta nu tanken till senaste riksdagsdebatten (eller motsvarande tv-mässiga intellektuella mörker) och jämför ovanstående med vad du ser för din inre blick. Om du tänker att någon gav ett bra svar, eller ens ställde en fråga som inte i sig var ett nedlåtande uttalande så är du antagligen yrkespolitiker själv. Däremot är det full överensstämmelse med ett fullfjädrat politikertroll i vilken kommentarstråd som helst. Piratpartister borde därmed vara som klippta och skurna för att hantera politiska debatter, utifrån sin vana (varning, stereotyp) med kommentarstroll. Jag uttryckte denna tanke i ett kommentarsfält och fick det självklara svaret till varför piratpartister ändå kommer att torska i varenda tv-debatt fram till valnatten:

Jag skrev:

”Man skulle kunna tro att datanördpartister skulle vara lite vakna för brandfacklor som slängs in bland kommentarerna och inte hugga på varenda fet trolltå man ser.”

Svar från signaturen Tor:

“Jo, men samtidigt som datanördar har goda erfarenheter av trollande har de i allmänhet också en väldigt stark känsla för att ”rätt ska vara rätt” – många gånger till den grad att de är beredda att introducera viss friktion i det sociala och relationen till andra människor om bara inkorrekta påståenden rättas 😉 “

Om man i en debatt med en riktig politiker går in för att rätta till sakfel så är man så långt upp på läktaren att brandkåren får plocka ner en. Och jag säger: fortsätt så, PP, det är ärligt och rätt och jag förväntar mig inget annat.

Trollvänstern?

Thursday, November 26th, 2009

Det verkar som om vänsterpartiet gått in för att trolla PP-bloggar, eller i alla fall HAX (kommentarerna). Nu är ju kommentarerna anonyma, men sammanfaller med något av en bloggkampanj från (v)-funktionärer och kommentarerna kritiserar PP för att inte ha agerat som (v). Jag utgår alltså glatt från att det är en kampanj. Christian och Rick kommenterar det på ett bra sätt tycker jag (de har länkar till (v)-bloggarna hos sig).

Det roliga (för mig) är att detta är det första riktiga trollande jag sett sedan jag lästa Copyriots bestiarium. Följaktligen sitter jag och funderar på hur det kommer sig att så mycket Serious Business (som det ändå måste vara frågan) om ger mig ett så starkt intryck av Lulz?

Visst, först kändes det mest som det var ett gäng sorgetroll i farten, men teorierna om att det kunde vara en kampanj tror jag var det som förändrade mitt intryck. Kampanjen är ju serious business, men då den avslöjas transformeras den i mina ögon. FUCK NARWHALS bah liksom.