För några (10?) år sedan hade Flashbacks nyhetsbrev ett tema där någon i tio nummer redogjorde för lika många olika privatspanarspår i Palmemordsutredningen. Fantastiskt underhållande, och godis för någon som liksom jag har en liten svaghet för konspirationsteorier. Igår startade DN sin serie om riksdagsmännens funderingar kring vem som egentligen styrde bloggbävningen om FRA. Lite mindre underhållande, måste jag säga, eftersom man i ett svep avfärdar integritet och frihet från total övervakning som något som ingen vettig människa skulle ställa upp och protestera mot utan en lagom stor ersättning. Lite mindre underhållande, eftersom man försöker skriva historia där man, för att travestera en aktuell debatt, berättar historien om Pearl Harbor men utelämnar de anfallande japanerna. Lite mindre underhållande, eftersom det verkar vara makten som skriver. Som en kompis sa: Det finns vissa saker som folk inte behöver få förklarat av en överordnad hur fel det är för att bli upprörda. Till exempel när man avskaffar brevhemligheten, rättsäkerheten, integriteten etc., så behöver man bara tjoa en plats och ett datum för att folk skall sluta upp.
Äh, nu slutar vi köpa DN också, va?
Tags: engagemang, flashback, FRA, konspirationsteori, makt
Sa upp min prenumeration idag. Något måtta får det faktiskt vara…
ja, undrar om det kommer att märkas på pren. avdelningen?
Ursäkta en yngling, men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite roligt att ni upprörs över vad som står i en papperstidning om det här ämnet. Något av en ironi för en oinsatt.
Dessutom tycker jag inte att artikeln är så mycket att gnälla om. Ett ganska sunt ifrågasättande av en så kallad folkstorm. Historiskt har det ju ibland varit besvärande små grupperingar som kunnat styra folkviljan dit dom vill med hjälp av propaganda (även om jag också kan förstå maktfrågan och underifrånperspektivet i det här).
@Niklas
begripliga synpunkter! Den första kommentaren pekar på en paradox; bloggvärlden utmålar sig som de nya mediemakthavarna (om man tillåter sig att generalisera och välja lite i bloggfloran), samtidigt som man absolut måste acceptera det faktum att de verkliga makthavarna i stor utsträckning läser DN, och att bloggsörjan ju knappast har allmänhetens förtroende. Det händer inte förrän det står i DN, typ. Jobbigt att ta eftersom de alldeles tydligt var tvåa på FRA-storyn (se http://christianengstrom.wordpress.com/2009/03/02/dn-vitaliserar-fra-motstandet/)
Nästa grej, varför gnälla? Ja, att det granskas är ju strålande. Det som känns bittert är bara att man i brist på fakta väljer att insinuera sin ståndpunkt. De hittade inget stöd i sin research, alltså kan de inte påstå något, om jag förstår medialogiken rätt (rätta mig gärna, jag vet att du kan det bättre än mig). De insinuerar att “någon” styrde kampanjen, och att folkstormen började med en annons i DN. I själva verket var det fråga om människor, enskilda eller i mindre gruppper, som fann varandra på nätet och började samarbeta. Den massiva trafiken till Stoppafra.nu tog fart då The Pirate Bay valde att tipsa sina besökare om den sajten. Detta missar DN och väljer att misstänkliggöra motståndet genom någon slags konspirationsteori. Det är vad jag blir sur på. Sedan tror jag nog inte att DN har del i någon motkonspiration. Sanna Rayman på Svenskan har några läsvärda synpunkter på varför DN:s teorier inte håller.
http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=12264
Oj ett sånt långt svar. Jag ser också att jag i princip skrivit att granskning är brra men jag vill inte bli granskad själv. Förlåt!
Jeppe: Sanna Raymans kommentar breddar min bild, absolut. När jag läste igenom DN-artikeln igen ser jag ju också att den kan tolkas som att man bortser från det folkliga upproret i bloggosfären. En välvilligare tolkning är att DN-journalisterna velat visa på att det också finns/funnits (penning)starka krafter bakom som kunnat styra en del av mediaflödet, både på webben och papper. (Just passagen om operatörernas motstånd mot lagen tyckte jag också var det mest intressanta i DN-artikeln).
Och vad gäller när saker “räknas” eller inte: Jag tror inte att det dröjer så många år innan det som skrivs på webben räknas mer än det som skrivs i papperstidningen – om den ens finns kvar då. Jag vet att killarna och tjejerna på till exempel Polhemsplatsen tycker att det är lite tufft just nu.
Ja, och nu när jag haft lite tid att reflektera så tänker jag att jag gärna hade velat veta vilka penningstarka intressen som delat mitt intresse att stoppa FRA-lagen, synd att de inte verkar ha hittat det (fast det skall visst komma en artikel till i serien, det kanske avslöjas då).
Kan tänka mig att det är lite tufft på polhemsplatsen. Jag tycker annars att ledarsidan och kultur/nöjesdelen i deras tidning är utmärkta (det övriga läser jag knappt av lätt insedda skäl).
Jag såg annars den stackars gamle Guillou i Babel på tv i går, jag får nog skriva om det, det har lite anknytning.