Snacka om total förvirring igår när omröstningarna vara klara. Jag lyssnade på studio ett som rapporterade direkt från Strasbourg, med ett enligt programledaren raskt omarbetat manus och företrädare för fem svenska partier vid mikrofonerna. Jag tror Gunnar Hökmark (m), Eva-Britt Svensson (v), Carl Schlyter (mp), inger Segelström (s) och Olle Scmidt (fp) var där. Alla var helt eniga om det huvudlösa i att stänga av folk från internet för att de anklagats för att ha fildelat, och alla verkade ha röstat på, alternativt förespråkade, en egen kombination av paket, tillägg och kompromisser, och de förklarade att de andra inget förstått.
Debatten var fantastiskt kul att höra. För en gångs skull debatterade svenska politker om en sakfråga de behärskar, utifrån sin ideologiska övertygelse och med respekt för varandras argument (även om, som sagt, de andra givetvis hade tokigt fel). Dessutom visade de på ett engagemang som kändes genom radion. Heja! Så kul har svensk politik inte varit på… inte varit.
Utan att vara så insatt har jag en teori om vad som hände. Bloggbävningen fick ledamöterna att rösta igenom 138:an och fälla paketet. 166:an verkade däremot falla för fel kompromiss, men nu går hela skiten till förlikning. Det gillar väl fransmännen, de vill nog hellre ha en ny kompromiss än något med fel tillägg. Kompromisser har de lyckats manipulera förut (fast det går nog inte lika lätt nästa gång), och dessutom fick de en tidslucka innan det kommer något från EU som går emot deras eländiga HADOPI-lag. Inte för att de skulle bry sig om sånt, dock
