Idrott och politik hör ihop. Själklart är det så, även om ihophörandet är av ett annat slag än för många andra saker. Ler och långhalm och Hasse och Tage hänger ihop så att de ingående delarna förstärker varandras positiva egenskaper och minskar betydelsen av de lite mindre ändamålsenliga, men för idrott och politik är det inte alls så. Idrott har inget att vinna på att hänga ihop med politik, och det är väl det många menar med att man skall hålla isär idrott och politik. Politik utnyttjar idrott för sina egna syften. Politik parasiterar på idrott, använder det som platform för att nå ut bättre själv utan en tanke på hur det går för det vältränade underlaget. Idrott och politik hänger ihop som offer och förövare i ett fall av våld i nära relationer.
När IOK hävdar att idrott och politik inte hör ihop, och till exempel låter bli att agera när Pussy Riot arresteras, kan man tolka det som ett försök att ta sig ur ett destruktivt förhållande. Ett annat sätt att komma undan utnyttjandet är att som idrottare slå tillbaka och använda sig själv och sin idrott för sitt alldeles eget politiska ändamål, så som Tommie Smith och John Carlos gjorde i OS 1968. Att på detta sätt slå tillbaka kanske kan funka, men det är ett tillvägagångssätt som bekräftar de strukturer som gjorde missförhållandet möjligt från början. Dessutom tycker jag att det är fel att ta sig rätt att göra samma fel som en motståndare gör. Att bojkotta idrottsarrangemang som i allt för hög grad tagits över att politiska intressen som man inte sympatiserar med är i princip också att slå tillbaka med politik på sin egen bekostnad, men jag tycker att det i likhet med en personlig protest ändå är ett hedervärt sätt att agera. Det är svårt att hävda att man är i något annat än ett underläge som enskild idrottare, och när maktförhållandena är så fantastiskt ojämlika så tycker jag nog att man som individ agerar från lite mer moraliskt höglänt terräng och kan tillåta sig att göra lite fel.
Trots allt. Trots att jag inte har mycket till övers för IOK eller de som utnyttjar denna vad det verkar grundligt genomkorrupta instans för sina politiska eller affärsmässiga syften, så förstår jag helt, och håller med om de nödvändiga i, att IOK försöker se till att inte ta några som helst politiska hänsyn. Jag kan också förstå och sympatisera de idrottare som väljer att bortse från det politiska i evenemangen de deltar i, även om de sällan formulerar sig sådär gnistrande tydligt i meningsutbyten med de som utkräver en bojkott eller en politisk motmanifestation. Att göra allt för att undvika det politiska kan mycket väl vara både den mest effektiva och den svåraste metoden för minska möjligheterna till att ta politiska poänger på arrangemangen. Som Gandhi, typ, men utan att slå sin fru.
Om IOK skulle börja ta vissa politiska hänsyn skulle de genast behöva ta politiska hänsyn som passade alla sina intressenter (som ju är rätt många och rätt så jävla olika). Det skulle bli lika dumt som om en förmedlare av meddelanden som posten eller valfri ISP skulle ta ansvar för innehållet i breven eller kablarna, och skulle förmodligen leda till att OS skulle haverera helt och sluta hållas. Det skulle faktiskt vara en förlust för världen.
