Idag gick jag, på grund av anledningar, till Gamlestadens bibliotek och röstade. Det vara ett ganska enkelt val, jag var nära att rösta på piratpartiet 2006 och har sedan FRA-debatten ångrat att jag då lade min röst på ett av de borgerliga svikarpartierna. A pirate’s life for me, således. Jag valde att kryssa Christian Engström eftersom jag tilltalas av hans lågmälda trevlighet, hans korrekthet, hans erfarenhet från lobbyarbete i bryssel, hans förmåga att få det väsentliga sagt och för att jag uppfattar honom som ärlig och trovärdig.
Jag uppfattar alla partiets kandidater som rätt dåliga på att debattera med yrkespolitiker. Precis som partiets namn så är detta ett problem i vissa fall men mest en stor tillgång. Jag har bland annat sett Amelia Andersdotter debattera med Hans Wallmark (m) och Christian Engström debattera med någon för mig okänd kristdemokrat, och sett mina favoriter bli ganska illa åtgångna. Yrkespolitikerna verkar ha tränat så hårt på att kunna hävda rena galenskaper att man inte ens märker en ryckning i ögonvrån, de bara kör på om barnporr, vikten av integritet och hur de har verkat för rättssäkerheten. Piraterna lyckas bara besvara en tiondel av idiotierna och står efter debatten kvar i hinkvis med skit som motståndarna kastat dit. Rätt taktik hade naturligtvis varit att kasta lika mycket grundlös skit tillbaka, men jag är ärligt talat rätt glad att de inte gör det. Om Amelia eller Christian hade betett sig som sina motståndare så hade piratpartiet varit min röst fattigare det här valet.
[…] skrev i ett tidigare inlägg att jag tyckte att piratpartiets kandidater var dåliga på att debattera med riktiga politiker. […]
Vi har inte råd att bete oss som de andra. Om vi gjorde det skulle media, politiker, bloggare och alla andra tävla om att vara först att berätta hur falska/oseriösa/dåliga vi var. Men precis som du så är jag inte ledsen för det!