Inför valet 2014 verkar det som om en icke-fråga håller på att haverera Piratpartiet. Igen. 2010 var det frågan om, ja, vad var det nu, något om beslutsprocesserna, väl? Och formalia? och att inte få som man vill?
Nå, valet 2014 kommer att saboteras för Piratpartiet av folk som blir bananer av att se ordet feminism i tryck. Det kommer inte att spela någon roll att piratpartiet antagit grundprincipen att alla människor har lika rättigheter, och att feminism har samma mål. Det kommer inte heller spela någon roll att det uttrycks sansade, intelligenta och oomkullrunkeliga resonemang som bevisar trollen fel.
Det kommer heller inte spela någon roll att de feminismofobiska personerna förmodligen är rätt få, det som spelar roll är nivån på engagemanget. Om man blir heligt upprörd av att läsa på Anna Trobergs blogg att “Vi ska vara ett inkluderande parti, inte ett exkluderande parti. Vi måste hitta sätt att få människor att känna sig välkomna oavsett vilket kön de råkar ha.”, så är engagemanget på en sådan nivå att man kommer att kämpa ända in i döden för att bevisa att man har rätt i att Anna nog närmade sig något feminist-aktigt, att Piratpartiet kommer att anta en ideologi som inte utesluter feminister och att PP ansluter sig till Feministiskt Initiativ (som för övrigt dödar som antifeminister och dricker deras blod). Mot en sådan drivkraft har inte någon som bara tycker att vi väl kan ge varandra lika bra möjligheter allihop inte en chans.
Parallellerna med 2010 års förorättade elevrådskränkta formaliafundamentalister (ja, jag tycker att ni, om ni nu läser det här, betedde er kontraproduktivt mot både formaliaarbetet i Piratpartiet och Piratpartiets valarbetet i stort, och rätt stört i största allmänhet) är skrämmande. Jag påminns om hur hopplöst det är för någon som bara vill att alla skall få göra det de vill så länge det inte påverkar någon annan att få opinionen med sig mot någon som drivs av ett brinnande engagemang för att få styra upp allas beteende efter sin egen moraliska kompass. Så som Liberaler alltid haft ett underläge gentemot kommunister, moralkonservativa, nationalister, religiösa fundamentalister och andra irrationellt troende.
Svaren på feministofobernas kommentarer är genomgående bra, vilket inger ett visst hopp om att skadan kan begränsas. Ett annat hopp ligger i det faktum att ismofoberna i just fallet med Piratpartiet måste ägna sig åt ett så omfattande halmdockeri att de möjligtvis kommer att falla på eget grepp. Ytterligare ett hopp kommer sig av att debatten tvingar partiet att ta tag i en del jobbiga frågor och diskutera igenom dem. Om resultatet blir att några som hänger upp sig på ordet feminism (missa inte denna text som opassande länkar till) väljer att rösta på något annat parti så må det vara hänt, det är ju inte som om de slutar för att de råkar erkänna att de delar partiets bärande idé, som när Sd-politiker får kicken för att de blir påkomna med att vara rasister.
Oavsett vad kommer det bli intressant att höra bortföklaringarna till att piratpartiet inte kommer att få vara med i tv-debatterna inför europaparlamentsvalet.
Tags: feminism, irritation, piratpartiet, trolleri
“feminismofobiska personerna”, “elevrådskränkta formaliafundamentalister”, “irrationellt troende”…
Jag gratulerar dig till ett nytt retoriskt lågvattenmärke. Vilken lysande nyanslös fördömande retorik.
Hur känns det att ha så rätt att du känner att du kan kosta på dig att förlöjliga dina meningsmotståndare? Anar jag en liten brist på ödmjukhet? En hemmablindhet där du tar för givet att du funnit den ultimata sanningen, androm göre sig icke besvär? Kanske till och med en spirande ådra av äkta fanatism?
Det finns mycket att bli imponerad av bland feminister, inte minst det bokstavligt normbrytande arbete som genomfördes under början av förra seklet som banade vägen för dagens relativt sett jämlika samhälle. Att höra någon yla om “feministfobiker” är däremot inte imponerande. Det är patetiskt. Det är definitivt inte ett sätt att vinna nya anhängare.
Skärp dig.
Qeruiem recently posted..Zen och konsten att kvantifiera feminism – Conclusion
Ok, efter att Emma berättat att jag kanske inte ska vara en tölp själv så ber jag officiellt om ursäkt.
Förlåt.
Jag anser iofs fortfarande att uttryck som “feminismofobiska personerna”, “elevrådskränkta formaliafundamentalister”, “irrationellt troende” är dåliga uttryck att använda om man vill bli kompis med folk, men å andra sidan är nog “nyanslös fördömande retorik”, “spirande ådra av äkta fanatism” och “skärp dig” inte heller världens bästa retoriska bro, direkt.
Skäms på mig.
Qeruiem recently posted..Zen och konsten att kvantifiera feminism – Conclusion
Queriem, du har rätt, jag ber om ursäkt. Jag gjorde felet jag anklagar andra för. Du hade inte behövt skriva din andra kommentar, den första var helt OK.
Det hela exemplifierar frågans svårigheter, eftersom affekt rysligt snabbt blir en effekt av argumentationen, och affekt ger effekt, fast inte alltid den man önskar (t.ex. den att man framstår som en tölp).
Å ena sidan en enorm trötthet att behöva diskutera grundläggande förutsättningar (likt den om att kopiering inte är stöld), å andra sidan vetskapen om att ju fler man vänder sig till desto mer nödvändigt att i varje inlägg referera till basen för diskussionen.
Ändå: jag tycker att nivån på många av argumenten mot att vissa vill jobba lite extra för kvinnors möjligheter är så galet jävla låg att jag kokar över bara jag sneglar lite på dem.
Så är det och som du såg blev jag ett utmärkt exempel på min egen kritik. 😀
Det är helt enkelt svårt att vara saklig, speciellt när man måste bemöta precis samma dumhet om och om igen som tex just att upphovsrättsbrott inte är detsamma som stöld. Vet inte hur många gånger jag inte bara mött den kommentaren utan även uppföljare i stil med att det kanske inte är stöld i laglig mening men att de ändå tycker det är stöld!
Dvs en uppenbar oförmåga att korrigera sin världsbild ens till att kalla saker vid sitt rätta namn, men hur ska man alls kunna komma fram till en lösning eller ens förståelse om man inte ens kan erkänna när man har fel i direkta sakfrågor där det bevisligen finns en stringent definition, tex i lagen?
Samhällsdebatten skulle bli mycket mera sansad om folk, generellt sett, hade varit en liten mera aning ödmjuka och kapabla att erkänna att de inte är perfekta, men erkänna fel ses som svaghet och åsneenvisheten regerar, speciellt när man blir inträngd i hörn…
Qeruiem recently posted..Zen och konsten att kvantifiera feminism – Conclusion
Jo, fast du föll inte i fällan. Du var arg men saklig, och det är inte så jävla vanligt. Jag tycker din första kommentar var skitbra. Ja, mitt inlägg andas elitism och självgodhet, och nej, det är inte ett lysande sätt att vinna anhängare.
Du har också självklart rätt i det du skriver nu. Bra formulerat också, för övrigt imho.
För övrigt har jag svårt att hitta annat än mycket förklenande omdömen om typ de som engagerade sig i att argumentera mot äpplen i Anna T:s inlägg om päron och det övriga halmdockeriet i PP kontra feminism-frågan, även nu med en dags distans till mitt eget inlägg. Min ursäkt är lite vacklande, kort sagt.
Som jag skrev tidigare, jag röstade på PP i EU-valet, och jag lämnade nu Piratpartiet, men följer gärna den eftersläpande debatten för att se vad som händer. Jag debatterar dagligen feminism och jag är inget av de skällsord som du kallar mig, men det har skapats 2 läger i Sverige, genom denna polarisering så känner jag mig exkluderad när partier säger sig stå på feministers sida.
Därför finns det snart inte många partier kvar att rösta på eftersom det är så mode att anamma denna ideologi, och jag tycker det är tråkigt att PP inte kunde vara neutrala i denna fråga, då jag hade tänkt rösta på er även 2014.
Däremot så hoppas jag att era ställningstaganden genererar fler röster än ni förlorar, eftersom jag tror på PP och anser att det är viktigt för Sverige att PP sitter i riksdagen, men jag känner inte att det finns någon plats för mig i PP i dagsläget!
Som sagt, lycka till !
There is no polarisering but what we make. Världen är nyanserad även avseende vad man kallar sitt engagemang för alla människors lika värde. Fredrik, jag har ingen aning om vem du är och har inte kallat dig någonting, men om du lämnar PP för att partiledaren debatterat feminism på sin blogg med utgångspunkten att alla skall ha lika möjligheter men att det är ok för henne om man vill kalla det engagemanget feminism, så är det nog så att jag inte riktigt förstår dig. För jag kan inte se att debatten handlar om så mycket annat än att vissa rör upp himmel och jord för att de tycker sig se det femistiska spöka lura i skuggorna, och att dessa vissa bygger små halmdockor med partiets bild på ansiktet som de sticker nålar i. En utmaning: hitta något annat än allmänt vanligt how about being nice to each other for a change i partiets retorik.
“För jag kan inte se att debatten handlar om så mycket annat än att vissa rör upp himmel och jord för att de tycker sig se det femistiska spöka lura i skuggorna”
Samtidigt förstår jag Fredrik, för det finns “vissa” såna även på andra sidan, som också rör upp himmel och jord från sitt håll. Jag upplever att debatten om feminism är extremt polariserad (i alla fall den vi tex ser publikt i media, men även på tex mänga bloggar) och tror att det finns en politisk fara för ett parti att öppet välja att kalla sig feministiskt (notera tex hur mycket Fi (inte) syns i opinionsmätningarna…).
Det går trots allt inte att sticka under stol med att feminism dras med ett visst “bagage” som kanske iofs inte är direkt feminism i sig själv men som ändå generellt sett associeras till feminism, tex en sån sak att flera personer som kallar sig feminister förespråkar kvotering inom allsköns områden eller tom “mansskatt” (vem i helvete fick för sig att jämlikhet blir bättre av att diskriminera mer för att uppnå balans?) för att på så sätt försöka skynda på jämlikhet.
Som du kanske läst är jag väldigt skeptisk till den typen av lagstadgning eftersom jag upplever det som “bara en större hammare” och att den typen av lagar tvärt om riskerar att skapa en ny typ av ojämlikhet för det tveksamma målet att uppnå statistisk likhet snarare än äkta jämlikhet.
Över lag tror jag inte att politiska medel är rätt väg längre, speciellt inte den typen av detaljstyrning som tex kvotering innebär. Därför anser jag också att feminism i partipolitik inte är en framkomlig väg längre, vilket då, förstås, leder till att jag inte kan hålla med om att det är självklart att piratpartiet borde vara feministiskt.
För mig är det lika självklart att piratpartiet INTE borde kalla sig feministiskt. Det beror inte på att jag anser att vi inte ska ha jämlikhet, att jag inbillar mig att samhället redan ÄR jämlikt (det är det inte) eller att jag tror att feministisk ideologi har en hemlig agenda eller ett annat mål än just jämlikhet, det beror på att jag helt enkelt inte tror på att det är en fråga som ska drivas av politiska partier.
Jag tror tvärt om att det riskerar att skada Piratpartiet mer än det gynnar det. Det är en konflikt partiet inte har råd att ta om man vill uppnå ett något mer imponerande resultat än <1% i ännu ett riksdagsval.
Men det är min gissning och mina åsikter. Hur partiet ska bete sig är inte upp till mig eftersom jag låtit mitt medlemsskap löpa ut utan att förnya det. Det hade dock inget att göra med feministfrågan utan snarare för att jag tröttnade på partiets medlemsmöten som, enligt mig, mer är demokratisk slapstick än direktdemokrati (som några envist hävdar). Du kan läsa mitt resonemang om det här om du inte sett det:
http://fmsj.se/2013/04/25/demokrati-teori-och-praktik/
En inte helt populär text kan vi säga… 😉
Qeruiem recently posted..Zen och konsten att kvantifiera feminism – Conclusion
En del av det där bagaget som begreppet feminism dras med är onekligen skrämmande. Synd att så många debatterar det där bagaget så fort vissa frågor dyker upp på agendan istället för att lyssna på vad folk verkligen säger. I vissa fall är det dock förståeligt att göra så eftersom vissa aldrig klämmer fram med vad de tycker, utan diskuterar detaljer i perifera frågor för att därigenom på omvägar bevisa sin tes. Ett tillvägagångssätt typiskt för rasister som “inte är rasist, men…”
Jag har heller inte uppfattat att det finns ett tryck för att PP skulle kalla sig feministiskt, inte heller kan jag se att det spelar så stor roll att göra det, utom möjligen för att rörelser tenderar ta upp värdeladdade ord just när de inte längre är betecknande för rörelsen. Reinfeldt kallade sig feminist. Lars Ohly slutade kalla sig kommunist, och ingen av rörelserna blev annorlunda. Och så Tyska Demokratiska Republiken, Demokratiska Folkrepubliken dittendatten etc. etc.
Blogginlägget du länkar till belyser onekligen ett intressant problem!
Jag minns att jag någonstans har läst något om hur terrorbalans fungerar: Man kan ifrågasätta om det verkligen är rimligt att riskera ett globalt kärnvapenkrig bara för att hejda den andra sidan från att invadera ett litet skitland någonstans, men det man då glömmer är att det inte bara är vi som är villiga att riskera det otänkbara – utan även den andra sidan. På detta vilar hela idén – man måste hela tiden vara beredd att in i döden försvara även små och obetydliga saker, för det är enda sättet att upprätthålla balansen och på så sätt upprätthålla freden.
I det här fallet så betyder det att man kanske borde ställa sig frågan: Om det nu är en så obetydlig skillnad mellan att vara jämställd och att vara feminist – varför slåss JAG för att få vifta med ordet “feminist”? Varför tycker JAG att det är värt att riskera ett katastrofval för det?
Det finns ju faktiskt en väldigt enkel lösning på hela problemet: släpp diskussionen! Sluta prata feminism. Sluta påkalla uppmärksamhet till det faktum att du är feminist. Acceptera att det finns människor som känner sig bekväma med jämställdhet, men inte med feminism. Sluta att överlägset insinuera att “feminism är jämställdhet, och alla som inte håller med är idioter”. Acceptera att andra människor har en annan bild av vad feminism innebär – och att möjligheten kanske till och med finns att de har delvis rätt. Det har de naturligtvis inte, nej, nej – men det är alltid mer respektfullt att åtminstonde låtsas som om man respekterar allas åsikter, även om de är annorlunda än ens egna.
Det blir liksom inget kärnvapenkrig om båda sidor nöjer sig med att behålla status quo. Om den ena sidan däremot försöker flytta fram sina positioner så riskerar de att provocera fram ett krig även om den lilla bit som de vill lägga beslag på egentligen inte är värd att kriga om.
Om man däremot med en fanatikers envishet ihärdar, då bär man själv skulden till kriget oavsett hur rätt man tycker sig ha.
@Patrik, inte så tokigt, men jag håller inte med riktigt om problemställningen. Det jag uppfattar att jag gör, det som är min avsikt i alla fall, är att argumentera emot de som generaliserar allt som ens närmar sig något som kan kallas feminism till att vara Eva-Lundgren-satanistiska-barnätarnätverk-män-är-djur-förespråkare.
Jag ser argumenten för min sak, de jag länkar till i texten, som balanserade försök att förklara utgångspunkten för diskussionen. Jag ser väldigt sällan något nyanserat och sansat svar på de argumenten från de som tycker att begreppet feminism är problematiskt, det jag ser är typiskt kommentatorer som får spel på feminismen då Anna Troberg beskriver hur kvinnor upplever att de behandlats illa av sluskar i partiet i en ton motsvarande how about being nice to each other for a change.
Det hade kort sagt varit uppfriskande med motargument och resonemang riktade mot något annat än halmdockor.
@Patrik
En sak till, ingen krävde att få vifta med med ordet feminist, det önskades bara av medlemmarna i partiet att behandla varandra schysst. F-ordet infördes av pennfäktare som gjorde utfallsövningar mot sina medtagna nidbilder av sina hatobjekt. Som någon skrev och utredde (Henrik Brändén, kanske?) så är det av alla andra alternativa partier bara PP som inte kallar sig feministiskt.
…så då kanske det inte är så farligt att be folk vara snälla, och sedan utreda varför det är fel att generalisera feminism på samma sätt som vissa feminismer generaliserar män?
Nu kanske du läser de kritiska inläggen på ett annat sätt än mig, men jag upplever inte att kritikerna bland piraterna generaliserar feminism så jag tror inte det behövs någon utredning på det. Givetvis finns det säkert någon som gör det, men jag tycker resonemangen är övergripande balanserade och genomtänkta.
Däremot har jag upplevt att många feminister viftar bort kritiken som framförs, och kritik om tråkiga saker och tokiga förslag som OCKSÅ förknippas med feminism, som att det vore helt irrelevant att detta också är en del av feminism som människor hör och ser. Det är förstås inte irrelevant att det också hör till feminismen. Det tror jag är en väldigt vanlig anledning till att man kan känna bekväm med jämställdhet, men inte med feminism.
Dessa personer bemöts dock många gånger helt i onödan med ilska, hat och glåpord som feministofob, antifeminist och ibland till och med hot. Utanför PP är det inte helt ovanligt att dessutom placera personerna i kategorin “vita kränkta män”. En grupp människor som tydligen ska förlöjligas enligt vissa. Ordet antifeminist kopplas dessutom ofta ihop med rasism. Jag tycker att allt detta är mycket tråkigt och ger knappast feministerna och feminismen ett gott rykte.
Det som stör mig med de kommentarer på piratpartibloggar som varit kritiska mot feminism är att de i så hög utsträckning tagit upp saker som är dåliga med vad som verkar vara en rätt extrem form av feminism som kritik mot inlägg som handlar om att vi väl kan vara lite schyssta mot varandra för en gångs skull. Att se en form av extrem feminism i ett sådant milt formulerat människorättspositivt inlägg som t.ex. Anna Troberg som jag länkar till i texten tycker jag tyder på en överkänslighet mot ordet feminism som lutar åt det absurda, långt bortom att “känna sig bekväm med jämställdhet, men inte med feminism”.
Vad gäller ilskan, hatet och förlöjligandet av detta så är väl det närmaste man kommit det i den här debatten mitt inlägg, eller möjligtvis Sargoths. Annars har det varit extremt lite ilska, hot och förlöjligande i debatten på PP-relaterade bloggar, extremt lite. Jag skulle till och med vilja gå så långt som att säga att ditt sista stycke är irrelevant i det här sammanhanget.
[…] Jeppelin varnar för att valet 2014 kommer att saboteras för Piratpartiet av folk som blir bananer av att se ordet feminism i tryck. […]
Vääääldigt sent svar till Jeppelin 21/5:
“Det jag uppfattar att jag gör, det som är min avsikt i alla fall, är att argumentera emot de som generaliserar allt som ens närmar sig något som kan kallas feminism till att vara Eva-Lundgren-satanistiska-barnätarnätverk-män-är-djur-förespråkare.”
Det är ju helt underbar ironi att du gör det med ett inlägg som är precis så generaliserande som de du kritiserar. All respekt att du tar åt dig av Qeruiems kritik; det hedrar dig. Ändock, du kanske förstår problemet med att ta din kritik riktigt på allvar när du fallar i samma fälla själv?
Diskussioner blir ofta väldigt polariserade av det faktum att BÅDA sidor har väldigt hög svansföring, och om du tänker efter lite så kanske även det jag citerar ovan är något orättvist?
Du skriver vidare:
“Jag ser argumenten för min sak, de jag länkar till i texten, som balanserade försök att förklara utgångspunkten för diskussionen. Jag ser väldigt sällan något nyanserat och sansat svar på de argumenten från de som tycker att begreppet feminism är problematiskt, det jag ser är typiskt kommentatorer som får spel på feminismen då Anna Troberg beskriver hur kvinnor upplever att de behandlats illa av sluskar i partiet i en ton motsvarande how about being nice to each other for a change.
Det hade kort sagt varit uppfriskande med motargument och resonemang riktade mot något annat än halmdockor.”
Låt gå för det. Du beskriver hur du upplever diskussion. Fair enough. Jag ska försöka göra detsamma. Det grundläggande problemet jag har med det du skriver är att du definierar feminism som samma sak som jämlikhet, och tycks tro att det räcker med det. Jag håller inte med, helt enkelt. Jag håller heller inte med om att det bara är ett litet fåtal som är “män-är-djur”-feminister. Det är två rätt så grundläggande meningsskiljaktigheter.
Hur ska jag då bemöta påståendet “feminism verkar för jämlikhet”? Hur ska jag visa att jag inte accepterar din beskrivning av feminism (vilket naturligtvis är skälet till att jag inte heller accepterar vidare resonemang utifrån den utgångspunkten)? Jo, NATURLIGTVIS genom att rada upp exempel där människor som kallar sig feminister gör saker som inte direkt syftar till jämlikhet, eller som offrar andra värden för sin vision av jämlikhet.
Det här bemöts, nästan utan undantag, av en överlägsen och hånfull attityd där man helt enkelt slår fast att man har rätt, och att de som inte tycker som man själv gör är dumma. Ibland så kommer också floskeln “det är bara några få extremister som är så där, alla RIKTIGA feminister är vettiga”.
Det du ser som “folk som får spel” ser jag ofta som frustrerade försök att nå fram till personer som helt enkelt vägrar att acceptera att någon annan kan ha en annan bild av sakernas tillstånd.
Snälla, svara nu inte “men… feminism ÄR ju jämlikhet”. 😉
Jag tror jag förstår ditt problem. Om jag tolkar dig rätt så känner du dig manad att argumentera emot beskrivningar som går ut på att feminism är jämställdhet, när du väldigt starkt känner att feminism till stor del handlar om saker som i dina ögon inte direkt bidrar till jämställdhet eller offrar andra värden för en vision av jämlikhet som du inte nödvändigtvis delar. Låt oss för enkelhets skull säga att du tycker att feminism är dåligt, även om det självklart är rätt grovhugget.
Mitt problem är inte att jag inte håller med dig om det, vilket jag i och för sig inte gör även om jag såklart också ser stora problem med vissas bild av jämlikhet eller tycker att de är beredda att offra rätt viktiga saker för sin vision. Mitt problem är att folk högljutt förklarar att feminism är dåligt och att piratpartiet absolut inte kan kalla sig feministiskt i en diskussion som inte handlar om någotdera. Det är det jag menar med en störande överkänslighet. Jag upplever också att i så gott som alla diskussioner, mina kommentarer möjligtvis undantagna, så är tonen från feminismmotståndare obevekligt hård jämfört med de som yrvaket försöker förklara att samtalet inte handlade om feminism förrän dess motståndare dök upp.
Jag förstår frustrationen i att inte bli lyssnad på, inte bli tagen på allvar och bli allmänt klappad på huvudet, jag märker den frustrationen i t.ex dina kommentarer, men eftersom jag inte kan se hur de kommentarerna relaterar till diskussionen som förs eller på vilket sätt de är ett svar på det som faktiskt skrivits så har jag fantastiskt svårt att ta kommentarerna på allvar.
Det är inte heller så fruktsamt att försöka övertyga någon som använder ordet feminism om att feminism är dåligt genom att rada upp exempel på feminister som gör galna saker, alla tänkande människor vet att det finns feminister som gör galna saker. Man kan med sådana argument förklara varför man själv har svårt för ordet feminist, eller argumentera varför man anser att de inte skall finnas i ett partiprogram, men om inte diskussionen handlar om vad du tycker om vissa ord eller vad som skall stå i ett partiprogram framstår argumentationen som dum och störig.
Dessutom upplever jag att argumenten mot feminism skickas iväg utan att avsändaren frågat vad den uppfattade meningsmotståndaren tycker. Sådana argument missar inte bara målet, de får dessutom avsändaren att framstå som att den inte alls läst vad meningsmotståndaren skrivit. Som om ordet feminism fungerar som en reflex som får vissa att häva ur sig allt dåligt de kan komma på om feminism oavsett i vilket sammanhang ordet nämnts.
Jag har nog skrivit samma argument flera gånger, men det blenv plötligt försent att efterbehandla texten…