Icke-våld är en fantastisk bra princip för konflikthantering. Samtal, diplomati, och om det inte hjälper, flykt, är ypperliga metoder att ta till i vår vardag. Såväl i skolan, på jobbet som knivslagsmål på gatan kan klaras av på något av nyss nämnda sätt. Något som man tycker att alla borde inse är att den här taktiken kräver något mer, en struktur som ligger utanför den som konflikten rör sig i. För att kunna komma tillbaka till skolan igen efter att man flytt från skolgårdens busgäng krävs att det finns vuxna där som kan ta hand om busarna. För att ha någonstans att fly från knivslagsmålet på stan så måste det finnas någonstans att fly där det inte pågår ett annat knivslagsmål, vilket vi vanligtvis har polisen till att ordna.
Ett land saknar möjligheten att fly. Inte heller finns det någon högre instans som kan ta mobbaren eller gangstern i kragen. Att då göra en Jesus och vända andra kinden till kommer obönhörligen leda till, förutom två svidande kinder, att man gör allt vad mobbaren vill, utan att denna behöver köra in med en enda stridsvagn över gränsen. Att inte detta är självklart för alla är för mig ett mysterium, särskilt som kopplingen till kombinationen hot om våld och misstro mot högre instans redan är vida spridd.
Man kan ju gå med i NATO också. En sak man skall fundera noga på innan man gör det är om det är så att man går med några kompisar för att bli starkare tillsammans, eller om de är mer som att köpa sig beskydd av den lokala gangsterbossen.
Amerikanarnas ovana att skriva uttalbara förkortningar med enbart versaler är inte den statens varken största eller enda problematiska vana.
Vad sägs om att vi kostar på oss ett försvar istället?
Tags: politik