Motsatsen till kärlek borde inte anses vara hat. Det är det i och för sig om man bara räknar kärlek som “tycka bra om” och hat som “tycka dåligt om”, men både kärlek och hat är så mycket mer mångfacetterat än så. Inte minst lättheten med vilken kärlek kan vändas i hat indikerar att likheterna är större än skillnaderna. Dessutom är ju frågan om motsatser beroende av vilken skala man väljer att mäta i. På tycka om-skalan är kärlek och hat motsatser, men det kanske inte är den mest relevanta skalan? Om man definierar en skala som löpande mellan polerna starka komplexa känslor och inga särskilda funderingar i ämnet alls tror jag att man kan komma närmre ett relevant motsatsförhållande. Likadant med ondska och godhet. Nu beror ju detta helt på vad man menar med ondska så klart men om man tänker på Godhet som något som resulterar i braighet för så många som möjligt och Ondska som resulterar i dålighet för så många som möjligt (till skillnad från ondska som det lite mer banala elakt), så tänker jag på ondska som lägervaktsmentalitet kombinerat med en lite för stor budget, eller likgiltighet inför något kombinerat med maktambitioner där detta något kan användas om verktyg eller hävstång för ambitionerna, alternativt ett stort engagemang (och kanske kärlek!) i en fråga kombinerat med dumhet och okunnighet i sakfrågan. Eller en kombination av dessa kombinationer.
Jag har alltså cyklat i stan (Svingeln/gårda – Lilla bommen) och fått tillfälle att fundera på vilken typ av motiv och drivkraft som faciliterat stadens cykelvägar i förhållande till dess nya biltrafikleder. Ondska, likgiltighet och hat. Jag har inte heller några som helst svårigheter att förstå den anonyma reaktion som Copyriot rapporterade om, och med tanke på mina känslor inför detta i sammanhanget ändå rätt banala problem förstår jag bättre hur reaktioner uppstår som #vi-känner-starkt-att-något-är-jävligt-fel-och-att-något-borde-göras-men-vi-vet-inte-vad (typ #OccupyWallstreet). Eller känslorna inför Bashar al-Assad.
Folk verkar bli engagerade och handlingskraftiga när de utsätts för ondska, vilket dessvärre verkar skapa mer ondska, t.ex. förföljelser av kopter i Egypten efter den arabiska våren, Stalins terror, skräckväldet under franska revolutionen, en repa i lacken etc etc. Eller finns det hopp? EU kanske blir till något bra ändå?