På BVC-besöket med A och O idag blev jag påmind om en irriterande sak jag lyckats glömma. Barnavårdscentralerna är ju delvis till för att hålla ordning på oss föräldrar och all välmening påminna oss om saker angående barnets skötsel som kan vara lätta att förbise, varför man där gärna sparar på tidningsartiklar som talar om hur barn skall tas om hand. Den här gången såg jag en artikel i GP som handlar om bilbarnstolar och att de skall vara bakåtvända och i framsätet tills barnet är 4-5 år.
Det jag fastnade för i artikeln är svaret på en gåta: varför skall bilbarnstolen sitta i framsätet? En högljudd skara opinionsbildare är rejält upprörda över att barnen placeras i baksätet, och ännu mer upprörda är de över att bilhandlare (och biltillverkare får man förmoda, eftersom väl de ger sina säljare rekommendationer) säger att barnen sitter säkrare i baksätet. Svaret kommer i artikeln: framsätesgängets argument är att det är mindre plats för benen i baksätet, och då kan föräldrar lockas att vända stolen framåt tidigare än de rekommenderade 4-5 åren. Det hela gör mig upprörd, man ljuger alltså (“-det är säkrare i framsätet”) för att man inte tror att jag kan tänka så långt själv att jag kan flytta fram den fortfarande bakåtvända barnstolen när benutrymmet tryter där bak. Respekt är något ömsesidigt, och jag förstod just att jag inte behöver ha någon som helst respekt för Folksams trafikforskare.
Vissa kallar detta för förmyndarmentalitet, men jag skulle vilja säga att det handar om den farliga viljan att göra så att andra får det bättre, säkrare, tryggare etc. Exempel på samma företeelse är när man inte vill ha lördagsöppet på systemet för att vissa inte kan hantera alkohol, man vill ha cykelhjälmslag för att vissa inte förstår att det är bra, 80% är för en sådan lag tror jag, större andel av folket än de som har hjälm själva och en betydligt större andel än de som faktiskt cyklar ofta. Förmynda er själva är ni snälla, så förmyndar jag mig.
