Stockholms jazzfestival har tydligen återuppstått i år, med nytt namn (Stocholm Jazzfest, eller snarare “Sthlm Jazz Fest“), ny ägare och med Christina Jutterström som VD. Jag skall inte gå in på vad jag tycker om att något så perifert som en jazzfestival får stor plats i P1:s nyhetsrapportering, jag skall inte heller fundera mer på varför och hur man kan äga en jazzfestival (eller en JAZZ FEST för den delen), eller hur tusan Christina Jutterström av alla människor blivit VD för kalaset. Jag kan för lite om Stockholm, jazz, festivaler och gamla mediechefer.
Det hjärnan hakade upp sig på var att man skulle bredda utbudet för att få lite yngre publik. Det skulle tydligen vara fokus på R&B och liknande de sista dagarna, och juttan förklarade stolt att man kan ju inte bara göra festival för fyrtitalister, som det, underförstått, skulle blivit om man bara spelat jazz.
Antagligen är det så att man finansierar dyra och obskyra artister till jazzfestivalen genom att samtidigt arrangera konserter med publikmagneter, och för att kunna föra över pengar från det ena till det andra så arrangeras det ungefär samtidigt. För att manövern inte skall bli allt för uppenbar lägger man ut rökridåer som “presentera jazz för en yngre publik” och liknande dravel.
För mig känns det fel. Jag tror på att göra det man kan och gillar. Att bredda sig för att få större publik känns som …nya moderaterna, kanske? En jazzfestival med bara jazz skulle nog kunna bli en bättre upplevelse för de som verkligen gillar jazz, på samma sätt som ett politiskt parti som envist följer en ideologisk kompass blir starkt genom trovärdighet och för att medlemmarna kan stå för dess idéer. Om inte publiken skulle räcka till en sådan jazzfestival så tycker jag att de är ärligare att lägga ner än att bredda sig, och jag är nog rätt svag för ärlighet.
Själv är jag del i en politisk rörelse som är extremt fokuserad idémässigt, men som plötsligt även blivit rätt stor. Hoppas piratpartiet försvinner hellre än att det börjar bredda sin ståndpunkt och har åsikter om det ena och “det andra” och börjar lova gula och gröna skogar till höger och vänster.