Archive for February, 2009

Kina som förebild i människorättsfrågor

Thursday, February 12th, 2009

Ett reportage från Kina i P1:s Studio ett igår bekräftade det som senaste året (minst!) snackats om på de bloggar jag brukar följa, nämligen det att Kinas syn på internet och censur ligger rätt nära hur vi ser på det i Sverige.

Lyssna på reportaget här, det är 8’55” långt.

Tonen i reportaget är den vanliga; Kina har en fruktansvärt repressiv regim och kämpar som troll för att hålla ordning på de olydiga internerna -fel, invånarna menar jag, och jag menar inte medborgarna- men friheten på internet kan de inte stoppa eftersom människans inneboende längtan (och vilja) att få bestämma över sig själv och sina uttryck är så stark och för att internet möjliggör yttringar av denna längtan (och vilja).

I allt detta måste man hålla med: Kinas regering är hårt repressiv, människor gillar frihet och internet är jättejättesvårt att kontrollera. Inga nyheter. Men 2’10” in i programmet, hajar jag till, då intervjuas en ung kines som spelar dataspel på ett internetkafé, och det hon säger om censur skulle kunna vara hämtat från riksdagen, läsecirkeln eller fotbollsklubben. Hon säger att hon märker av censuren då och då, men att det inte påverkar henne. Hon tycker att det är bra att myndigheterna censurerar porr och våld, men tycker att det är onödigt att kontrollera politiskt material. Någon som inte hört något liknande i Sverige?

För mig är obegripligt att inte se att all censur är en subjektiv bedömning (av censorerna eller den som skapar regelverket) av vad som är OK, och att det inte är samma bedömning som man själv skulle gjort. Jag tänker på fikabordsdiskussioner jag hört (under min mörka tid som konsult för ett antal år sedan) där någon säger att fnulliputt borde förbjudas, och sedan diskuterar man sina olika preferenser och kommer till konsensus 13 minuter senare om vad som skall bort. Ingen tanke på att samma konsensus kring fikabordet på cernsurmyndigheten blivit något helt annat, och att ens egna värderingar mycket väl skulle kunna vara förbjudna. Nå, detta är samma problem som rent mjöl i påsen-diskussionen; man vet inte om man själv har de rätta åsikterna eftersom det är någon annan som gör bedömningen.

Skyddad mot min egen oförmåga

Wednesday, February 11th, 2009

På BVC-besöket med A och O idag blev jag påmind om en irriterande sak jag lyckats glömma. Barnavårdscentralerna är ju delvis till för att hålla ordning på oss föräldrar och all välmening påminna oss om saker angående barnets skötsel som kan vara lätta att förbise, varför man där gärna sparar på tidningsartiklar som talar om hur barn skall tas om hand. Den här gången såg jag en artikel i GP som handlar om bilbarnstolar och att de skall vara bakåtvända och i framsätet tills barnet är 4-5 år.

Det jag fastnade för i artikeln är svaret på en gåta: varför skall bilbarnstolen sitta i framsätet? En högljudd skara opinionsbildare är rejält upprörda över att barnen placeras i baksätet, och ännu mer upprörda är de över att bilhandlare (och biltillverkare får man förmoda, eftersom väl de ger sina säljare rekommendationer) säger att barnen sitter säkrare i baksätet. Svaret kommer i artikeln: framsätesgängets argument är att det är mindre plats för benen i baksätet, och då kan föräldrar lockas att vända stolen framåt tidigare än de rekommenderade 4-5 åren. Det hela gör mig upprörd, man ljuger alltså (“-det är säkrare i framsätet”) för att man inte tror att jag kan tänka så långt själv att jag kan flytta fram den fortfarande bakåtvända barnstolen när benutrymmet tryter där bak. Respekt är något ömsesidigt, och jag förstod just att jag inte behöver ha någon som helst respekt för Folksams trafikforskare.

Vissa kallar detta för förmyndarmentalitet, men jag skulle vilja säga att det handar om den farliga viljan att göra så att andra får det bättre, säkrare, tryggare etc. Exempel på samma företeelse är när man inte vill ha lördagsöppet på systemet för att vissa inte kan hantera alkohol, man vill ha cykelhjälmslag för att vissa inte förstår att det är bra, 80% är för en sådan lag tror jag, större andel av folket än de som har hjälm själva och en betydligt större andel än de som faktiskt cyklar ofta. Förmynda er själva är ni snälla, så förmyndar jag mig.

Upphovsrätt i alla kanaler, Antipiratbyrån tar efter kung Pyrrhus

Sunday, February 8th, 2009

Det drar ihop sig till rättegång mot the Pirate Bay, och prasselpressen är hur vaken som helst. Piratpartiet har en bra länksammanfattning för den som vill sätta sig in i spektaklet. Det är inte minst intressant att se spännvidden på åsikter, där sydsvenskans upphovsrättsspecial kan få representera det insatta, problematiserande och fildelningspositiva, och den i sammanhanget lätt efterblivna smålandspostens recension av “Piraterna” av Rydell och Sundberg får stå för de som försöker förbjuda samtiden (ett guldcitat: “Men betänk att det inom några år kan vara möjligt att ha en stor del av världens filmer, böcker, tidningar, samt radio- och tv-program ett musklick bort”. Om några år. Tjena).

Trots att utgången i tingrätten känns klar redan, klart TPB torskar, så kommer det att bli grymt spännande att följa rättegången. Oavsett vad rätten dömer så tror jag att The Pirate Bay, Piratbyån och även Piratpartiet kommer att fira stora PR-mässiga triumfer, möjligtvis med viss reservation för hur TPB kommer att hantera frågorna om barnporr, nynazister och pengatvätt som kommer att dyka upp (varför åtala Carl Lundström om inte för att kleta nasse-brunt på de övriga?).

Jag tror att om de som vill stoppa fildelningen hade vetat hur mediaklimatet skulle se ut när det var dags för rättegång så skulle de aldrig förmått regeringen att göra razzian mot TPB. Då var fildelningsdebatten i sin linda med få engagerade debattörer, när piratpartiet nämndes i media var man tvungen att tillägga att de var för fildelning för att Expressens läsare skulle fatta och protesterna mot skivbolagens fasoner rörde kopieringsskydd, kraschade datorer och trojaner. Med andra ord så skulle en tingrätt kunnat döma TPB till vad som helst utom dödsstraff och ingen med chans att påverka det kommande valet skulle säga pip. Nu är medialäget helt annorlunda med allt som skrivits om FRA, IPRED och i viss mån ACTA, och det har uppstått en folkrörelse kring fildelning och integritestsfrågor med ambition och förmåga att påverka politiken. Upphovsrättsmaffian har chans på en Pyrrhusseger i tingsrätten, medan Piratbyråns buss manifesterar kopimismen med högljudd musik och annan konst, och Piratpartiet vevar igång sin valrörelse inför valet till EU-parlamentet i juni.

Det finns en realistisk chans att detta leder till piratrepresentation i EU-parlamentet och riksdagen, vilket skulle vara ett skönt långfinger åt upphovsrättsbanditerna; istället för att ostört kunna leda runt politiker i guldkopppel så har de bidragit till att skapa ett monster som på deras egna domäner (d.v.s. bland makthavare på toppnivå) snabbar på deras oundvikliga undergång. Arrr!

Uppdatering:
Svenska dagbladet drar samma slutats i sin recension av “Piraterna”, de skriver “Napster förlorade rättegången mot musikbolagen. Har upphovsrätten råd med en sådan seger till?”. Rick Falkvinge uppmärksammar också.

Låt inte riksdagen få kontakt med världen!

Saturday, February 7th, 2009

Man undrar ju över hur synen på demokrati ser ut på regeringens förvaltningsavdelning, när dess chef, Jan Landahl anser sig kunna besluta om omfattande censur av internet för Sveriges beslutande församling (läs i DN). Jag blir helt fascinerad. Man tycker sig alltså vinna något på att skärma av riksdag och departement från det dom är satta att besluta om (mer än de själva redan gör), som många redan skrivit om. Jag sitter och tänker på vem den där Jan Landahl är. Han skulle ju kunna vara en korttänkt välmenande moralpredikant, som bara tänker på internet som ett sätt att hitta telefonnumret till gamla klasskamrater eller adressen mistress Rita, och det vore ju inte sååå farligt. Men blicken fastnar på orden i DN.s artikel som beskriver hur han själv skulle vara den med yttersta ansvaret för vad 5000 personer i riksdag och departement får för världsbild. Snacka om en person med möjlihet att manipulera världen! Om vi vanliga dödliga kan tycka att tjänstemän har kidnappat politikerna i frågan om FRA-lagen och överimplementeringen av IPRED så är det ju ingenting mot vad mannen med makt över politikernas världsbild skulle kunna åstadkomma. Fast tänk vad pengar han skulle spara åt lobbygruppern; en person att muta och fjäska för istället för att behöva hålla ordning på vad hundratals tjänstemän på olika nivåer har för favoritwhisky.

Ich bin ein Pirat

Wednesday, February 4th, 2009

Jag är pirat. Egentligen är jag liberal, de viktigaste frågorna för mig har (typ) alltid varit att alla skall få uttrycka sina åsikter fritt och att staten inte skall förfölja sina medborgare, och då finns det för mig inget alternativ till att stödja Piratpartiet.

Att bli guldpirat var ett lätt val, och om jag skall vara ärlig så måste jag erkänna att det var när jag valde att bli det som jag först tänkte tanken att jag skulle starta en blogg; visst kan man sitta och vara guldpirat i sin skrubb, men politiska rörelser mäts utefter hur de syns och då är en aldrig så obetydlig blogg i sämsta fall ännu en guldpirat på internets.

Nu har jag en blogg, och jag visar stolt upp den lilla guldpiratbannern. Ett huvud till att räkna för den nya tidens folkrörelse. Arrr!

Fortsatt högt pris på Eko-mat

Wednesday, February 4th, 2009

Göteborgs-Posten skriver om priset på ekologisk mat, som är fortsatt högt trots att försäljningen ökat. Nu står det inget om att produktionskostnaderna gått ner till följd av större produktionsvolym, men jag får mig ändå en tankeställare. Jag har (lite slappt, medges) tagit för givet att om bara fler börjar köpa ekologiskt producerade produkter så kommer priset går ner så att ännu fler anser sig ha råd att köpa, så att det till slut är ekologiskt producerade saker som är default i mat- och klädkassarna. Artikeln i G-P får mig att inse att jag är naiv, priset på en produkt i mataffären är ju bara en följd av vad handlaren tror att folk är beredda att betala. Dessutom vänjer sig folk vid prisnivån som en vara introduceras på marknaden med. Tänk bara på CD:n, som är mycket billigare att producera än vinylskivan men aldrig fick ett lägre pris eftersom folk var villiga att betala, eller på alla saker på internet som man skulle tjäna pengar på kring sekelskiftet genom att först vänja alla vid att det var gratis, för att sedan ta rejält med betalt när alla fått klart för sig hur oumbärlig en internettjänst var. Resultat: CD dyyyr, internet graaaatis (och fritt, än så länge).

Jag måste försöka komma ihåg detta till nästa gång, på samma sätt som man aldrig skall glömma fenomenet med kursen på Teliaaktier: om alla som vill får köpa, vilkas efterfrågan är det då som skall göra att kursen går upp? Den som sa detta var naturligtvis efterklok, även om han påstod att han “sagt det hela tiden”. Ja, och nu vet jag att det säkert inte var så enkelt, men förklaringen passar med min kunskapsnivå.

Parallellen med CD:n inger ändå ett visst hopp om att ekolgiskt producerad mat kommer att slå igenom trots ett högre pris.

CD-skivan utdömd som sätt att nå ut till publiken

Tuesday, February 3rd, 2009

“CD-skivan … är mest en marknadsföringsprodukt, bra för kontakter med konsertagenturer, men inget särskilt smart grepp för att nå fram till publiken”

Jag hörde precis på “Mitt i musiken” i P1 där Henrik Langemark, talesman för Musica Vitae (Musik i Syds stråkensemble för klassisk och nutida konstmusik, inget jag någonsin hört talas om tidigare) berättade varför de lägger ut alla sina inspelningar på nätet och låter publiken komma i kontakt med musikerna via bloggar.

lyssna här

I mina öron lät det som en person som levde i nutiden. Utan åthävor eller någon ton av att göra ett politisk uttalande förklarade han att det där med CD-skivor nog inte var något som de skulle orka lägga ner någon energi på i fortsättningen. Kontakt med publiken, och mer publik, får man genom att exponera sig på nätet, och publiken är det viktiga. Ingen sa ett ord om hur tusan de skulle kunna få betalt, vilket var skönt, det handlade bara om att hitta det bästa sättet att nå ut med sin konst. Hurra, och hoppas att det är en trend.

De som tycker att det känns jobbigt att konkurrera med gratis kan läsa hos opassande.se om Ramlösa.

Föräldraledig

Monday, February 2nd, 2009

Man blir rätt pantad av att vara föräldraledig, eller kanske inte pantad, men den omedelbara kontakten med ens intellekt blir helt klart lidande. Jag vet ju egentligen bara hur det är för mig själv eftersom jag just nu är föräldraledig med ett par rätt livaktiga tvillingar, men den som vill ha ett bättre statistiskt underlag kan alltid kolla in några av forumtrådarnafamiljeliv.se). Jag tror att orsaken är brist på träning i att göra sig förstådd bland vuxna, och hoppas kunna bromsa förfallet lite genom att skriva här. Vi får se.

Jag har sett en ny variant på ledigt språk på en blogg idag, det är riksdagsledamoten Eva Rundkvist (s) som ger ett lysande exempel på vad man skulle kunna kalla för tankespråk; jag anar att texten ungefär motsvarar hur hennes tankar en kort stund rörde sig kring FRA-frågan och hur det kommer sig att det finns ett motstånd mot FRA, IPRED etc. Hennes inlägg och kommentarer ger en intressant bild av hur en text kan se ut i någons inre innan den strukturerats så att den blir begriplig och innan de värsta logiska luckorna rensats bort. Som debattinlägg är den roande, som debattinlägg av en makthavare är den skrämmande. Skall jag säga som just förklarat att jag är mosig i huvet, eller? jag har i alla fall inga problem att förstå de som slaktar hennes text.